 |
|
Ett
kvalitativt språng för vetenskap och med större inflytande för
korrigering och utveckling för livet och framtiden.
|
Foto: RLC |
FENOMENET MÄNNISKAN
Klimathotet ökar
i takt
med
växthusgaserna!
Människan har
med sina åtta miljarder invånare agerat på avvikande sätt som
orsakat det accelererande klimathotet. Och det har kunnat ske under
historiens högsta civilisation – på gott och ont.
Paul Lindberg:
|2022-11-09|
Världen slår nya klimatrekord. Aldrig i vetenskapens historia har
mänskligheten utsatts för ett så omfattande hot som upptrappat mot
vår planet. All vetskap om orsakerna har framlagts och varnats för
under flera decennier av en framstående vetenskapskader.
Under
klimatkrisen reagerar naturligtvis människor mot det som hotar
samhället och olika intressemotsättningar och avväganden fördröjer
behoven av åtgärder. Klimathotet behandlas med mer eller mindre
lämpliga perspektiv – som exempelvis med fortsatt global
uppvärmning, men som då enbart får livet att rämna. Eller så kan
global minskning ske med industriella innovationer. Och vad måste då
göras? Det är problemet som för närvarande ligger i politikens
otillräckliga händer. Det tycks vara det allvarligaste problemet.
Det går helt enkelt inte tillräckligt snabbt
Mycket svajar
för att politiken först och främst prioriterar industrin, med
"förhoppningen" att just industrin med tiden kanhända löser
klimathoten, samtidigt som den politiken förnekar allvaret med
klimathotet. Framgångsrika lösningar har faktiskt gjort resultat på
grund av näringslivet – men inte på grund av politiken. Det har
agerats med den delen av industrin som tagit sitt klimatansvar. Men
det är otillräckligt, eftersom den globala uppvärmningen fortsätter
att öka.
Industrin är
inte någon enhetlighet, och som heller inte producerar samma
produkter. Den ena delen orsakar den globala uppvärmningen och den
andra delen är till största delen mera rumsren och föredömlig.
Politikens
lösningar tycks vara att lämna över ansvaret på industrin – eftersom
politiken inte själva är experter. Den politiska lösningen och
förhoppningen tycks då vara något som "trollar" bort de adekvata
klimatproblemen. Och så sker faktiskt i den akuta situationen för
närvarande. Politiken vill kunna rädda mesta möjliga av den
miljökritiska industrin, som utgör lönsamheten. Därför går det helt
spökligt sakta med räddningen mot den globala uppvärmningen.
Problemet ligger för närvarande i politikens famn. Förmågan,
hanteringen och kunnigheten saknas, som istället ersätts med en
diffus klimatförnekelse.
Klimathotet bara ökar
Den generella
politikens globala förhoppningar är att den industriella världen ska
stå fast, för ekonomi och samhälle, i paritet med tekniklösningar
för att kunna stoppa den globala uppvärmningen. Men, det visar sig
att klimatåtgärderna inte på långa vägar kunnat hindra uppvärmningen
som istället bara ökar. I Västeuropa har det industriella ansvaret
inom vissa industriella kategorier gjort föredömliga framsteg för
klimatansvaret, men som i andra förhållanden är otillräckligt. Värre
har det varit med den övriga industripolitiken runt om i världen.
Politiken runt
om i världen har det gemensamt att de maximalt önskar kringgå
ansvaret för de nödvändiga klimatåtgärderna. Och med Sveriges nya
regering står det erbarmligt illa med – de slingrar sig från
ansvaret och agerar som den övriga politiken runt om i världen.
Delar av den industriella klimatviljan tycks ligga betydligt högre
än politiken.
Politiken och nuet
Det mesta
talar för att "politiken av idag" kan vara otillräcklig för att
"styra" mänskligheten med tidens komplicerade saklägen. Människan är
vetenskapligt och nödvändigtvis en kollektiv varelse – helt enkelt
för att kunna överleva – men som i historien mest påtvingats allt
det totalitära. Demokrati är faktiskt den enda möjligheten för
mänsklighetens överlevnad. Demokrati måste onekligen växa, lära och
breda ut sig i hela världen.
Politik som
förnekar den globala uppvärmningen ska jämföras med förnekelsen av
nazismens massutrotning. Det är samma andas agitation mot demokrati
och rättvisa och som helt grundar sig på okunskap och ondska som
funnits i mänsklighetens historia.
Bra politisk
utveckling behöver alltså växa till, men med en parlamentär
vetenskapligare medverkan. Exempelvis finns den vetenskapliga
kunskapen om behoven för dagens klimatuppvärmning, men som förnekas
av samma anda som förnekar humanismen.
Med
demokratins hjälp placeras den vetenskapliga kunskapen på vitalare
plats i rätta lägen, för att kvalificera politiken mer konkret. Ett
kvalitativt språng för vetenskap och med större inflytande för
korrigeringen och utvecklingen för livet och framtiden.
|