Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	FÖRBIFART STOCKHOLM – ett exempel på förnekelsens konsekvenser.	Foto: Knotted Highway

Ledare

Förnekelse och konsekvens

Människans försvarsmekanismer

Den trängda och pressade människan har ofta använt lögnen, eller nödlögnen, som försvar för upprätthållandet av skenet eller självbilden. Vid exempelvis politisk kritik kan den trängde försvara sig med lögnen som argument, för att i stundens hetta klara sig undan besvärligheter. Med andra exempel kan den trängde bara låtsas hålla med, för att söka avväpna kritikern. Ett påtagligt exempel har gällt processen kring Förbifart Stockholm. Att erkänna den globala uppvärmningen, och sedan fortsätta låtsas att bilismen inte är ett problem, mer än med för lite framkomlighet – det är förnekelse med allvarliga konsekvenser. 

Paul Lindberg: |2013-08-01| Alla partier har klart deklarerat att ståndpunkten om den globala uppvärmningen är en fara för livsbetingelserna på vår planet, och att den ståndpunkten är ett trovärdigt faktum. Det har också tydliggjorts att bilismen – både tillverkning och användande – är en avgörande negativ miljöfaktor.  Trots dessa deklarationer söker regering och politiska partier tvinga fram mastodontbygget Förbifart Stockholm. Vad kan orsaken vara till denna absurditet? Ja, det kan tyda på bakomliggande personlig karaktärslöshet med oförmåga och bristande ansvar, men vars beteenden numera kan analyseras med vetenskapliga psykologimetoder.  Idag har forskningen kring försvarsmekanismer kommit långt. Människors beteenden kan alltså avläsas/scannas och analyseras. Fenomenet människan, på gott och ont, tillhör forskningen  med avsikten att vilja klargöra och modifiera konsekvensutsatta beteenden. PRAKTEXEMPLET FÖRBIFART STOCKHOLM Mastodontprojektet Förbifart Stockholm kritiseras med en mängd varningar och vetenskapliga sakargument. Det gäller miljökonsekvenserna i första hand.  Problemet är överkapaciteten av trafikleder i Storstockholmsregionen – samtidigt som det råder kapacitetsbrist av Storstockholms kollektivtrafik. Detta gäller även för landets hela järnvägssystem, samtidigt med en överanvändning av fossila bränslen och elkraft, per capita räknat. Detta vet alla. De prioriterade och exceptionella omkostnaderna för motorvägar och trafikleder jämfört med omkostnaderna för kollektivtrafik och järnvägar, per capita, är i en hopplös obalans. Prioriteringen av motorvägsprojekt omöjliggör en behövlig och nödvändig kollektivtrafik för alla medborgarna. Det är alltså inkonsekvent att propagera för att "både" utbyggnaden av motorvägar och järnvägar ska ha en likställig prioritet. Vägbyggen har ensidigt prioriterats under decennier, med avsikten att demontera hela järnvägen. Motorvägsbyggen tvingas fram  Motorvägsbyggen och trafikleder pressas fram i storstadsregioner för att bokstavligen förhindra eventuella och nödvändiga behov för minskad bilism. Miljöåtgärder på grund av bilismens miljöförstörande beskaffenhet hindras alltså medvetet av bilismens sakförare och intressenter.  Linköping och Storstockholm är de dumdryga exemplen på hur trafikleder överproducerats med motiveringen att det är för de framtida behoven – alltså att bilismen ska expandera även in i framtiden. Kosta vad det kosta vill. Exemplet Linköping är egentligen löjeväckande med alla dess trafikleder till förbannelse, och som breder ut sig på åkermarkerna långt utanför staden och tycks mera vara en drömmares syn på "framtidsbehov".  Stadens kommunpolitiske chef återkommer ofta

USA: Ta tåg istället för bilen! Det är den ny uppmaningen från de nya transportbolagen på USA:s öst- och västkust. Flera tåglinjer har tagit över trafikandelar från bilismen. En nagel i ögat på bilindustrin, och det kan det också få vara. Trickad bild? Hög stigning på kort avstånd på grund av för litet utrymme. Vägprojekten tar död på alla utrymmen. Trångt. En fungerande järnväg är den enda lösningen. Det går inte att bygga bort trafikstockningarna har det visat sig. Trångt. Alla försök att bygga bort trafikstockningar har misslyckats. Bilismen i nuvarande omfattning tar död på både samhälle och natur.

med uttalanden om att "Linköping är nu en storstad". Det tycks vara denna drivkraft som utgör hans politiska bedrifter. Denna stolthet med att sätta bilismen som symbolen för framstegsutveckling är ganska bedrövligt, eftersom den globala uppvärmningen numera ökas per automatik. 

Den globala uppvärmningen orsakad av människan går nu in i en ny accelererande fas med smältningen av permafrosten i nordligaste Sibirien och Alaska. Tidigare infrusen metangas frigörs och utgör en betydligt farligare växthusgas än koldioxid från bland annat bilismen. Orsaken till metangasutsläppen är uppvärmningen av koldioxid från bilismen, flygtrafiken och den globala världshandelns fartygstransporter.

Några miljöbilar kommer aldrig att kunna uppväga behoven av 0-utsläpp av växthusgaser, oavsett vilket bränsle som används. Biltillverkningens alla processer och framtagning av råämnen, från malm och olja för tillverkning av olika metaller och plaster, har enligt senare forskning klargjorts vara mer skadliga än själva användningen av bilen. Världshandeln med transporter av bilar härs och tvärs runt jordens hav utgör ytterligare en stor miljöfaktor som liknar flygets inverkan på växthusgasernas utsläpp.

Mercedes publicerade för en tid sedan en annons, som en raljant reaktion mot miljökraven, en lyxbil av maximal storlek i en sagolik vacker natur med texten "miljöbil". Det handlade om värsta sortens cynism, med kopplingen till den förföriska bilen i den sagolikt vackra miljön.

VAD ÄR DET SOM HÄNDER EGENTLIGEN?

Hela den världsvida industriella tillväxthysterin borde i grunden vara en fundamental demokratifråga, och som nu även övergår i en överlevnadsfråga – eftersom den globala uppvärmningen numera fortlöper per automatik. Uppvärmningen utlöser förändringar av naturen vilket visar sig påverka med accelererande uppvärmningseffekter.

Uppvärmningen kommer att öka under lång tid – även efter ett eventuellt stopp av utsläpp med växthusgaser. För närvarande ser prognoserna dystra ut, gränsvärdena för den globala uppvärmningen överskrids sakta men säkert, och accelererar i en oroande takt. Och därmed är det inte längre tillräckligt med enbart sänkning av koldioxidutsläpp och andra växthusgaser. Det som istället måste till är 0-gräns inom alla sektorer som nu leder till uppvärmning! Är det realistiskt? Ja, självklart är det realistiskt! Det som står i vägen är närmast den påtvingade tillväxthysterin och livsstilen. För att stoppa detta sattyg krävs en kraftfull demokratisering och reglering av den industriella hanteringen. 

Även om en 0-gräns kommer till stånd kommer uppvärmningen att fortsätta – troligtvis under lång tid – tills en utplaning ger sig till känna. Viljan till 0-gränser är omfattande, men verklig handling är det sparsammare med. Och i detta sammanhang är det politikerna och industrialisterna som står i vägen – ett sorgligt faktum.

Vilka är då ansvariga för den nuvarande globala uppvärmningen? Ja, det är naturligtvis alla människor, vare sig de är medvetna eller omedvetna om saklägets realiteter. Det gäller politiker, industrialister, miljörörelser, kyrkor, samvetsrörelser och alla människor i största allmänhet. 

Påtryckningar och åter påtryckningar i en växande kraftyttring är för närvarande det bästa stödet för att hjälpa politikerna. De måste låta sig påverkas att ta ansvar för extraordinära handlingsplaner. Viljan för att stoppa den globala uppvärmningen går betydligt saktare än den uppvärmning som ska bekämpas.

Storstockholms brister på effektiv framkomlighet ledde trots allt till att den politiska debatten istället övergick från kringfartsleder till realistiska förslag om utveckling av kollektivtrafiken. Idag står de politiska trafikfrågorna i fokus och ståndpunkterna kring vad som kan vara bäst för staden. Förslagen har framlagts om 12 nya spårvägslinjer i centrala Stockholm, eller förslaget om nya tunnelbanesystem. Dessa motsatser kan mycket väl leda till att båda förslagen förverkligas, eftersom behoven är så omfattande. Det finns numera en kraftfull majoritet bland Stockholms invånare, vilka helst vill att utbyggnaden av nya spårvägs- och nya tunnelbanelinjer prioriteras istället för motortrafikleder. Senaste statistiken om bilismen i Stockholm visar tydligt att bilåkandet har minskat. Det bådar gott.

FÖRÄNDRINGENS VINDAR

På USA:s väst- och östkuster sker en hel del positiva miljöförändringar. Världens extremaste utveckling av bilismen med oerhörda miljökonsekvenser har USA stått för. Landet har de högsta utsläppen av växthusgaser i världen per capita. Men det bildade och verkligt demokratiska USA är kanske bland de mest miljömedvetna bland världens länder, och samtidigt mycket ansvarstagande samhällsaktivister. 

I storstäderna vid öst- och västkusterna, det vill säga i de politiskt demokratiska bältena, utvecklas febrilt alternativen till bilismen, och med framgång. Det handlar bland annat om bilfria citykärnor i städer – stora som små. Kollektivtrafik i form av pendeltåg och spårvagnar utvecklas i en fart och mångfald som man trodde var en omöjlighet i bilismens mecka, USA. Framgångarna i dessa städer och regioner sätter också sin prägel på vilket samhälle invånarna vill ha.

Förutom miljötänkandet så är motståndet mot privata vapeninnehåll större i dessa samhällen, och av det kan man dra slutsatsen att de eftersträvar det hållbara och goda samhället generellt sett och ämnat för alla medborgarna. 

Bilindustrin i hela världen konkurrerar ihjäl sig, samtidigt som bilförsäljningen minskar totalt i världen. Bilismens intressenter oroas därför över sina ekonomiska värden och ägarinnehav. Här finns en utmärkt möjlighet för en reformering av att gå från massbilism till ökad utveckling av tåg och spårvagnar. I många länder har denna utveckling alltså satts i verket.

I den nedgångna bilstaden Detroit ser det mycket dystert ut för bilindustrin. Bilindustrin i staden vädjar om samhällsstöd för att överleva. Medan landets i övrigt framgångsrika industrisatsningar med tillverkning av pendeltåg och spårvagnar ger både jobb och möjligheter – även för dem utan bil. De kan ta sig fram vart de än önskar utan bil.

SVERIGE INFÖR 2014

Inför valet i Sverige 2014 borde framtidsvisionen om vilket samhälle vi vill ska ta gestalt för att levandegöras. Tron på bilismen med en fortsatt påtvingad ställning in i framtiden är en farlig förhoppning, och kan bara tvingas fram med blå dunster och övermakt. Det går att förstå ägarintressena inom bilhandeln, de står inför ett svårt vägval. Miljardvärden står visserligen på spel för ägarna inom bilbranschen, men värden som trots allt borde kunna styras över till en alternativ livsstilsanpassning. Viktigare än ägarintressena är självklart anpassningen för ett hållbart samhälle utan växthusgaser. Den inställningen till förändringar borde även bilägarintressena kunna ta till sig. 

Bilismens korporativistiska intressenter förlitar sig på nya bränslen som etanol eller metanol, men som inte på något sätt löser problemen med den globala uppvärmningen. Dessa bränslen är egentligen bara ersättningen för oljan. Oljefyndigheter hittas ideligen, men har ändå inte framtiden för sig, oljeutvinningen, djup- och sandoljor, blir alltmer svårhanterliga och kostsamma industriprocesser. En allt högre överkonsumtion får nya stora fyndigheter att ändå inte räcka till för att sedan sina efter några år eller högst något decennium. 

Kärnkraftsindustrin har förhoppningar till el-bilism. Kraftindustrin vill överhuvudtaget tjäna mer pengar än vad de förtjänar, vilket går ut över elkonsumenterna med extremt ökade elkostnader. 

Politiska partier har gjort sig till intressepartier för olika ägarintressen och söker stöd med propagandapåverkan riktat mot marknadsmassan "folkgunsten". Den delen av folkviljan som önskar att bilismen i dess nuvarande ställning ska fortgå är en manipulerad fara för den övriga delen av mänskligheten. Manipulationen är ett resultat genom intensiv och förförande skönmålning av livsstilsfilosofin om den egocentrerade friheten att var sig själv nog. Att tänka fritt är stort, att tänka rätt är större – i alla fall i detta sammanhang.

Bilismen utgör en av marknadens viktigaste intressesfärer – trots att den är på dekis och utgör ett av de värsta miljöhoten redan idag, och än värre inför framtiden. Bilismens ekonomiska roll minskar trots allt i betydelse – globalt sett – både för nationalekonomi och sysselsättning, men har en inbyggd ekonomisfär för upprätthållandet av mäktiga korporativistiska maktintressen. Det gäller kopplingen mellan stats- och näringslivsintressen kontra människornas välfärdsintressen. 

Argumentet bilism för sysselsättning är djävulskt. Bilismen bär sig inte idag utom för vissa bilföretag, och många kräver statlig hjälp för att upprätthålla produktionen. Sverige är ett exempel av många. Dessa stödpengar borde kraftfullt investeras för kollektivtrafik och ger sysselsättning på rätta miljögrunder.

Troligtvis är Stockholm den mest möjliga regionen för en alternativ livsstilsförändring. Den allmänna folkviljan och framförallt miljö- och trafikbehoven är där som allra störst. Idag har staden minst bilar procentuellt sett i hela Sverige, och bilismen i staden minskar procentuellt, men ökar ikapp med stadens snabba befolkningsökning. 

För att klara av problematiken med den globala uppvärmningen när verkligheten pockar på, så ställs den enskilde människan inför stora påtryckningar. Många människor upprättar en undermedveten försvarsmekanism, för en personlig men skenbar och nöjaktig självbild, för att avlasta sig obehaget av att behöva ta ställning. Seriösa påtryckningar är nödvändiga. För närvarande tycks denna försvarsmekanism vara alltför omfattande och utgör ett hinder för handling. Alltså: den globala uppvärmningen är verklig, men som vi kan göra någonting åt – bara om vi agerar nu! Alla organisationer och journalister skulle kunna göra underverk om de mobiliserar sin vilja och kunnande!

PSYKOLOGISKA ASPEKTER

Människans försvarsmekanism

Försvarsmekanism är enligt psykoanalytisk teori omedvetna psykologiska strategier, som skapas för att klara av verkligheten, för att upprätthålla en tillfredsställande självbild. 

  Paul Lindberg: Syftet med försvarsmekanism är bland annat skyddet från rädslan av exempelvis obehaglig kritik, som för stunden kan förefalla svårt att bearbeta. Att hitta något som akut kan avleda situationen är en naturlig mekanism hos människan.

Försvarsmekanism kan utlösas helt normalt av en frisk människa som exempelvis uttrycker humor till försvar eller avledning – att skoja bort ett angrepp. 

När försvarsmekanismen övergår i en kraftfullare vilja för bortträngning, eller med rädsla för att bli avslöjad inför öppen ridå, kan det istället leda till nödlögner. Eller ännu värre, med utnyttjandet av systematiska lögner, som en ful ovana och mer eller mindre ett användbart medel för att uppnå fördelar.

Verklighetsförvrängning

Försvarsmekanismer har alla människor använts sig av som ett skydd mot det man för tillfället inte orkar stå inför. Den enklare formen kan väl anses vara att man låtsas att man inte känner till... eller att man inte förstår det aktuella ämnet. Människor kan ha olika uppsättningar av försvarsmekanismer, mer eller mindre, och på olika kvalitativa nivåer.

Teorierna kring försvarsmekanismer och dess funktioner anses vara strävan efter en anpassning till en funktionsduglig verklighetsanpassning. När dessa processer kommer i olag kan det resultera i undermedvetna fantasier som tar till lögnen för att för stunden kunna rädda ansiktet inför exempelvis en öppen ridå, som exempelvis i en politisk intervju i television. Detta handlar i ångestladdade situationer, då förnuftet är bortkollrat, eller är obefintligt i sakläget.

FÖRNEKANDET

Förnekandet är enligt Martin Levander, professor i psykologi, en mycket vanlig försvarsmekanism. 

När problematiken blir alltför stor, som exempelvis den globala uppvärmningen och dess konsekvenser, så kan lögnen vara ett medel för att kringgå besvärliga realiteter. Med lögnen vill man trolla med sanningen – svart blir vitt. Eller som ett konkret exempel: "Förbifart Stockholm är bra för miljön, för att inte drabba innerstaden." Det kan man kalla infantil bortförklaring.

Förnekandet innebär att man helt enkelt blundar för informationen. Sådant har skett i historien med många exempel, exempelvis när Hitler angrep Sovjetunionen, så vägrade Stalin erkänna att de blivit angripna, han kritiserade istället dem som rapporterade sådana nyheter. 

Martin Levander liknar förnekandet med strutsbeteende. Och han tar också upp hur barn nekar till att det snattat trots att de tagits på bar gärning.

Förnekande av uppenbara sanningar är inte bara politikens trixande och fixande, det är människans försvarsmekanismer med fallskärmen till skydd mot fritt fall. Förnekandet kan förklaras men inte alltid försvaras. Här kommer moral och etik in i bilden. 

Ju mer vi förnekar uppenbara sanningar, desto större konsekvenser får eventuella tillstånd, vilka är i behov av åtgärder med bästa tänkbara underbyggnad. Och då är Förbifart Stockholm exemplet och symbolen för politisk aningslöshet. Det liknar stalinism!

BORTTRÄNGNING

Om den här sidans texter och beskrivningar inte tillhör sanningen, att det skulle vara självbedrägeri eller min egen försvarsmekanism, då blir det problem.

En hel kedja av uttalade argument som jag inhämtat från vetenskapliga rapporter skulle i så fall vara falsifikat, medan den globala uppvärmningen bara är en uppfinning av en pessimistisk dystopi, det vill säga en allmän negativism mot samhälle och utveckling. Det hade varit bäst om det förhållit sig så. Men tyvärr ser sanningen ut som de vetenskapliga rapporterna handlar om.

Bortträngningen av dessa vetenskapliga sanningar hittar vi hos alla dem som inte förmår att ta till sig den verklighet som vi står inför. Det gäller även bland dem som inser verklighetens realiteter, men som tror att dessa sanningar får komma till medvetande lite då och då och med tiden mogna för behovet av livsstilsförändringar. Det är helt orealistiskt.

SITUATIONEN OCH UTOPIN

Hela konglomeratet av maktintressenter som står bakom förnekelsen av behövliga åtgärder – politiker och finansintressen – spelar tärning med hela världen.

Personligen ser jag bara en utväg för människan för att ta sig förbi den globala uppvärmningens realiteter, och det är att skapa politiska förutsättningar via lagar och regelverk, för att söka styra utvecklingen mot en helt ny livsstil som är säkrare och inte skadar livet på jorden.

Om inte reella åtgärder genomförs, så tror jag att när den yngsta generationen av idag kommit till insikt kring de svikna sakförhållandena, vad gäller deras framtid, så begär de nog rättsliga uppgörelser med de ansvariga som idag inte tagit sitt ansvar.

Precis som nazisterna fick stå till svars för massmord, så kommer ansvariga av idag att få stå till svars för en framtid som förstörts av miljöbrottsligheten av idag.