IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

När barn kommer i kläm mellan byråkrater och politiker...

Foto: PhotoDisc

PARTIUPPGÖRELSER:

Fallet Haddile

Miljöpartiets fall

Miljöpartiets uppgörelse med alliansregeringen om invandringspolitiken kan bli en kvarnsten för partiets framtida existens. Jag kommer ihåg att när förslaget först presenterades tyckte jag att det var ett omaka par som funnit varandra. Kanske kan fallet Haddile bringa klarhet i vad som överenskommelsen faktiskt innehåller och intentionerna bakom. Visar det sig att det är det omänskliga och okänsliga som får företräde kan man räkna med att Miljöpartiet tappar väljare. Även om detta fall löses på ett lyckligt sätt måste dessa frågor få en helt annan genomlysning än den rapportering som vi ser i dag i media.


 Ulf Svensson: |2012-09-23| Det är inte rätt att ge bort någon annans barn. Det är inte bra att en mamma lämnar bort sitt barn tre veckor efter förlossningen. Enligt medieuppgifter kan en orsak vara att kvinnan blev gravid utan att vara gift, samt uppgifter om en släkting som hotat både kvinnan och barnet till livet. Här, någonstans, i detta fall, borde det ha funnits ett nätverk som stöttade mamman. En mamma som lämnar sitt barn behöver hjälp, stöd och kärlek. I detta fall fanns en styvpappa, men detta omhändertagande fallerade också av någon anledning. En skada uppstår och barnet blir inlagt på en neurologisk avdelning. Efter vård placerades barnet tillfälligt hos en familj tills allt skulle ha ordnats upp.

Tiden går, och går, och ju längre tid som går desto mer problematiskt blir själva upplösningen.

Barnperspektivet

När till exempel en förälder placeras bakom lås och bom i någon av våra anstalter kan denna person säga att: jag har rätt att träffa mitt barn. Enligt barnkonventionen ska man resonera på det omvända sättet, det vill säga, det är barnet som har rätt att träffa sin förälder. Det är en viss skillnad. Beroende på hur relationen ser ut finns, eller finns inte, ett intresse eller behov att träffa föräldern och den som avgör är barnet.

Hur är det då med ett litet barn, som inte kan tala för sig själv, ska hävda sin rätt eller sina behov? Nej, ett litet barn kan inte detta.

Människor rasar

Det brukar ibland hävdas att i fall av detta slag ska man lägga undan känslorna och bedöma fallet strikt juridiskt, och sedan bedöma det långsiktiga perspektivet. Det vill säga vad som är bäst för barnet på lång sikt. I detta fall verkar det som att svenska myndigheten har noll koll på var mamman befinner sig, om hon vill eller kan ta hand om sitt barn. Mamman såväl som barnet är franska medborgare och återföreningen anses vara enklast att ordna i Frankrike.

Det kan finnas släktingar som tillfälligt kan gå in och stötta den bräckliga lilla familjen, dock med den invändningen att det finns ett dödshot i bakgrunden. Ett barnhem kommer i så fall att bli nästa anhalt för den lilla flickan Haddile.

ALLA OM

Problemet i detta fall är att det finns många OM; om mamman vill och kan ta hand om sitt barn, om överhuvudtaget hon befinner sig i Frankrike, om släktingarna finns där och kan och vill stötta mamman, eller vill hämnas mamman, om hon hamnar på ett kärleksfullt barnhem, och om och om igen. Jag tror att det är just här som detta fall spårar ur och gör människor i den svenska folksjälen urförbannade. Ett litet barn som för första gången i sitt liv funnit en kärleksfull plats ska återigen ryckas upp med rötterna och tas om hand av personal av skilda kategorier. Det är inte bara vanliga svenska som reagerar utan även professionella inom barnavårdområdet. Det här kan sluta mycket illa.

Kungen och Silvia

Mormor Silvia och Morfar Kungen sägs följa detta fall noga. Pressen ökar på beslutsfattarna och ”fel” beslut kommer att få konsekvenser. Min tanke går här också till alla fall som inte får samma mediala uppmärksamhet som lilla Haddile och hennes kärleksfulla fosterfamilj.

Ibland diskuteras vad som hände under andra världskriget, med alla som avvisades från Sverige, som mötte okända öden vid tillbakakomsten till Tyskland. Sedan har vi alla samvetslösa typer som utnyttjar människors svåra belägenhet och sänder ut människor på vådliga turer, som inte så sällan slutar med ond bråd död. Kanske är tiden inne att öka allas vår kunskap i allt som handlar om flyktingfrågor, invandring och global social utveckling.

Låt inte framtida historiker beskriva denna tid som en skammens tid när vi vet att vi kan göra bättre. Och när man läser Yvonne Ruwaida och Anders Wallners DN artikel om det nya Miljöpartiet, sägs där följande apropå flyktingpolitiken: ”Under innevarande mandatperiod tar vi ansvar för att humanisera flyktingpolitiken i en uppgörelse med regeringen.” Uppenbarligen har man inte kommit riktigt ända fram!

urspårad myndighetsutövning

Tyvärr finns en hel del andra absurditeter i det svenska samhället. Det vill säga inte bara inom Migrationsverkets arbetsområde. Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen med flera myndigheter hittar man rikligt med andra exempel på urspårad myndighetsutövning. Det gäller de myndigheter som mest verkar koncentrera sig på nästa fest, som ett tecken i tiden bokförs i redovisningen som kurs och konferens.