 |
|
Världens
största byggnad någonsin, men som aldrig blev till – den ateistiska
domen i Germania. Avsedd
för dem som tror på kyrkan men inte på Gud – den
ateistiska tron. |
Foto:
Bundesarchiv
|
KRÖNIKA:
ATEISTISK
TRO
Gemenskap
i kyrkan
En
framtid att finnas i?
Hälften
av USA:s kristna tror att Jesus är på väg tillbaka inom 40 år. I
England startas en ateistkyrka. Alltså, en nyöppnad kyrka för
ateister och det verkar bli en rungande succé. Och Moderaterna vill
hitta på en ny kyrka men inte blanda sig in i den svenska
kyrkopolitiken. Har världen blivit galen?
Ulf Svensson: |2013-03-31| Inte
bara i England startas ateistkyrkor, visar det sig, utan nu vill
många globalt göra samma sak. Det vill säga starta församlingar
där man inte ska tala om Gud utan fira gudstjänst utan tro. Är
detta möjligt? I Moderaternas nya program ”Hälsosamma Sverige”
talar man om äldres psykiska hälsa och vad man kan göra åt
depression, psykiska problem, hög läkemedelsanvändning samt ångestproblem
på äldre dar. Moderaternas svar kan te sig sensationellt: ”Det
är svårt att veta hur vi idag ska hitta eller uppfinna vår tids
kyrka. En plats att mötas, finna ro och gemenskap, trygghet eller
bara att få i lugn och ro någon att prata med eller vara.” För
parallellt med detta konstaterande har Moderaterna, som enda parti,
fattat beslutet att inte ställa upp i nästa kyrkoval under sin
partibeteckning.
Eftertankens
och glädjens plats
I
England startades den ateistiska Söndagsförsamlingen för en kort
tid sedan som ska vara ett ställe där man möts, talar, musicerar
samt tar upp moraliska spörsmål, med glimten i ögat och humorn
som vapen (vi talar ju om engelsmän). Det är två stå-upp komiker
som tycker att många av de bra sakerna med kyrkan borde man inte
behöva offra bara för att man råkar sakna gudstro. Det är något
om djupa, mänskliga behov av gemenskap, utbyte av erfarenheter, av
att vara människa.
Det
finns även varianter på temat. Något jag läste för inte så länge
sedan, det handlade om alternativ till fredagsmyset, som ju främst
är ett familjeprojekt, om att träffas innan man går ut och rullar
hatt. En slags blandning mellan stå-upp, samtal, debatter i
engelska underhuset och Monty Python, givetvis också ett engelskt
fenomen. Inga snittar men en del öl. Kort sagt – hejdlöst givande.
Kyrkan
som glädjehus
Jovisst,
glädjekvarter och glädjehus kan föra tankar mot avarter och misär.
Hus med glädje i är däremot något annat. Ett besök i kyrka för
att fira gudstjänst kan visst ge glädje, berika ens tillvaro och
stärka ens existentiella hälsa. Det man hittar i dagens kyrkoliv
är tyvärr något annat. Det är parallella verkligheter som råder,
där varje grupp driver sitt eget projekt, ibland i gemenskap,
ibland bara som hållplatser i individuella karriärvägar. Kanske
är det inte lappa och laga som gäller utan att göra nytt.
Så,
för att finnas i framtiden måste det finnas en framtid att finnas
i. Och denna framtid måste vi skapa själva, på miljöns område
men också på det mänskliga planet, och den behöver inte utesluta
vare sig Gud eller Jesus. Det kan bli hur kul som helst om vi släpper
på formerna och blir kreativa. För det är ju i kreativiteten, och
i de nya formerna, som alla kan komma till sin rätt och bli
medskapande!
|
