Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Vilka är de viktigaste antisemitiska stereotyperna och myterna?

Foto: RLC

SVENSKA KOMMITTÉN MOT ANTISEMITISM

Antisemitiska stereotyper

och myter

Den antijudiska tanketraditionen innehåller ett stort antal föreställningar, myter och anklagelser. Dessa har i många fall förändrats över tid, givits nya rättfärdiganden och anpassats till nya omständigheter. Vissa beskyllningar har dock förblivit sig anmärkningsvärt lika genom historien.

Svante Weyler: |2021-10-21| Några av de viktigaste och fortfarande förekommande antisemitiska motiven är följande:

Anklagelsen om Kristus- eller Gudsmord

Denna beskyllning utvecklades i den tidiga kristendomen och har varit central i kristen antisemitism fram till modern tid. Enligt en länge dominerande teologi gjordes alla judar i alla tider kollektivt skyldiga till Jesu korsfästelse. Denna tanke har spelat en viktig roll för förföljelsen och diskrimineringen av judar i Europa.

Judendomen som kristendomens motsats (så kallad antitetisk teologi)

I kristen teologi finns en tradition av att ställa judendomen i motsatsställning till kristendomen; kristendomen beskrivs i sådana sammanhang till exempel som andlig, kärleksfull och förlåtande medan judendomen framställs som materialistisk, lagisk och oförsonlig.

Hämndlystnad

Föreställningen om judendomen eller judarna som präglade av hämndlystnad har sina rötter i den teologiska tradition som framställt judendomen som kristendomens motsats. Denna bild förekommer dock sedan länge även frikopplad från ett specifikt religiöst sammanhang. Exempel på detta är när Israels politik beskrivs som ett uttryck för ”gammaltestamentlig hämndlystnad” eller ”öga för öga, tand för tand-mentalitet”.

Ritualmord

Denna legend uppstod i Europa under 1100-talet men har levt kvar in i modern tid. Myten bygger på påståendet att judar i samband med firandet av den judiska högtiden Pesach skulle kidnappa och döda kristna barn och använda deras blod i bakandet av det osyrade brödet. Anklagelser om judiska ritualmord, dock med vissa andra förtecken, förekommer i dag framför allt i den arabiska och islamiska världen.

Brunnsförgiftning och spridandet av pesten

Den pestepidemi som utbröt under 1300-talet dödade cirka en tredjedel av Europas befolkning. Sjukdomens orsaker var okända. Vissa anklagade judarna och påstod att dessa skulle ha förgiftat brunnarna. Anklagelserna ledde till massakrer på tusentals judar. I vår tid förekommer i vissa fall påståenden av liknande slag i antisemitisk propaganda i Mellanöstern.

Penningdyrkan, girighet och utsugning

Bilden av judar som besatta av pengar, som snåla eller som utsugare kan spåras tillbaka till senmedeltiden. Som ett resultat av att judar förbjöds arbeta inom en rad vanliga yrken, men tilläts och uppmuntrades av kyrkan eller lokala makthavare att sysselsätta sig med handel, penningutlåning och skatteindrivning, så förstärktes stereotyper som sammankopplade judar med pengar, girighet och ocker. Även kristna var verksamma inom dessa områden, men drabbades inte av samma fientliga fördomar. De ekonomiska stereotyperna – föreställningar om judarna som snåla, ohederliga, rika etcetera – tillhör de mest seglivade i den antisemitiska idétraditionen.

Makt

Föreställningar om en oerhörd och ofta farlig judisk makt har varit och är central i antisemitiskt tänkande. Bilden har rötter i europeisk högmedeltid. Den kom att förstärkas under 1800-talet, efter att emancipationen i vissa länder rivit ned hindren för judars deltagande i samhällslivet. Vissa judars ekonomiska och sociala avancemang uppfattades av vissa opinioner, påverkade av existerande negativa och förfrämligande stereotyper, som ett hot mot rådande maktförhållanden och privilegier. I antisemitisk propaganda förvandlades enskilda framgångsrika eller inflytelserika judar till representanter för ett hotfullt och mäktigt judiskt kollektiv – en bild som ofta tecknades i konspirativa termer.

Fantasier om judisk allmakt spelade en viktig roll i nazitysk propaganda. De tyska judarna – av nazisterna definierade som ”rasfrämmande” icke-tyskar – påstods ”behärska” politik, ekonomi, kultur och medier i Tyskland. Judar runt om i världen – av nazisterna betecknade som ”den internationella judendomen” – sades ”kontrollera” världsekonomin och ”styra” samtliga stormakter.

Även i dag utgör föreställningar om judisk makt och inflytande en kärnidé i antisemitisk propaganda och tankevärld. De kan bland annat avläsas i antydningar eller påståenden om ”judarnas makt över medierna” eller i vissa tolkningar av amerikansk utrikespolitik där denna antyds eller påstås ”kontrolleras” av judar eller en föregivet allsmäktig ”judisk lobby”. Denna typ av bilder vilar även på stereotypa bilder av judar som ett homogent kollektiv vilket agerar utifrån föregivet ”judiska” intressen liksom på historiskt rotade fördomar om judar som främmande, nationellt opålitliga, förrädiska och manipulativa.

Sammansvärjningar och den judiska världskonspirationen

Föreställningar om judiska sammansvärjningar hänger tätt samman med myten om den judiska makten. De uppstod först på medeltiden, framför allt som fantasier om en judisk sammansvärjning i syfte att förslava eller förinta alla kristna. Senare återkom liknande legender i vilka judar tillsammans med frimurare påstods konspirera mot kristenheten.

Under andra hälften av 1800-talet utvecklades nya versioner; högerradikala, nationalistiska och rasistiska författare i Frankrike, Tyskland och andra länder publicerade en rad böcker som varnade för en judisk konspiration mot den kristna världen, mot enskilda nationer eller mot den föregivna ”ariska rasen”. Ingen skrift kom dock att bli så inflytelserik som Sions vises protokoll, en förfalskning framställd av den ryska hemliga polisen och först publicerad 1903. Boken, som utger sig för att vara ett protokoll fört vid ett hemligt möte med judiska ledare (”sions vise”), beskriver en judisk världskonspiration med syftet att underminera den kristna civilisationen och upprätta ett judiskt världsherravälde.

Att Sions vises protokoll var ett falsarium avslöjades tidigt, bland annat av den brittiska tidningen The Times 1921, men skriften kom att få en enorm spridning, framför allt efter första världskriget. Texten översattes till en rad olika språk, däribland svenska, och spelade en central roll i den nazityska antisemitismen. Sions vises protokoll har efter andra världskriget fortsatt att spridas i massupplagor, i synnerhet i arabvärlden.

Rasistiska stereotyper

Under inflytande av rasbiologin kom även antisemitismen att under slutet av 1800- och början av 1900-talet att biologiseras. De negativa egenskaper som påstods karaktärisera judar gavs även ett biologiskt rättfärdigande, de sades vara rotade i den föregivna judiska ”rasen”. Judar framställdes inte bara som bärare av en främmande och farlig mentalitet utan också som kroppsligt annorlunda: det yttre sades avspegla det inre. I antisemitisk propaganda avbildades judar på ett sätt som skulle framhäva deras påstådda särart, underlägsenhet och farlighet. Kroknäsa, feta läppar, kloliknande händer, plattfötter etcetera blev återkommande attribut i antijudiska karikatyrer. Rasistiska stereotyper av detta slag spelade en viktig roll för konstruktionen av nationella identiteter i Europa: genom att framställa judar (eller andra kategorier) på detta sätt drogs gränsen till det som sades utgöra ”tysk”, ”fransk” eller ”svensk” nationell identitet.

Den rasistiskt präglade antisemitismen, vilken spelade en viktig roll i nazistisk ideologi, byggde på uppfattningen att judars föregivet negativa egenskaper var biologiskt förankrade, opåverkbara och eviga. Om judar tidigare i viss utsträckning kunnat undkomma förföljelse genom konvertering till kristendomen innebar biologiseringen av judehatet att denna flyktväg helt stängdes.