 |
| |
Rent
vatten odlas bäst med naturliga metoder. Att rena
avloppsvatten till dricksvatten är däremot en dyrbar och
snedvriden process.
|
Foto:
RLC
|
KONSEKVENSER
Avloppsfrågan
Politikerna
måste ta sitt ansvar
Landsbygdens
folk väntar på politikernas svar om avloppsfrågan. En tillsynes
"liten" fråga för stadsplaneringen i Sverige men som kan
få stora konsekvenser om svaret uteblir – både politiskt och
privat för människor som tvingas lämna sina hem, skriver Ulf
Svensson, civilekonom och tidigare forskningsassistent på Chalmers
Arkitektur.
Ulf
Svensson: |2018-06-13| Enskilda
avlopp på landsbygden framförs som ett av de stora
problemen som skyndsamt behöver åtgärdas i dagens Sverige. En närmare
granskning visar dock att det finns stora kunskapsluckor inom samhällsplaneringen
och vatten- och avloppsforskningen (VA), samt brister på visioner
om genuint hållbara kretsloppslösningar hos berörda myndigheter.
Det
som nu händer inom en tillsynes ”liten” eller ”bortglömd”
fråga för samhällsplaneringen i vårt land kan få stora
politiska konsekvenser om det politiska svaret uteblir. För att
inte tala om enskilda tragedier när människor, ofta med låga
pensioner på landsbygden, tvingas lämna sina hem eller fritidshus.
Den aktuella utredningen som belyser problematiken heter ”Vägar
till hållbara vattentjänster” och blev klar i maj månad och är
nu ute på remissrunda.
Det
har nämligen visat sig att de problem som lyfts fram inom debatten
om läckande och undermåliga avlopp på landsbygden, från främst
VA-industrin, pensionskapitalet och många kommunala företrädare,
inte stämmer helt och fullt. I Rapportsändningen den 8 juni
intervjuades Sven-Olof Jansson i Graninge om sitt enskilda avlopp,
som blivit underkänt av Sollefteå kommuns inspektörer, men som
visade sig vara tjänligt som dricksvatten. Men det var först efter
att han själv skickat in prover på avloppsvattnet, som mynnade ut
i ett dike intill Graningesjön, efter att avloppsvattnet passerat
markbädden som detta uppdagades.
Fungerande kretslopp
De
VA-lösningar som ofta döms ut visar sig ofta fungera alldeles utmärkt
med vissa undantag. Peter Ribberstolpe respektive Lars Hylander är
två av de forskare som engagerat sig i problematiken kring enskilda
avlopp. Deras forskning visar att markens förmåga att ta hand om
bland annat virus och bakterier är utomordentligt goda. Enkla markbäddar
fungerar väl under lång tid vilket de kommunala inspektionerna
ofta missar. Båda frågar sig varför inte samhället istället
inriktar sig på fungerande kretslopp eftersom det är det som är
den långsiktiga lösningen.
Hoten
mot enskilda hushåll är reella även för husägare runt våra större
städer, med den skillnaden gentemot landsbygdsbefolkningen att
anslutningsavgifterna till de kommunala VA-näten är ännu högre här.
Skulle man vara konspiratoriskt lagd kan man misstänka att frenesin
i debatten från främst VA-industrin, VVS-Fabrikanternas Råd och
organisationen Svenskt Vatten är ett sätt att avleda uppmärksamheten
från de största miljöbovarna – våra kommunala reningsverk, där
avloppen hotar både åkermarken och haven, våra två stora källor
till mat. Organisationen Oceana – en amerikansk sammanslutning av
miljöorganisationer - som efter att ha konstaterat att bara 0,5
procent av alla ideella resurser inom miljöområdet gick till att rädda
världshaven bildade en paraplyorganisation med syfte att upplysa
allmänheten om tillståndet i världshaven. De har konstaterat att
toalettavfallet är den enskilt största föroreningskällan av världshaven.
Från
1900-talets infrastrukturer till 2000-talets ultrastrukturer
Att
samhällsplaneringen inte hänger med i den tekniska utvecklingen
blir allt mer uppenbar. Tekniken ger oss idag möjligheter att försörja
fastighetsbestånd utan omfattande infrastrukturer med allt från
elenergi till värme samt toaletter utan behov av varken vatten,
avlopp eller nät-el. Från att vårt fastighetskapital varit
beroende av kapitalintensiv infrastruktur kan vi nu konstatera att
nydanande teknik ger fastighetskapitalet en ny roll som producenter
av diverse nyttigheter istället för rollen som enbart stora
konsumenter. Elöverskott är snart standard för större fastighetsägare,
och det produceras numera på ort och ställe.
Vad
vi nu ser växa fram är lokala kretsloppslösningar, som med stöd
av nya cirkulära ekonomiska affärsmodeller går från
centralistiska lösningar till småskaliga lösningar med låga
koldioxidutsläpp, lägre energi- och vattenanvändning, samt
produktion av el och snart också växtnäring. Att till exempel använda
rent dricksvatten, blanda detta med toalettavfall, och därmed få
ett problem på halsen när vi i stället har behov av ren växtnäring
och rent vatten är knappast en modell för framtiden, vare sig i
Sverige eller i utvecklingsländer, som ofta kopierar i-ländernas lösningar.
Detta är ett stort problem i en situation när vattenbristen ökar
och behovet av ren växtnäring bara blir större och större.
Om
krisen eller kriget kommer
Nyligen
skickade MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) ut
broschyren Om krisen eller kriget kommer. Där uppmanas vi
medborgare att ta större ansvar för vårt eget välbefinnande
ifall samhällets tjänster imploderar, dvs klappar ihop. Faktum är
att ett robustare samhälle går hand i hand med ett samhälle där
kretslopp, lokala lösningar och livsmiljöns uppehållande förmåga
värnas – dvs upprätthållande av våra ekosystemtjänster och
den biologisk mångfalden – och som innebär ökad motståndskraft
och utvecklingsmöjligheter i alla avseenden.
Sverige kan till
exempel inte längre förse sin befolkning med mat i en
krissituation. Mer än 50 procent av våra livsmedel importeras.
Maten beräknas räcka i tre dagar om gränserna stängs. Nästa
utmaning är att distribuera de livsmedel som trots allt finns,
vilket förlänger livsmedelsförsörjningen till en vecka men kräver
bränsle som också snabbt tar slut i en krissituation.
Win-win?
I
högtidstalen om hållbarhetsparadigmet är kretslopp,
resurseffektivitet och sårbarhet tre centrala ledord. Istället för
win-win-situationer tenderar vi i dag, tyvärr, att skapa
fel-fel-situationer. De centraliserade och högteknologiska
VA-system som nu byggs ut av VA-industrin, kommuner och Svenskt
Vatten är varken exempel på kretslopp, resurseffektivitet eller
robusta system. Försvarsberedningen under ledning av tidigare
S-ledaren Håkan Juholt konstaterade att vid ett omfattande
elavbrott, med efterföljande vattenstopp, så kommer människor att
göra sina behov okontrollerat vilket förväntas orsaka epidemier
av kolera och andra fruktade sjukdomar.
Vårt
högteknologiska och alltmer sårbara samhälle står inför stora
utmaningar. Med en storskalig satsning på 1900-talets teknologi och
tankesätt kommer vi inte klara av utmaningarna. Folk på
landsbygden sitter inne med många av de lösningar som vi behöver
men då måste våra politiker kunna hantera grundläggande
utmaningar inom en rad olika politikområden där VA-politiken bara
är en av många. Att investera våra skattepengar i gammalmodiga
och resurskrävande VA-system som hotar att människors boende,
havsmiljön, åkermarken och därmed vår livsmedelsförsörjning,
är knappast någon valvinnare.
|
