|
Två starka processer
har verkat parallellt i det
svenska samhället... |
Foto:
RLC |
FRAMTIDSSAMHÄLLET
Vilka
mål vill vi nå?
Den
flerspåriga framtidsvägen
Under
de senaste åren har två starka processer verkar parallellt i det
svenska samhället. Dels imperativet att allt vi ska företa oss ska
vara långsiktigt hållbart, dels vikten av att investera i
framtidsprojekt för att nå ekonomisk trygghet och stärka den
svenska samhällsmodellen. Det vi nu bevittnar är hur det uppstått
alltfler sprickbildningar mellan dessa två centrala utgångspunkter,
där kortsiktiga verksamheter och åtgärder i vår naturmiljö ställs
mot långsiktiga möjligheter att leva ett modernt liv i harmoni med
övriga innevånare på planeten.
Ulf Svensson: |2012-11-24| Ingen
händelse har uppenbarat denna sprickbildning tydligare än när
vår kung, Carl XVI Gustaf, och dennes vägran att dela ut
priset till Årets Miljöhjälte. Fältbiologen Alva Snis
Sigtryggsson vann jurypriset i Miniplanets och WWF:s utmaning Årets
Miljöhjälte för sitt arbete med att rädda Ojnareskogen på
Gotland. Där vill företaget Nordkalk bryta kalksten av mycket god
kvalitet för vidareförädling till produkter inom miljövård,
industri och jordbruk. Kanske var det alla miljöapplikationer som vår
kung tänkte på, som vattenrening av avloppsvatten från våra tätorter
eller kalkning av vattendrag på grund av försurningen eller
minskning av luftföroreningar med hjälp av kalk, när han vägrade
dela ut priset Årets Miljöhjälte?
Vättern
Ett
annat exempel på hållbarhetskrockar är det som håller på att
ske i Vätternregionen med åtminstone två enorma
gruvexploateringar med risk för betydande miljöpåverkan
respektive mycket lönsamma gruvprojekt.
Framförallt är det ena av
projekten, norra Kärr strax norr om Gränna, sprungen ur behovet av
att förverkliga det långsiktigt hållbara samhället, är detta
dilemma extra tydligt. Här finns enligt expertis den fjärde största
fyndigheten i världen av sällsynta jordartsmetaller, det vill säga
metaller med egenskaper som får bl.a. våra vindkraftverk att fungera
effektivt. Men det gäller också annan miljöteknik som hybridbilar,
mobiltelefoner, plattskärmar för datorer och tv-apparater och
annan elektronik. Kort sagt produkter som bl.a. ingår i vår bild av vad
ett långsiktigt hållbart samhälle innefattar. Samtidigt som dessa
system är viktiga för att verkligen vända den kreativa
miljöutvecklingen.
Kritikerna
av norra Kärr-projektet, där det svenska företaget Tasmet AB ägt
av det kanadensiska huvudbolaget Tasman Metals Ltd står som
huvudansvarig, menar att den miljö som finns i området, med
geologiska sprickor, mycket väl kan drabbas av en miljökatastrof
som slår ut stora delar av dricksvattenförsörjningen för 300 000
människor. Det vill säga samma argument som kritikerna använt på
Gotland där också vattenresurserna hotas vid sidan av andra
skyddsvärden som det unika Natura 2000 området. Vi ser här hur värdefulla
naturområden står mot angelägna exploateringar vilka båda har stöd
från högsta EU ort.
Vägval
Från
1950-talet och framåt har alla kurvor pekat uppåt i Sverige.
Produktion, ekonomisk aktivitet, förbrukning av råvaror,
giftspridning, och numera också utslagning av människor, naturmiljöer
och arter, som alla är exempel på aspekter av vårt moderna samhällsbygge.
Nu är vi i en situation, för att kunna nå den nödvändiga hållbarhet,
att få många av dessa kurvor att peka i den andra riktningen. Men,
det måste gå snabbt och det måste bli rätt, för annars hotar
utmaningar som vi kanske inte har några bra svar på i dag. Ett
exempel på detta är livsmedelförsörjningen. En svensk stad är
t.ex. helt beroende av att mat distribueras kontinuerligt från när-
och fjärrproducenter. Ett avbrott i matkedjan skulle göra sig till
känna på några timmar och paniken skulle inte vara långt borta när
detta väl uppdagas.
När
dåvarande statsminister Per Albin Hansson år 1939 höll sitt berömda
”beredskapstal” på Skansen den 27 augusti 1939 var mantrat ”vår
beredskap är god”. Numera finns de som hävdar att det var
livsmedelsberedskapen han talade om och inget annat. 1948 var vår försörjningsgrad
100 procent av vårt behov medan något liknande mål helt saknas i
dag. Nu förlitar vi oss på att transportsystemet och
distributionen fungerar. Antalet bönder sjunker snabbt i Sverige
och importen av livsmedel ökar med 1 procent varje år vilket
understryker sårbarheten i livsmedelssystemet.
Det
är således inte bara frågor som berör naturmiljön som det hållbara
samhället handlar om. Vid sidan av ekonomisk utveckling finns även
social hållbarhet som ett lika viktigt delmål. Men när det kommer
till praktiska åtgärder för att uppnå hållbarhet på samhällets
alla centrala arenor blir de metoder vi använder oss av i dagens
samhälle helt otillräckliga.
Vilka
mål vill vi nå?
Ingen
kan vara emot målet att skapa en långsiktigt hållbar utveckling
eller strävan att investera i framtidsorienterade verksamheter. Men
samtidigt måste vi se sammanhangen vilka sällan beskrivs i våra
dominerande mediekanaler där enbart konflikterna speglas men sällan
bredden av de dilemman vi stöter emot i våra utvecklingssträvanden.
Så, vad är egentligen våra mål för samhällsutvecklingen; fortsätta
på vår nuvarande utvecklingsväg eller finna en mer flerspårig
framtidsväg? På energins område är till exempel stipulerade nivåer,
uttryckta i terawattimmar, sällan ifrågasatta utan det gäller nästan
enbart vilken produktionsmix vi ska sträva efter. Även
vindkraftsparker skadar naturmiljöer med omfattande degradering av
biologisk mångfald och ekosystemtjänster.
Beroendet
av omvärlden kan inte nog understrykas. Centrala delar av vår
framtida, om än bräckliga hållbarhet, bygger på att vi har goda
internationella relationer. Det är därför trist att den nytillträdda
socialdemokratiska ledning framhåller vapenindustrin som en viktig
del av detta framtidssamhälle. Det innebär heller inte på något
sätt att kärnkraft kan vara något realistiskt alternativ –
tvärtom.
Och är det så att vi i Sverige ska
ta ansvar för att övriga EU medlemsländers kan uppnå sina hållbarhetsmål
på energiområdet respektive garantera att Europa exploaterar
centrala sällsynta jordartsmetaller centrala för att nå målen om
långsiktigt hållbar utveckling? Måste vi exploatera nya
fyndigheter eller räcker det med att återvinna och återanvända
äldre produkter? Vem ska besluta?
Förslag
Återupprätta
Statens Planverk 2.0, ett statligt verk som redan i slutet av
1960-talet hade målet att i god svensk ordning hushålla med mark-,
vatten- och energiresurserna. Inom detta statliga verk upprättades
en rad övergripande, lättillgängliga och visuellt starka bilder
av faktisk utveckling inom olika samhällsområde såsom energi,
vattenhushållning och markanvändning. Men lägg till uppgifter från
andra samhällsområden för detta verk, att belysa även de andra hållbarhetsmålen
social och ekonomisk utveckling och tvinga fram visuella och
pedagogiska beskrivningar av vår tids dilemman.
Och
slutligen kan jag konstatera, från egen erfarenhet, att det finns
en rad människor, företag, myndigheter och politiker som ser möjligheterna
och har idéer väl värda att utreda. Dock verkar det finnas
effektiva spärrar mot att släppa fram det ickeetablerade vilket är
helt naturligt när det etablerade både har tolkningsföreträdet
och resurserna. Kanske är det detta fenomen som är vår största
framtidsutmaning.
|