Svante Weyler: |2021 Det finns all anledning för oss i SKMA att känna oss uppmuntrade i vårt arbete av det som framkom i den stora undersökning om antisemitiska attityder och föreställningar i Sverige som redovisades för bara någon tid sedan – och som mer ingående presenteras här.

Det är ett slags delseger för anständigheten när en ökande grupp av människor i Sverige klart och tydligt tar avstånd från de påståenden om judar som undersökningen prövar. I det offentliga rummet har det blivit svårt att oemotsagd torgföra antisemitiska budskap – när de dyker upp där är fördömandena i dag, från allt fler, snabbare och tydligare. Samma sak gäller oftast när det handlar om antisemitiska vålds-  eller hatbrott.

MEN DEN HÄR undersökningen kanske visar att människor också i alla de andra rummen vi lever i mer än upprätthåller ett anständigt sätt att förhålla sig till de klassiska fördomarna om judar. Ändå är det inte särskilt höga krav undersökningen ställer på anständighet. Det räcker med att man vägrar att instämma i en rad lika klassiska som lättidentifierade utsagor om judar, judars påstådda makt och inflytande och judars påstådda sätt att ”utnyttja” Förintelsen, för att nämna några.

Likväl finns det mycket att förfäras över, exempelvis att så många som 21 % av de svarande anser att ”judarna har stort inflytande över världsekonomin”. Det blir, översatt till verkliga tal, miljontals svenska medborgare även om vi räknar bort de yngsta och allra äldsta. Klen tröst att det 2005 var en ännu större befolkningsandel som instämde i denna antisemitiska föreställning. Och om man skulle ställa upp de 5 % av befolkningen som enligt undersökningen ”instämt i fem eller fler av de påståenden som ingår i indexet och uppvisar en antisemitisk inställning med starkare intensitet” – översatt till normalprosa: övertygade antisemiter – så behöver vi ett större torg än som finns i någon av våra städer.

Men resultaten pekar på att attityder kan förändras i positiv riktning, kampen går vidare. Det kan till och med kännas enklare när den tycks ge resultat.

DET FINNS FLER saker att glädja sig över i undersökningen och som blir viktiga i vårt vidare arbete. En göms i den här formuleringen: ”Resultaten för personer födda i Sverige med en eller två föräldrar födda utomlands skiljer sig däremot inte från dem för personer födda i Sverige med två inrikes födda föräldrar.” En rimlig förklaring till detta kan vara att barn och unga i lägre grad än äldre hyser antisemitiska föreställningar. Men man skulle också vilja tro att den svenska skolan här till viss del ser ut att nå framgång med sitt kompensatoriska uppdrag, att motverka fördomar, av vilket slag de vara må, som barn och unga – oavsett bakgrund – kan få med sig hemifrån.

Den lärare som möter aggressivt motstånd i klassrummet när han eller hon undervisar om Förintelsen eller den unga svenska jude som får sitt halsband med davidsstjärnan avslitet finner dock föga tröst i statistiken. Rapporten har endast undersökt antisemitiska attityder och föreställningar, och resultaten kan inte säga något om hur antisemitismen utvecklas t.ex. när det gäller hatbrott, trakasserier i vardagen, spridning av hat i sociala medier eller propaganda och hot från extrema politiska rörelser. Och på alla dessa områden ser vi att utvecklingen är oroande. Först när fördomarna, hatet, hoten och attackerna mot svenska judar upphör, först när judiska institutioner i Sverige och Europa inte längre behöver skyddas av vakter och polis, först då kan vi glädjas åt mer än delsegrar.

Svante Weyler
Ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA)

skma.se