Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

COGITO

Halvera köttkonsumtionen

Utan boskap halveras växthusgaserna

Slutsatsen efter klimattoppmötet är att vi knappast kan vänta oss några stora framsteg i klimatfrågan från världssamfundet. Förändringen måste börja här hemma för att de storslagna ord som uttalades i Paris ska fyllas med mening. Det är när vi visar i handling att vi vill och kan anpassa vårt sätt att leva till planetens gränser som vi skapar förutsättningar för andra att följa efter. 

Mikael Malmaeus: |2016-01-11| Och bland de enklaste saker vi kan göra är att byta ut en del av våra måltider mot mera klimatsmarta alternativ. Den uppmärksammande filmen Cowspiracy (2014) har ett effektivt budskap. I korthet påstås att om vi upphörde med boskapsuppfödning och blev vegetarianer skulle våra utsläpp av växthusgaser halveras. Jämfört med allt annat vi kan göra för att minska klimatpåverkan vore detta alltså mycket enkelt och effektivt. Att bli vegetarian är ingen ekonomisk uppoffring – vegetarisk mat är definitivt inte dyrare än animalisk. Och jämfört med att ställa bilen eller välja bort flygresor så borde det faktiskt innebära ganska begränsad inverkan på vår livskvalitet, relativt sett. Så varför driver inte miljörörelsen mer kampanjer om att folk borde äta mindre kött? Filmen driver tesen att det rör sig om en ko-spiration ... Ur klimatsynpunkt är nämligen kött från kor betydligt mer problematiskt än annat kött.

Det bör påpekas att filmen fått en del kritik för sitt sätt att handskas med fakta, och siffrorna bör antagligen inte sväljas med hull och hår. En verklig praktsågning av filmen levererades av Johan Ehrenberg i en ledare i Dagens ETC (26/11). Eftersom kor ingår i den naturliga kolcykeln skulle inga utsläpp försvinna om vi slutade äta dem, enligt Ehrenberg. Däremot finns det problem med sättet vi föder upp dem på – som dieseln i traktorerna och konstgödseln på åkrarna. I en ”klimatbudget som räddar världen” (ETC 28/11) har Ehrenberg tillsammans med Anton Borgström omsorgsfullt räknat ut hur klimatet kan räddas, med åtgärder i Sverige och globalt. I planen nämns över huvud taget inte minskat köttätande som en del av lösningen.

Alla har sin favoritlösning på klimatkrisen. Johan Ehrenberg arbetar hårt för utbyggnad av solceller genom bolaget ETC El, vilket är utmärkt. Andra driver cykelkampanjer och för egen del är jag mest intresserad av att ifrågasätta den ekonomiska tillväxten. Men i ödmjukhetens namn bör vi nog alla fundera på om det inte är pluralism som är lösningen. Ur den aspekten är det nedslående att läsa tidningen ETC:s kampanjande för fortsatt köttätande.

Jag vet inte om någon faktiskt har räknat på vad det skulle innebära sett ur ett livscykelperspektiv att byta ut hela världens transport och energisystem. Det vill säga hur mycket stål, aluminium, indium, neodym och annat som krävs för att bygga tusentals kilometer järnvägsräls och installera många tiotusen terawatt sol- och vindkraftsel. Att dessutom genomföra detta på ett eller ett par decennier – den tid vi har på oss innan jordens medeltemperatur ökat 1,5 grader (den har redan ökat 1 grad) – är en gigantisk socio-ekonomisk utmaning. Även om det på ritbordet ser ut som den mest rationella lösningen så är de tekniska utmaningarna bara en del av problemet. Om vi räknar in motståndet från alla dem som av en eller annan anledning – och det finns många – inte har särskilt bråttom med denna omställning kan vi vara säkra på att klimatet behöver mer hjälp än så.

Till saken hör att de växthusgaser vi redan släppt ut kommer att värma jorden ytterligare ett antal tiondels grader, kanske rentav en halv grad, vilket innebär att vi i praktiken redan intecknat 1,5 graders uppvärmning. Koldioxidhalten i atmosfären är nu uppe i 400 miljondelar, vi borde ner till 350. Vi skulle alltså behöva suga koldioxid ur atmosfären för att hamna på säkra nivåer. Det finns inget energi- eller transportsystem som åstadkommer detta. Det pratas om CCS – att tekniskt suga koldioxid ur luften och lagra i berggrunden – men det är en outvecklad teknik som om den blir verklighet kommer att vara både dyr och energikrävande. Men det finns en mycket enklare lösning: Plantera skog!

En skog som växer upp binder i runda slängar 3 ton koldioxid per hektar och år. Och det är här köttet kommer in i bilden. För alldeles bortsett från om korna rapar metan, och alldeles bortsett från om det industriella jordbruket släpper ut lustgas och koldioxid när traktorerna kör på diesel, så går det åt mycket mark för att producera foder. Mark som därmed inte kan utnyttjas för vare sig biobränslen eller skogsplantering. I filmen Cowspiracy påstås att det krävs 18 gånger större markyta för att producera mat för en köttätare än för en vegetarian.

I Sverige finns ungefär 2,5 miljoner hektar åkermark. På drygt 1 miljon hektar odlas det vall och ytterligare 0,5 miljoner hektar används för bete. På den återstående 1 miljon hektar odlas spannmål varav en del används som djurfoder. Om vi skippade köttet skulle vi på dessa marker kunna binda 3-4 miljoner ton koldioxid per år under hela den tid som skogen växer upp (kanske 80 år). Globalt är potentialen naturligtvis mycket större än så, och dubbelt angelägen eftersom skogar idag huggs ner för att ge plats åt odling av djurfoder. Givet den globala jordbruksarealen (ca 5 miljarder hektar) bör potentialen att binda koldioxid kunna räknas i miljarder ton per år.

De globala utsläppen av koldioxid uppgår i dag till omkring 35 miljarder ton per år (54 miljoner ton i Sverige) och att nå nollutsläpp kräver en lång rad åtgärder. Det finns olika sätt att lösa ekvationen, men den som avstår från den möjlighet som återbeskogning innebär – på grund av oresonligt köttätande – måste rimligtvis begära mer av uppoffringar på andra områden. För uppoffringar blir det, även om många miljökommunikatörer hävdar att vi absolut inte får säga det högt.

Det finns – förutom den möjliga konspiration mot vegetariska kampanjer som Cowspiracy utmålar – en annan helig ko hos delar av miljörörelsen som förr eller senare måste slaktas. Nämligen tanken på att ”allmänheten” inte får retas eller skrämmas upp på vägen mot ett hållbart samhälle. För om den gör det så kommer den att tacka nej till omställningen. Det är förstås därför som tekniklösningar har så stor lockelse, eftersom de inte kräver några verkliga uppoffringar.

Att plantera igen delar av det svenska kulturlandskapet kommer att möta motstånd, var så säker. Men öppna landskap är inget naturtillstånd utan till stor del något som människor skapat. Kanske får vi offra något av vår romantik för att över huvud taget överleva. Har vi egentligen något val? Ja kanske det. Se denna valfilm och låt mig påminna om att kapten Ahab aldrig besegrade Moby Dick. Kontentan är att vi i mycket högre borde utsträckning jobba med och inte mot naturen framöver. Om vi ger ekosystemen en chans så hjälper de oss att lösa våra problem alldeles gratis, både i skogen och i havet. Har vi råd att tacka nej?

COGITO