 |
|
Livsmedelsverket: Under fosterperioden är känsligheten för dioxiner och PCB som
störst. |
Foto: RLC
|
REN
ÅKER – REN MAT
Miljögifter
i baslivsmedel
Hälsoeffekter
och riskgrupper
Finns
det i vissa svenska baslivsmedel idag samma typ av miljögifter som
Livsmedelsverket varnar för i fet östersjöfisk? Frågan har
väckts då det visat sig att ett stort antal svåra miljögifter
finns i avloppsslam. Naturvårdsverket meddelar i ett brev
2012-11-23 att gränsvärden saknas för dessa ämnen och halterna
kan var hur höga som helst i avloppsslam.
Gunnar Lindgren: |2012-11-29|
– Jag anser
att detta är den kanske viktigaste frågan jag arbetat med
under åren när det gäller miljö och hälsa. Vi som läser detta,
var känsliga foster i en tid där antalet kemikalier i samhället
och sannolikt i navelsträngsblod var långt mindre än idag. Men
hur kommer hälsan, förmågan att fortplanta sig och att leva ett
värdigt liv bli för de foster som idag omges av hundratals
kemikalier i navelsträngs blod? Det är vår kanske viktigaste
skyldighet mot kommande släkten att pressa ner alla tänkbara
föroreningskällor, vare sig de påstås vara stora eller små. Om
vi börjar kivas om vilka källor som skall ”accepteras” eller
inte, är vi förlorade. Fostrens, de gravidas, de som ammar och
små barns exponering skall pressas ned så långt det går.
Miljögifterna
på åkermark
Miljögifterna
i slam sprids på livsmedelsproducerande åkermark och vi vet att de
kan tas upp av växternas rötter, men avdunstar också och faller
ned på bladytor (2). Det Ren Åker Ren Mat nu undersöker är vilka
varumärken som använder och godtar att deras livsmedelsråvaror
odlas i slam. Några av dessa
miljögifter:
Dioxin
och dioxinlika PCB
Bromerade
flamskyddsmedel
Klorerade
bekämpningsmedel
Fluorerade
miljögifter
Om
vi äter mat med denna typ av miljögifter så samlas de upp i bl.a.
navelsträngsblod och bröstmjölk. Vid amning sjunker mängden hos
mamman, men ökar hos spädbarnet. I navelsträngsblod har man
hittat ungefär 250 olika kemikalier. Beträffande fet
östersjöfisk säger Livsmedelsverket:
”För att begränsa
exponeringen för dessa ämnen har Livsmedelsverket tagit fram
kostråd som innebär att barn, kvinnor i barnafödande ålder,
gravida och ammande inte bör äta sådan fisk oftare än 2-3
gånger per år. Dioxiner och PCB lagras upp i kroppsfettet under
hela livstiden och vid graviditet och amning förs ämnena över
till barnet via moderkakan och bröstmjölken. En begränsning av
intaget under uppväxten innebär alltså en minskning av fostrets
och det ammade barnets exponering.”
Hälsoeffekter
och riskgrupper
När
det gäller hälsoeffekter och riskgrupper säger Livsmedelsverket:
”Under fosterperioden är känsligheten för dioxiner och PCB som
störst. I olika typer av studier av djur och människa misstänks
dessa ämnen kunna påverka reproduktionen (fortplantningen),
immunförsvarets funktion, utvecklingen av centrala nervsystemet
(hjärnan), samt orsaka cancer. Resultat från epidemiologiska
studier av människor antyder att exponering för dioxiner och PCB
under fosterstadiet kan påverka födelsevikten, barnens motoriska
och kognitiva utveckling och eventuellt även påverka risken för
infektionssjukdomar samt allergier/astma.”
Livsmedelsverket
säger vidare:
”I många djurförsök med PCB har man använt
kommersiella blandningar som innehåller både dioxinlika och icke
dioxinlika kongener. Därför är det svårt att veta vilka av de
observerade effekterna som är orsakade av dioxinlika respektive
icke dioxinlika ämnen. Detsamma gäller epidemiologiska studier,
eftersom dioxiner, dioxinlika PCB och icke dioxinlika PCB ofta
förekommer tillsammans i maten och miljön. Icke dioxinlika PCB
misstänks, precis som de dioxinlika, kunna orsaka effekter på
centrala nervsystemet, immunförsvar och fortplantning, fast via
andra mekanismer än dioxinlika ämnen. Det har inte varit möjligt
att ta fram något hälsobaserat Tolerabelt Dagligt Intag för icke
dioxinlika PCB, men forskning pågår inom detta område.”
Åtgärder
I
första hand förväntar vi oss att livsmedelsföretagen tillsammans
med jordbruket snabbt avbryter slamspridningen i vår
livsmedelsproduktion. Om inte så sker måste vi konsumenter
engagera oss för skydda den känsligaste delen av befolkningen. Det
kan bli frågan om att undersöka hur de varumärken ni använder reagerar, när det gäller eventuella miljögifter i
respektive råvaror och
produkter.
Inga
riskfria intag
”Gränsvärden”
i livsmedel för denna typ av hot mot vår hälsa, är mindre
meningsfulla. För cancerframkallande miljögifter finns ingen nivå
där risken för cancer och cancerdöd är noll. Varje gränsvärde
innebär att vi tvingas acceptera ett visst antal cancerfall. T ex
ett cancerfall per 100 000 personer under en livstid. Detta kallas
på fackspråk för ”lågrisk” eller ”tolerabel risk”.
I
och med att det finns risk för canceruppkomst även vid små doser,
brukar man föra ett resonemang om risk/nytta. Om vi får en liten
stråldos vid röntgenundersökning så anses ändå nyttan av
röntgendiagnosen vara större än cancerrisken genom stråldosen.
Men att påstå att det finns någon nytta med att sprida
miljögifter i livsmedelsproduktionen i form av kvittblivning av
slam är befängt.
Cocktaileffekt
Ett
annat argument mot gränsvärden är det vi tidigare berört i
nyhetsbrev – ”cocktaileffekten”. Våra gränsvärden har
arbetats fram under förutsättningen att vi bara nås av ett ämne
åt gången. Men i verkligheten exponeras vi för ett stort antal
miljögifter samtidigt och vi talar om samverkanseffekter. Nordiska
Ministerrådet anser att tidigare ”säkra doser” måste sänkas
radikalt. Dvs dagens gränsvärden för miljögifter i baslivsmedel
är inte pålitliga. Avloppsslam är en tydlig sinnebild för
begreppet ”kemikaliecocktail”. Detta ämne behandlades i den
uppmärksammade filmen ”Underkastelsen” av Stefan Jarl.
Ren
Åker Ren Mat har ställt samman en bilaga ”Argument mot
slamspridning” som bifogas. Vi måste snarast få stopp på denna
upplagring av miljögifter i odlingsmarken hos den svenska
livsmedelsproduktionen. Sprid denna skrift till vänner och bekanta
– men också till jordbrukare som genom reklam från slamspridare
givits bilden av ”kretslopp” och ”fosforåterföring”. I
själva verket är frågan om kvittblivning av avfall på
jordbruksmark. Till och med Kemikalieinspektionen och
Naturvårdsverket medger idag: "Vi anser att slam är ett
avfall. Det uppstår i en reningsprocess och det finns ett
kvittblivningsintresse." (Meddelande 2011-05-26). I våras
uppdagades t ex hur ett Revaqcertifierat avloppsreningsverk tog emot
ett dioxinförgiftat processvatten från rökgasreningen vid ett
avfallsförbränningsverk.
Den
avgörande åtgärden
Till
sist, den avgörande åtgärden blir, som tidigare nämnts, de krav
vi konsumenter ställer på de olika varumärkena. Sedan kommer
marknadskrafterna att sköta resten. Jag återkommer till detta.
Spridningen av nanopartiklar kan
minska växternas förmåga att producera mat.
Forskare
har planterat sojabönor i jord med två sorters nanopartiklar för
att se om de togs upp i växterna. I båda fallen återfanns de i
växterna. Forskarna fann bl.a. att dessa växter hade färre blad
och ynkliga bönskidor. De ser nanopartiklarna som ett hot mot den
framtida avkastningen av livsmedelsgrödor. När forskarna relaterar
dessa fynd till slamspridningen befarar de ökande risker för både
människor och miljön.
I
Sverige kan situationen vara särskilt allvarlig. Vid våra svenska
reningsverk använder man stora mängder (i Göteborg cirka 3 000
ton per år) av en ”fällningskemikalie” som kallas ”Quickfloc”
och som är ett metallavfall från en metallurgisk industri i Norge
– Kronos Titan. Men Kronos är också en av världens största
tillverkare av nanopartiklar. Hur mycket nanopartiklar finns i
Quickfloc, slam och svensk slamförorenad åkerjord? Tillverkaren
säger sig inte undersökt detta. Nanopartiklar
av silver anses vara särskilt riskabla.
|
