Menora,
den sjuarmade oljelampan, ett minne från det andra templet i
Jerusalem.
Ledare:
27 januari – FN:s minnesdag
Shoah
– Förintelsen – Holocaust
Förintelsen av
sex miljoner judar tillhör världshistoriens allra grövsta brott.
Det var resultatet av nazismens försök att utrota Europas judar
– ”de som inte var som oss”. Förintelsen benämns som
"Shoah", vilket är hebreiska och betyder katastrof. Ordet
”Förintelsen” kommer från tyskans Vernichtung, och är det
begrepp som nazisterna använde.
Paul Lindberg: |2010–01–21| Omkring
6 miljoner av Europas judar mördades, med att först ha kränkts
och skändats på många förnedrande sätt. Många dog även i koncentrationsläger på
grund av svält, sjukdomar och slavarbete.
Enligt
många bedömanden inkluderas Förintelsens minne över nazismens offer, förutom
judar, även romer, homosexuella, muslimer, handikappade
av
olika slag, samt olika etniciteter med annorlunda bakgrund och
utseenden. Med den definitionen hade Förintelsen över 11 miljoner
offer. Totalt dog 78 miljoner orsakat av nazismen under Andra
Världskriget.
Martyrskap
får inte missunnas någon grupp, och ska inte behöva vara orsak till
en martyrskapets gradering eller tävlan. Ondska är ondska, och
offrens martyrskap gäller både jude som grek.
SYSTEMATISK
ONDSKA
Nazismens
utrotningar skiljer sig i historien genom systematisk och statligt
organiserade mordindustrier, av en välutvecklad kulturnation.
Nazisterna igångsatte en systematisk utrotning av alla dem som inte
kunde tålas. Det gällde politiska motståndare såsom socialister,
fackföreningsfolk, socialdemokrater, liberaler eller alla dem som visade motvilja till
nazism. Nazisterna krävde total underdånighet av hela befolkningen
för att underställas en enda vilja.
Bibeln
omnämner förföljelser av judar, som senare under medeltidens
Europa togs till förevändning av judeförföljelser, med fruktansvärda
lidanden och död.
Det var i Europa som den systematiska
antisemitismen utvecklades, på grund av religiös okunskap, inom
framförallt den romerska kyrkan. "Judarna –
Jesusmördarna". Detta arv av fördomar följde
sedan med ända fram till Förintelsen under det Andra Världskriget.
Antisemitism är fortfarande en pesthärd och inte sällan orsak
till argument och generaliseringar då exempelvis staten Israel
kritiseras. Staten Israel bör kritiseras, och tål att kritiseras, och får kritiseras,
men det måste ske helt utan antisemitiska invektiv.
Israels befolkning
består, förutom av palestinier och högerextrema judar, även av
liberaler, socialdemokrater och socialister, som också är motståndare till
de destruktiva högerextremisterna.
Svik inte dessa politiska krafter!
SIONISM
Europas
förföljelser av judar ledde med tiden till judisk assimilation,
med namnändringar och konvertering till kristen tro. Under slutet
av 1800-talet togs initiativet till Sionism av författaren och journalisten
Theodor Herzl. Enligt hans mening skulle Europa aldrig någonsin
kunna klara av etnokulturell och religiös mångfald. Med bästa
avsikter vävdes drömmarna om det historiska Israel till en
realitet. Att Herzl fick rätt om Europas oförmåga besannades med
1900-talets Förintelse.
Ordet
Holocaust blev Israels officiella benämning på Förintelsen och
antogs 1948. Och 1978 antogs Holocaust som officiell benämning
genom att dåvarande presidenten i USA, Jimmy Carter, etablerade den så
kallade Förintelsekommissionen.
Förintelsen
– Holocaust
Holocaust används i dag som
benämning av flera nationer och i världspressen. Ordet har sin
härledning från grekiska ordet holokautoma. Och senare
under medeltiden användes ordet om bestialiska massakrer av judar. Holokautoma har
sitt ursprung från antikens grekiska ord holos (hel) och kaustos
(bränd).
I
Tyskland proklamerades Bekännelsekyrkan 1934, med Karl Bath och
Dietrich Bonhoeffer som ledare. Denna opposition bekämpade den
antisemitiska utvecklingen, men också bekämpandet av hitlerdyrkan
inom Deutsche Kirche. Den uppåtsträckta armen var från början en
kristen hälsning till Jesus och Gud. Bekännelsekyrkan och dess medlemmar av präster
och ledare fängslades och många av dem avrättades.
FINNS
DET NÅGRA Lärdomar?
Vad
har då världssamfundet lärt av den reellt existerande historien?
Ja, det är självklart mycket, men ändå för lite! Europa visar
idag en alltför stor tolerans för intoleransen, och tillåter kärlek till hat och fördomar.
Främlingsfientliga och rasistiska partier gör sig gällande, och
skapar misstämning och vånda hos miljoner människor i europakulturen.
Nya partier tvingar sig fram till positioner, och med ljusskygga avsikter
byggs nätverk över partigränserna. Deras avsikter är knappast
kärlek och tolerans!
Vi
kan se nynazister fritt marschera i uniformer, trots
uniformsförbud. I exempelvis Linköping motsatte sig antirasister
denna möjlighet, varvid dåvarande landshövdingen tog nazisterna i försvar,
med motiveringen att nazisterna var välartade och hade
demonstrationsrätt. Medan antirasisterna ansågs vara huliganer. Antagligen handlar sådana
landshövdingstilltag om vad som
småborgerligt kan anses vara rumsrent – hel och rent i raka led, mot det
oborstade, kanske? Istället för att stödja antirasisterna gav
landshövdingen sitt stöd till nynazisterna i praktisk handling.
Så kan det gå.
Efter
Andra Världskriget togs beslut om lärdomar från nazism, delvis
på grund av medicinska experiment utförda av nazisterna. Helsingforsdeklarationen
bestämde om etiska regler för forskning på människor.
Efter denna deklaration har emellertid hur mycket oetisk medicinsk forskning
som helst förekommit. Även bland ledande nationer – och på
människor.
Vi
har säkert mycket kvar att lära om Förintelsen. Många vill helst
glömma alltsammans. Förföljelser och mördande kunde alltså ske, och
många utnyttjade kristenheten för dessa ändamål och åberopade
en judisk Messias, som predikade kärlek och rättvis. Men denne
föredömlige jude ville många hellre se som en arier i
propagandistiska perspektivbyten, något
som mera passade deras egen ondska.
MÖRDANDET
SOM STATISTIK
Judar
som mördades enligt boken "Dimensionen des Völkermordes"
av Wolfgang Benz:
Bulgarien:
11 000
Danmark:
161
Frankrike och Belgien:
32 000
Grekland:
60 000
Italien:
7 600
Jugoslavien:
55 000–60 000
Luxemburg:
1 200
Nazityskland:
165 000
Nederländerna:
102 000
Norge:
735
Polen:
2 700 000
Rumänien:
211 000
Sovjetunionen:
2 100 000–2 200 000
Tjeckoslovakien:
143 000
Ungern:
502 000
Österrike:
65 000
Statistik
från Wikipedia
Andra
som mördades i lägren:
1,9 miljoner polacker
2-4 miljoner
civila ryssar och sovjetmedborgare
200 000–800 000 romer
200 000–300 000 funktionshindrade
2 500–5 000 Jehovas vittnen
Oräkneliga
mängder av politiska motståndare, fackföreningsfolk, pacifister och kyrkliga
motståndare som präster från katolska och protestantiska samfund.
5
000–15 000 homosexuella män överfördes till
koncentrationsläger utan dom. Det
finns ingen känd statistik över hur många som egentligen
mördades bland dem. 1942 började SS med systematisk utrotning av
"vanekriminella", eller homosexuella, de mördades genom umbäranden
och att svälta ihjäl dem.
Statistik visar att omkring 100 000 tyska män greps på grund av beskyllningar
för homosexualitet.
Om
man räknar in alla dessa, både judar och andra, med statistiska underlag, stiger antalet
utrotade till 11
miljoner. Det gäller alltså utrotningslägren, med civila människor.
Totalt dog
omkring 78 miljoner människor
under Andra Världskriget, enligt senare statistiska beräkningar – till
största delen kan det ha varit civila.
Statistik
från Wikipedia
MINNET
– "VI FÅR ALDRIG
GLÖMMA!"
Inom
judendomen har teologer försökt bearbeta Förintelsens minne och för
att kunna förhålla sig till det. En del har sökt sig mot den
religionens ursprung, andra från gudstro överhuvudtaget. På
många platser i världen finns minnesmärken och dylikt över Förintelsen,
för att minnas den och informera yngre generationer och motverka
hatbrott. Till exempel flera av koncentrationslägren, Anne
Franks hus, Jerusalem, Berlin, Imperial
War Museum i London och US Holocaust Memorial Museum i
Washington D.C. Internationell minnesdag för offren är deklarerad
av FN 27
januari[28],
men judiska grupper kan uppmärksamma andra datum.
Wikipedia
Nationell
Minnesdag över Förintelsens offer, 27 januari
Judiska
Församlingen i Stockholm inbjuder tillsammans med Föreningen Förintelsens
Överlevande i Sverige, Judiska Museet i Stockholm och Svenska
kommittén mot antisemitism till en afton för att uppmärksamma den
officiella svenska minnesdagen över Förintelsen.
Söndagen
27 januari 2007 kl. 18.30 i Stockholms Stora Synagoga.
Insläpp
17.30.
|