Lars Hylander / Ulf Svensson: |2021-08-20| Den senaste tidens skyfall och översvämningar har både påvisat stora brister i vår beredskap och blottlagt vår undermåliga planeringsverksamhet. Campingplatser, gaturum, vägbanor, villaområden etcetera har blixtsnabbt fyllts på med enorma vattenmassor och därmed skapat en rad problem, stora kostnader och fara för liv och egendom. VA-systemet som ska lösa de akuta problemen har inte kapacitet att hantera denna typ av utmaningar.

Företrädare för VA-industrin verkar tro att dubblerade VA-avgifter är en viktig del av lösningen; att mera av samma är den bästa lösningen. Frågan är om detta är den bästa vägen framåt. Tekniksystemen kanske måste ta större hjälp av våra natursystem för att lyckas. Resursåtervinning, cirkulär ekonomi och kretsloppslösningar tar också mark; nuvarande kvittblivningsstrategi kanske har nått vägs ände?

I ett reportage i Svenska Dagbladet – ”Avloppskaos fortsatt problem för skärgården” framstår de enskilda avloppen som en stor bov i dramat. I medierapporteringen påstås ofta att 90 procent av problemet med orenat avloppsvatten emanerar från de enskilda avloppen och 10 procent från de kommunala reningsverken. Frågan är om detta påstående är sant eller inte, och om så icke är fallet vilken annan förklaringsmodell finns i så fall.

Läs mer: Systematisk spårning av coronavirus i avlopp utreds

Vatten borde ledas bort

Det är när kraftiga skyfall sker som vi kan läsa rubriker som ”avloppskaos” och ”bajsvattenskandal” och som beror på bräddning. Men detta är inget fenomen som sker från alla toaletter i landet. Inte ens alla vattentoaletter som finns. När det gäller bräddning sker det från något av de 1 800 kommunala reningsverken. Det är när stora vattenmängder på kort tid faller som ansamlingen av vatten till reningsverken överstiger dess reningskapacitet och orenat avloppsvatten släpps ut i sjöar och hav. Detta är en ren säkerhetsåtgärd. Skulle inte detta ske skulle vi riskera att få in avloppsvattnet i våra bostäder.

Var kommer då allt vatten ifrån? Till våra reningsverk kommer avloppsvatten från hushållen, från industrier, från sjukhus och från gator och vägar samt ytvatten. En stor del av allt vatten som hamnar i våra kommunala reningsverk är vatten som borde ledas till platser där det gör nytta eller åtminstone mindre skada. Nu riskerar detta vatten att tränga undan det verkligt förorenade avloppsvattnet vilket också leder till att bräddningarna blir allt mera frekventa; en risk som alltså ökat i takt med ökad nederbörd och kraftiga skyfall som en följd av klimatförändringen.

Vad händer då vid skyfall för de enskilda avloppen? För de som har torra toalettlösningar händer absolut ingenting. Likaså för de som har förbränningstoaletter eller de som har ett eget minireningsverk. Men alla de cirka 900 000 enskilda toalettlösningar som har vattentoaletter, vad händer med dessa? Även för dessa är kraftiga regn inget som direkt påverkar i normalfallet. Man spolar och toalettinnehållet hamnar i en trekammarbrunn där fasta partiklar avskiljs och vattnet i sin tur går vidare till en markbädd för infiltration och rening i marken för att sedan fylla på grundvattnet.

Läs mer: Läckan lagad – stopp för danskt avloppsvatten

Ett VA-system i fritt fall?

Det avloppsvatten som lämnar ett hushåll och möter ett kommunalt reningssystem med alla möjliga vattenkvaliteter från ovan nämnda källor. Allt blandas i stora bassänger där en rad olika kemikalier tillsätts för att sedan kunna släppas ut i sjöar och hav. Vattnet är inte 100 procent rent och innehåller fortfarande medicin- och giftrester av olika slag som starkt negativt påverkar det akvatiska livet.

Även det slam som ansamlas i våra reningsverk är en stor utmaning. Från Stockholm har detta slamberg tidigare transporterats till norrländska gruvor för att täcka över spåren efter gruvbrytningen. Med tanke på de gifthalter som slammet innehåller har starka protester mött denna avfallshantering. Miljön utsätts för faror och slammet kan påverka grundvatten och allt biologiskt liv. Idag läggs en stor del av detta slam på vår åkermark, en lösning som numera möter en allt större protestvåg.

Fortfarande finns inget förslag till hur reningsverksslammet ska hanteras, trots en rad statliga utredningar. Till det positiva hör alternativa VA-lösningar med separerade system för hantering av toalettavfallet som innebär att näringen kan tas tillvara och återgår till jordbruket. För enskilda avlopp kom en genomtänkt, hygienisk och torr lösning för enskilda hushåll redan 1939. Idag har Sveriges kanske vassaste kommun när det kommer till miljölösningar – Helsingborg – tagit sig an ett nybyggt kvarter där allt avloppsvatten separeras, processas på plats och blir till näringsrikt gödningsmedel för omkringliggande jordbruk.

Vi hävdar att bräddningar och avloppskaos inte tillhör framtiden. Det är en utdaterad systemlösning som skapar problem för vår vattenhushållning, vår åkermark och innebär enorma samhällsinvesteringar som ändå inte löser problemen utan hela tiden skapar nya. Nyligen rapporterade Vetenskapsradion om gifter som hittats i foster och som både kan vara dödliga och ställa till med hälsoproblem senare i livet. Flera av dessa gifter släpps ut i avloppsvattnet eller läggs på vår åkermark. Det gäller gifter som överhuvudtaget inte ska släppas ut i vår miljö. Frågan är när vi ska ta ett helhetsgrepp kring dessa frågeställningar, när vi nu möter ett klimat där mer frekventa och mer intensiva regnoväder ser ut att bli det nya normala. Kommunala företrädare, VA-branschens aktörer och rikspolitiker har ett gemensamt ansvar för att lösa denna komplexa fråga.

Läs mer: Nytt fettberg blockerar kloak i Birmingham: ”Gigantisk klump”

Återupprätta planeringsverksamheten

År 1988 lades en statlig planeringsmyndighet ner – Statens Planverk – när behovet av en avancerad samhällsplanering började bli alltmer uppenbar. Det nybildade Boverket, som tog över en del av den tidigare myndighetens uppgifter, gavs aldrig mandat att axla Statens Planverks ambition att ta ett helhetsgrepp över samhällets planering. Men idén om en planering, där vi försöker förstå hur allt hänger samman och som måste ta hänsyn till olika samhällsbehov, bland annat av markanvändning och vattenplanering, är inget som är utdaterat. Tvärtom, frågan om avancerad samhällsplanering är akut. I alla fall om vi ska kunna hantera kriser och nödlägen även i framtiden samt utveckla samhället i en hållbar riktning.

Lars Hylander, agronom, lantmästare och docent i miljöanalys.

Ulf Svensson, civilekonom och tidigare forskare inom stadsbyggnad och samhällsplanering, Chalmers.