 |
| . |
Detta
är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som
uttrycks i texten är skribentens egna. Till
kyrkostyrelsen, stiftsstyrelserna och egendomsnämnderna i
Luleå, Härnösands och Västerås stift. |
Foto:
RLC |
KYRKANS
TIDNING DEBATT
Tänka
om när det gäller
skogsförvaltningen
För
att åstadkomma en snabb omläggning från trakthyggesbruk till
kontinuitetsbruk krävs en radikal förändring av
egendomsförvaltning för styrning, organisation och praxis. Även
om ett förändringsarbete startats på sina håll, krävs en
omvändelse om omläggning ska ske snabbt och genomgripande.
Eva
Katarina Agestam m.fl: |2022-02-20|
Skogen i Sverige spelar en viktig roll
för alla. Genom skogsbruket får vi råvaror (virke, pappersmassa),
mat (svamp, bär, vilt), rekreation (friluftsliv, naturupplevelser)
och även andliga upplevelser. Skogen binder växthusgasen
koldioxid, och är en förutsättning för biologisk mångfald.
Skogen ger också arbete och inkomster åt hundratusentals svenskar,
och vinterbetet i skogen är en förutsättning för rennäringen.
Dessa olika aspekter står i vissa fall i motsatsställning och
måste vägas mot varandra. Sammanvägningen påverkas av nya
kunskaper om klimat, ekologi, hälsa och skogsbruk, liksom av att de
ekonomiska förutsättningarna för nyttjandet av skogen
förändras.
Enligt
Svenska kyrkans ordning skall dess förvaltarskap utövas "med
hänsyn till hela Guds skapelse". Om skogsförvaltningen sägs
att den skall ge “bästa möjliga uthålliga totalavkastning”
och ska "ske på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med
kyrkans grundläggande värderingar”.
Klimatkrisen
gör det särskilt angeläget att skogens betydelse som
koldioxidsänka tas till vara på bästa sätt, och så fort som
möjligt. Det är känt genom omfattande forskning att skogsmark
efter kalhuggning och markbearbetning snarare fungerar som
koldioxidkälla – alltså emitterar koldioxid ut i atmosfären
under flera decennier innan trädens tillväxt tar över och ändrar
balansen mellan bindningen och emissionen av koldioxid [se t. ex.
Torbjörn Skytt et al 2021 Environ. Res. Lett. 16 114037].
Eftersom
det i hög grad brådskar att minska växthusgaserna i
atmosfären bör en omställning från det bland stiftens
skogsförvaltningar nu helt dominerande trakthyggesbruket till ett
mindre emitterande kontinuitetsbruk (blädning, Lübeck-modellen,
eller liknande) ske skyndsamt. Detta gäller särskilt skogsbruket i
norra Sverige där tillväxttakten är långsammare än längre
söderut och denna balanspunkt därför nås senare efter
slutavverkning. För en omställning talar också den avgörande
betydelsen av den biologiska mångfalden, som nu påverkas mycket
negativt av stora kalhyggen [Science for Environment Policy (2021),
European Forests for biodiversity, climate change mitigation and
adaptation. Future Brief 25. Brief produced for the European
Commission, UWE Bristol,
Också
hänsynen till den samiska kulturen med dess spiritualitet
grundad på mark och vatten, och försörjning med fångst, fiske
och renar och deras behov av vinterbete, talar för
kontinuitetsskogsbruk. Svenska kyrkan har lovvärt engagerat sig i
försoningsarbete med Sveriges ursprungsfolk, och åtagit sig att
”öka kunskapen om och respekten för urfolksrättens rättigheter
inom Svenska kyrkan och samhället” (för att citera
kyrkostyrelsens arbetsutskott uttalande i juni 2021). Det är
nödvändigt att större hänsyn tas till samernas intressen vid det
kyrkliga skogsbruket för att försoningssträvandena skall ge
verkligt konkreta resultat bortom proklamationerna (se vidare
Kyrkans Tidning nr. 4/2022).
Skogens
värde som matförråd, för friluftsliv och turism, dess
hälsofrämjande verkan och förmedling av andliga upplevelser,
skulle också i hög grad öka om skogsbruket görs varsammare. Det
är värt att notera att de nordliga stiftens skogsskiften, typiskt
med arealer i intervallet några hundra till några tusen hektar,
till stor del ligger i anslutning till samhällen i inlandet – en
följd av att de ursprungligen tilldelats prästboställen. De kan
alltså vara lättillgängliga livgivande oaser för rekreation,
friluftsliv och turism, under förutsättning att de inte kalhuggs,
markbereds och tätplanteras.
För
att åstadkomma den snabba omläggning som är nödvändig från
trakthyggesbruk till kontinuitetsbruk krävs en radikal omläggning
av stiftens egendomsförvaltningar beträffande deras styrning,
organisation och praxis. Även om ett förändringsarbete
igångsatts på sina håll, kräver omläggningen en grundläggande
omvändelse om den ska ske tillräckligt snabbt och genomgripande
inom ramen för nuvarande system. I egendomsförvaltningarna måste
också en fördjupad teologisk diskussion föras, så att respekten
för Skapelsens integritet sträcks ut långt bortom den ekonomiska
lönsamhetens målbilder.
En
intensiv dialog med forskare, miljöorganisationer, samer,
civilsamhälle med friluftsfrämjande, idrottsrörelse,
turistnäring, och andra lokala intressen måste inledas. En sådan
dialog behöver skötas på ett insiktsfullt sätt så att
företrädare för olika synsätt ges tillfälle att på ett öppet,
ärligt och respektfullt sätt samtala om långsiktiga lösningar.
Samtidigt måste de intressekonflikter som finns lösas utan att ge
avkall på den långsiktiga hållbarheten vad gäller klimat och
biologisk mångfald. Om detta kan ske genom förnyelse av stiftens
egendomsnämnder måste diskuteras snarast. Alternativet är att
riktlinjer för förvaltningen arbetas fram inom ramen för en ny
organisation med företrädare för olika intressen, vilken öppnas
bortom Svenska kyrkans maktcentra, för att inte klimat, mångfald
och berättigade anspråk ska kompromissas bort.
En
av rättighetsskäl särskilt viktig grupp i detta arbete är
samerna. Ett större inflytande för den gruppen, både vad
gäller långsiktiga riktlinjer och medbestämmande i löpande
skogsförvaltning, skulle bidra till långsiktig hållbarhet. Att
kyrkan på så sätt delvis avhänder sig förfoganderätten över
”sin jord” vore, med tanke på koloniseringshistorien av
Norrlands inland och kyrkans roll i denna, inte obefogat.
Med
tanke på den akuta situationen särskilt när det gäller klimat
och biodiversitet står det klart att den nuvarande
skogsförvaltningen i mer än ett decennium på det stora hela inte
kan anses ha följt kyrkoordningens direktiv om hänsyn till hela
Guds skapelse, hållbarhet och etisk försvarbarhet. Skulle man se
det nuvarande skogsbruket som uttryck för ”kyrkans grundläggande
värderingar” i enlighet med kyrkoordningen är resultatet
förskräckande. Ansvariga tjänstemän och politiker behöver
därför skyndsamt och tillsammans med berörda parter utarbeta
strategier för en omfattande förändring av kyrkans
markanvändning och ge dem effektivt genomslag i praktiken.
Dessa
överväganden bör ingå i direktiv till den utredning som
kyrkomötet 2021 gett kyrkostyrelsen i uppdrag att genomföra
angående kyrkoordningens bestämmelser om prästlönetillgångarnas
förvaltning. Utredningen bör explicit ges i uppdrag att utreda
huruvida den nuvarande organisationen är tillfyllest, med
deltagande av berörda parter, och arbeta med skyndsamhet utan att
kvalitén i bedömningarna eftersätts.
Eva
Katarina Agestam, präst och ekoteolog; Kristina
Belfrage, doktor i agroekologi; Bengt
Gustafsson, astronom; Sven
Hillert, präst och ekoteolog; Per Larsson, präst och
ekoteolog; Anders Liljas, biokemist; Pekka Mellergård,
t.f. rektor för Enskilda högskolan, Stockholm; Sverker
Molander, miljösystemvetare; Lars
Rydén, biokemist och miljövetare; Carina
Sundberg, präst och ekoteolog; Malin
Östman, kurssamordnare Cemus.
Medlemmar
i Rättviksseminariet - det ekoteologiska nätverket knutet till
Stiftsgården i Rättvi
europa.eu/science-environment-policy
|
