 |
| |
Näringen
måste återbördas till jordbruket och snarast möjligt kräva
att vi avstår från skenlösningar som inte har någon
framtid i ett genuint kretslopp. Gör vi detta räddar vi både
Östersjön och jordbrukets framtid.
|
Foto:
RLC
|
BALTIC
SEA FUTURE
Östersjöns
framtid
Allt
annat än ljus
Konferensen
Baltic Sea Future – om Östersjöns framtid – gick av stapeln i
Stockholm under Stockholmsmässan. Arrangemanget samlade en högt
kvalificerad skara människor runt Östersjöfrågorna med
ministrar, forskare samt kommunala företrädare. I en mycket uppmärksammad
rapport från Boston Consulting Group framkom att viktiga, framtida
jobb står på spel.
Ulf
Svensson: |2017-05-02|
Rapporten
konstaterade att drygt en halv miljon nya jobb ligger i vågskålen
fram till 2030 men då krävs att miljösituationen i Östersjön förbättras
radikalt. Om inte vändningen kommer drabbas framtidsutsikterna för
främst turismnäringen, jordbruket och fisket.
Enligt
konferensens grundare, Sustainable Seas Foundation, är det bråttom
att vända utvecklingen eftersom det blir svårare och dyrare ju längre
tiden går. Ska man dra en slutsats från konferensen är det att
forskningen sedan tidigare konstaterat att vi redan passerat ett
antal s.k. tipping points. Detta innebär att vändpunkten av miljösituationen
till det bättre för Östersjön, snart också riskerar att
passeras. Om detta sker får vi hålla tillgodo med döda bottnar, sämre
fiske, tilltagande algblomning, stagnerande turismnäring och
fallande fastighetspriser.
Undviker
kretsloppslösningar
Rent
vatten beskrivs ibland som vårt viktigaste livsmedel. Utan rent
vatten hotas i princip allt levande. Att vattenförsörjningen är
kritisk märker vi redan av i Sverige. Allt lägre grundvattennivåer
på allt större områden, nyligen beslutades bevattningsförbud, otjänligt
vatten med koliforma bakterier – där medborgarna allt oftare
uppmanas koka sitt dricksvatten – och restriktioner för
expanderande turism är tyvärr redan vardag på många platser i
Sverige. Frågan är vad våra myndigheter gör för att vända
utvecklingen och vilka åtgärder och hållbara satsningar som sätts
igång, satsningar som kan klassificeras som långsiktiga helhetslösningar?
Ett
av problemen för Östersjön, och för jordbrukets framtid, är det
som brukar betecknas som "inbyggda" systemfel. Mycket kan
hanteras med tekniska åtgärder i våra byggnader, där olika
delproblem kan lösas medan andra utmaningar kräver radikala grepp
i form av avancerade systemlösningar. Ett systemfel som brukar
framhållas i sammanhanget är växtnäringscirkulationen mellan
stad och land, en cirkulation som är helt avgörande för ett hållbart
jordbruk.
I avloppssystemen förstörs i dag värdefulla växtnäringsämnen
som dessutom blir kontaminerade av tungmetaller,
antibiotikaresistenta bakterier, och mikroplaster blandas med
tusentals kemiska ämnen. Kvar blir slam som måste hanteras på ett
ansvarsfullt sätt. I dag hamnar en stor del av detta slam på vår
åkermark vilket är helt obegripligt.
Frågan är exempelvis hur länge
våra finkrogar, som ofta hänvisar att man använder närodlade
ingredienser i sitt utbud, kan fortsätta med detta.
Barnmatsindustrin hämtar redan sina råvaror från utvalda åkrar
med låga gifthalter.
Frågan är
också varför statsmakterna och
kommunerna undviker genuina kretsloppslösningar?
Inom
hållbara gränser?
Endast
ett av sexton, inhemska miljökvalitetsmål antas kunna uppnås till
2020. För varje nytillträdd regering har man gjort om det långsiktiga
miljöarbetet i form av ny organisation och styrning. Detta har
skett trots frågornas behov av långsiktighet. En konsekvens är
att miljökvalitetsmålen Giftfri Miljö och Ingen övergödning
inte kommer att uppnås. Det finns dock positiva möjligheter för
ett framtida kretsloppssamhälle, möjligheter och lösningar på både
kort och lång sikt för att ta vara på växtnäringen från oss människor.
En rad olika metoder utvärderas för närvarande. Skulle vi agera
kraftfullt kan vi både undvika att förstöra Östersjön och
jordbruksmarken. Då krävs dock att statsmakterna börja agera samfällt
vilket inte sker i dag.
I
en rapport från Avfall Sverige konstaterar man att ”källsortera
avloppssystem borde vara lika självklart om återvinning ska vara möjligt”.
Det finns dessutom toalettsystem som inte kräver vatten överhuvudtaget
och där källsorteringen sker direkt. Ut kommer luktfri växtnäring
varje år. Det finns även intressanta system för flerfamiljshus. I
exempelvis Helsingborg har kommunen nyligen initierat ett större
projekt som än så länge är på ett teststadium.
På
kontinenten sprids inte längre slam i vare sig Schweiz eller i
Holland. Och i Tyskland och Österrike är man på väg mot ett
slamstopp. I dessa länder har man satsat på avancerade,
storskaliga anläggningar där växtnäring skiljs från miljögifter
och annat avfall. Någon liknande anläggning finns ännu inte i
Sverige. Så vad bör vi göra i Sverige? Vi borde sluta med
slamspridning på vår åker- och odlingsmark och att använda renat
dricksvatten till våra toaletter.
Vi
måste inse att smittspridning är ett allvarligt problem i vår
nuvarande hantering av avloppssystemet. Växtnäringen bör
avskiljas så nära källan som möjligt samt certifieras enligt
principen rent in – rent ut. Näringen måste återbördas till
jordbruket och snarast möjligt kräva att vi avstår från skenlösningar
som inte har någon framtid i ett genuint kretslopp.
Gör vi detta räddar
vi både Östersjön och jordbrukets framtid.
LRF:s
årsstämma i maj kan bli avgörande
Slutligen
blir man både glad och ledsen när man tar del av LRF:s nya
policydokument för kretslopp. LRF:s vägar mot framtiden är en
nyckelaktör för både jordbrukets och Östersjöns framtid. Först
levererar man en gedigen, ambitiös och hoppfull skrivning om ett
giftfritt kretslopp samt en cirkulär och fossilfri ekonomi för att
sedan i slutet av den nyss antagna kretsloppspolicyn formulera följande:
”LRF anser att material och växtnäring som återförs till
produktionen skall återföras på ett sätt som ligger i linje med
rådande rekommendationer.”
Det
sistnämnda kan verka oskyldigt men följer vi rådande
rekommendationer följer vi också den s.k. Revaqcertifieringen –
Revaq ägs av Svenskt Vatten och är en certifiering som syftar till
att återföra växtnäringen till jordbruket – vilket i praktiken
innebär fortsatt giftspridning på vår åkermark. En motion till
LRF:s årsstämma i maj från Uddevalla och Västra Götaland kan
dock innebära en scenförändring.
Förhoppningsvis
drar sig LRF ur det nära samarbetet som organisationen haft med
Revaqcertifieringen och Svenskt Vatten, som tidigare sanktionerat
slamspridningen från de kommunala reningsverken till
jordbruksmarken. Om inte detta sker kommer sannolikt enskilda
jordbruksföretag att fortsätta att ta emot och sprida slam. Om
radikala åtgärder utesluts släcks åter hoppet om ett hållbart
och konkurrenskraftigt jordbruk och ett levande Östersjön.
|
