Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Serhii Zabohonskyi, en skådespelare från teatern som överlevde attacken, står utanför teaterns baksida strax efter explosionen.

 Foto: Amnesty International

AMNESTY INTERNATIONAL

Dödlig attack mot teatern i

Mariupol var ett krigsbrott

Efter en omfattande utredning har Amnesty International slagit fast att den ryska armén begick ett krigsbrott när den attackerade Mariupols dramatiska teater i Ukraina under mars och dödade minst 12 människor och troligtvis många fler.

Anna Johansson: |2022-06-30| I en ny rapport, "Children": The Attack on the Donetsk Regional Academic Drama Theatre in Mariupol, Ukraine dokumenterar organisationen hur den ryska armén av allt att döma attackerade teatern avsiktligt den 16 mars, trots att man visste att hundratals civila hade sökt skydd där. Detta gör attacken till ett krigsbrott.

Amnesty Internationals Crisis Response Team har intervjuat flera överlevare och samlat omfattande digital bevisning, och därigenom kunnat dra slutsatsen att attacken nästan säkert utfördes av ett ryskt stridsflygplan som släppte två bomber om 500 kg vardera som slog ner nära varandra och detonerade samtidigt.

– Efter månader av rigoröst utredningsarbete, analys av satellitbilder och intervjuer med dussintals vittnen, har vi kommit fram till att attacken är ett krigsbrott som utförts av de ryska styrkorna, säger Agnès Callamard, generalsekreterare för Amnesty International. Många människor skadades och dödades i denna skoningslösa attack. Dödsfallen var troligtvis en följd av att ryska styrkor avsiktligt attackerade civila ukrainare.

– Internationella brottmålsdomstolen, och alla andra med jurisdiktion över brott utförda under denna konflikt, måste utreda attacken. Alla ansvariga måste ställas till svars för att ha orsakat sådan död och förödelse.

Bomberna hade en explosiv nettovikt på 400-800 kg

Amnesty anlitade en fysiker för att bygga en matematisk modell av detonationen i syfte att fastställa vilken explosiv nettovikt som skulle krävas för att åstadkomma den förstörelse som man såg vid teatern. Slutsatsen var att bomberna hade en explosiv nettovikt på 400-800 kg. Utifrån tillgängliga bevis om vilka flygbomber som Ryssland har i sin arsenal bedömer Amnesty att det med stor sannolikhet rörde sig om två bomber av samma modell på 500 kg vardera, vilket skulle ge en total explosiv nettovikt om 440-600 kg.

Det troligaste är att de ryska stridsflyg som utförde attacken var så kallade multirollflygplan – såsom Su-25, Su-30 eller Su-34 – som är baserade på ryska flygfält i närheten och ofta setts flyga över södra Ukraina.

Amnesty har undersökt flera alternativa teorier om vem som kunde vara ansvarig för attacken och vilka vapen som kan ha använts. Utifrån den information och bevisning som finns tillgänglig kom utredningen fram till att den mest troliga förklaringen är att det handlar om ett avsiktligt flyganfall mot ett civilt mål.

“Jag kunde inte tro mina ögon”

Efter Rysslands invasion av Ukraina i slutet av februari 2022, när städer och byar blev föremål för militära anfall, började civila fly sina hem. I den belägrade staden Mariupol i Donetsk-regionen blev teatern en fristad för civila som sökte skydd från striderna.

Teatern, som ligger i distriktet Tsentralnyi, var en knutpunkt för distribution av medicin, mat och vatten, och utsedd till samlingspunkt för människor som hoppades bli evakuerade via humanitära korridorer. Det var uppenbart att byggnaden var ett civilt objekt, kanske mer än någon annan plats i staden. Invånare hade också skrivit det ryska ordet för “barn” i stora kyrilliska bokstäver på gårdsplanen på vardera sida om byggnaden, vilket måste varit klart synligt för ryska piloter och satelliter.

Trots detta träffades teatern av ryska bomber strax efter klockan 10.00 den 16 mars. Den kraftiga explosionen fick taket och stora delar av de två bärande väggarna att kollapsa. Hundratals civila befann sig i och runt om teatern när attacken ägde rum.

12 människor dödades under attacken

Amnesty bedömer att åtminstone 12 människor dödades under attacken, men troligtvis många fler, och att många därtill blev allvarligt skadade. Det är en lägre uppskattning än tidigare, vilket är en följd av att många människor hade lämnat teatern dagarna innan attacken, och de flesta som var kvar befann sig i teaterns källare och andra utrymmen som var skyddade från explosionen.

När bomberna detonerade förstördes de inre väggarna i teatersalongen och explosionerna trängde därefter igenom de yttre, bärande väggarna, vilket spred bråte över marken utmed byggnadens nordöstra och sydvästra sidor. Ytorna med bråte från explosionen syns på satellitbilder tagna bara minuter efter attacken.

“Allt hände framför våra ögon"

Igor Moroz, en 50-årig arkitekt, var i närheten när teatern träffades. Han berättade för Amnesty: “Allt hände framför våra ögon. Vi stod 200 eller 300 meter bort [när] explosionen inträffade… Jag kunde höra ett flygplan och ljudet av bomber som släpps. Sen såg vi taket [på teatern] lyfta.”

Gregorij Golovniov, en 51-årig entreprenör, berättade för Amnesty: “Jag gick ner för gatan som leder till teatern… Jag hörde ljudet från ett flygplan… Men vid det tillfället brydde jag mig inte om det närmare, eftersom [plan] flyger omkring hela tiden… Jag såg taket på byggnaden explodera… Det hoppade 20 meter och kollapsade sedan… Sen såg jag mycket rök och rasmassor… Jag kunde inte tro mina ögon eftersom teatern var en fristad. Det fanns två stora ‘barn’-skyltar.”

Vitaliy Kontarov, en 48-årig lastbilschaufför, var också nära teatern när attacken ägde rum. Han berättade för Amnesty: “Vi hörde flygplan… Jag såg två missiler skjutas från ett av planen mot teatern.”

Allt förändrades på en sekund

Intervjupersonerna försåg Amnesty med namn på totalt fyra människor som dödades: Mykhailo Hrebenstskii, Luba Sviridova, Yelena Kuznetsova, and Igor Chystiakov. De gav även förnamn på ytterligare tre personer som de trodde hade dödats. Flera överlevare och andra vittnen berättade att de sett döda kroppar som de inte kunnat identifiera, och det är troligt att många dödsfall fortfarande inte har rapporterats.

En kvinna i övre tonåren hade sökt skydd i källaren med sin pojkvän och mamma när bomberna slog ner. Hon berättade för Amnesty: “Allt förändrades på en sekund. Allt flög upp… Människor började skrika. Det var fullt med damm… Jag såg människor som blödde. Vi tog våra dokument och lämnade platsen… Andra hade inte samma tur.”

Yehven Hrebenstskii hittade sin döda pappa, Mykhailo, inne i konserthallen. Han berättade för Amnesty: “Det var många skadade människor… Polisen försökte dra ut folk ur rasmassorna… Först såg jag hans [Mykhailos] arm. Jag såg en bekant hand. Du känner igen dina älskades händer. Hans ansikte var täckt i blod. Hans kropp var täckt med tegelstenar… Jag ville inte att min mamma skulle se.”

Dmytro Symonenko var med Luba Sviridova strax före hon dog av sina skador. Han berättade för Amnesty: “Hon var allvarligt skadad. Hon lyckades kravla ut från rasmassorna… Hon bad oss att komma ihåg hennes namn, eftersom hon kände att hon höll på att dö.

Många andra intervjupersoner berättade för Amnesty att de hade sett blodiga kroppar och lemlästade kroppsdelar, bland annat ben och händer, i rasmassorna i den förstörda byggnaden efter attacken.

Avsiktlig attack på civila

Den humanitära rätten, även känd som krigets lagar, är en del av folkrätten och styr väpnade konflikter. En central princip i den humanitära rätten är att parter i en väpnad konflikt alltid måste skilja på å ena sidan civila människor och civila objekt, å andra sidan militärer och militära objekt. Militära objekt kan attackeras, men det är olagligt att attackera civila människor och objekt. Före en attack måste stridande parter vidta åtgärder för att säkerställa att de är rimligt säkra på att de inte kommer att attackera civila människor eller objekt.

Ingen av de 28 överlevare som Amnesty intervjuade, och ingen av de andra vittnena som befann sig omkring teatern den dagen, gav någon information som kunde tyda på att den ukrainska militären använde teatern som en bas för operationer eller anfall eller som vapenlager.

Både teaterns civila karaktär, och närvaron av flera civila, var uppenbara under veckorna före attacken. Attackens natur – att bomberna slog ner i byggnaden, liksom vapentypen som användes – samt avsaknaden av ett potentiellt legitimt militärt mål i närheten, tyder starkt på att det var teatern som var det tilltänkta målet. Sammantaget innebär detta av allt att döma att det rör sig om en avsiktlig attack på ett civilt mål, och därmed ett krigsbrott.

Metodologi

Mellan 16 mars och 21 juni samlade Amnesty International in och analyserade tillgänglig, trovärdig bevisning kopplad till attacken på teatern. Den inkluderade 52 vittnesmål från förstahandskällor som överlevare och vittnen till attacken och dess efterdyningar, varav 28 personer befann sig inne i eller i närheten av teatern. Amnesty analyserade även satellitbilder och radardata från precis före och kort efter attacken, samt verifierat foto- och videomaterial som tillhandahållits av överlevare och vittnen, och två uppsättningar av ritningar av teatern.

Detta understöddes av en utredning av Amnesty Internationals Crisis Evidence Lab som undersökte och verifierade 46 foton och videor av attacken som delats på sociala medier, och ytterligare 143 foton och videor som delats privat med utredarna.

Amnestys pågående dokumentering av kränkningar av mänskliga rättigheter och humanitär rätt begångna under kriget i Ukraina finns tillgänglig här.

www.amnesty.se