 |
|
|
Jorden
klarar sig – värre blir det för människan!
|
Foto:
RLC
|
PÅMINNELSE
I
klimatkrisens tecken
Symbios
mellan liv och natur
Vi
står inför miljökrisens faktum, och gör våra val med
konsekvenser för kommande generationer! Det är ett gigantiskt
ansvar! Vad är då värst – att förändra livsstilen eller en
fortsatt global uppvärmning? Den konkreta frågan
gäller: ska vi behålla nuvarande livsstil, eller bekämpa den
globala uppvärmningen och den accelererande miljöbomben?
Möjligheten för en kvalitativ samhällsförändring står trots
allt öppen
på vidgavel för ett hållbart och gott samhälle för alla!
Paul Lindberg: |2013-08-20| I
miljökrisens tecken vänder Mammon sitt ansikte mot "ökad
tillväxt", och ansett sig hittat lösningen för den nuvarande
livsstilens bevarande. Så är det, men i så fall med skrämmande
perspektiv och konsekvenser. Med förändrade perspektiv och
viljeinriktning skulle en annorlunda
livsstil, grundad på symbios mellan liv och natur, kunna ge
hela världen bättre levnadsförhållanden – inom livets alla
områden.
Mammons
ständiga mantra, ”ökad ekonomisk tillväxt”, är dömt att
misslyckas! Som om Mammons megafoner hakat upp sig. Det är en
majoritet av världens forskare ense om. Och Mammons blindhet leder
de ohörsamma raka vägen mot ökad global uppvärmning.
Ökningen av torka, värme och nederbörd noterar rekord efter
rekord redan idag. Hundratalet värmerekord på olika platser runt världen har
rapporterats under detta året.
En
småborgerlig nihilism blir mekanismen till valet för en ensidig "ökad tillväxt", som halmstråt för den
konsumistiska livsstilens bevarande. Många värjer sig för den frånstötande
verkligheten och förses med en psykologisk försvarsmekanism
för att slippa ta ställning och ansvar. Som om denna nuvarande livsstil är den
enda livsavgörande lyckan på jorden.
Detta
mentala fenomen skulle en människovänlig psykolog kalla för
infantilism i Mammons efterföljd.
PÅ
BEKOSTNAD AV MILJÖN
Råvaruuttagen
i världen leder redan i dag till utarmning av miljön inom många sektorer, som även ökar den globala uppvärmningen i
allt snabbare takt – dag för dag. Samtidigt ökar den globala industritillväxten
i en ofantlig omfattning, som ingen trodde skulle kunna vara möjligt.
De industriella framgångarna blir istället ett gissel för
överlevnaden för vår planet.
Människans
intelligentia har varit sig själva nog och använt kunskapen både
till gott och ont. Det onda är alltså ansvarslösheten inför
framtiden, där den balanserande måttfullheten saknas!
Det beror även på bristen, eller oförmågan, av en ovilja till
konsekvenstagande, planering och ansvar inför alla eventuella negativa
industriprocesser grundade på vår världsomspända livsstil.
De
flesta unga i den rika världen av i dag, kommer med stor
sannolikhet få smaka på konsekvenserna av den konstgjorda
och hypnotiserande lyckan som masskonsumismen innebär i dess
nuvarande omfattning.
KLIMATFRÅGAN
ÄR ÖVERORDNAD
Enligt
de flesta människor i den rika världen är trots allt
klimatfrågan överordnad. Det är ståndpunkten som visat sig i
undersökningar runt hela världen. Men både politiker och makthavare försöker
spela ut denna fråga med att ”miljöfrågan måste underordnas sysselsättning”
– en form av utpressning! Och denna propaganda vänder sig många
inom Europafacken emot.
Flera
fackliga ledare i både Sverige och övriga Europa anser att
klimatfrågan är överordnad övriga frågor, även sysselsättningen.
Men att dessa frågor inte alls behöver stå i motsättning till
varandra. Både sysselsättning och miljöansvar måste lösas
samtidigt, av nödvändighet.
Det
krävs stora och omedelbara ansträngningar för att avstyra utsläppsnivåerna
av koldioxid, enligt Europafacket. Men samtidigt har vi en
motsägelsefull inställning till den oreglerade
industritillväxten, med biltillverkningen som värsta
miljöexemplet. Bilismen ökar koldioxidutsläppen på grund av
större bilar, med nya komponenter i material och teknikprocesser.
Det som skulle dra ned koldioxidutsläppen uppvägs istället av
ökade utsläpp på grund av tillväxten med den globala massbilismen, med
starkare och större bilar med kvantitativa ökningar inom
industriprocesserna. Industrialisterna är naturligtvis glada för
dessa prestationer. Men det kommer sannolikt inte nästkommande
generationer att bli glada över
Under
nuvarande omständigheter bör
vi inte alls tro på den propagandistiska slagordet om ”ökad tillväxt
mot arbetslösheten”. Det är en falsk och farlig framställning av
problemet.
Det går
faktiskt att göra något åt klimatkrisen, under
förutsättning att bilismen minskar i storstadsregionerna, med
ersättningen av en högkvalitativ kollektivtrafik. Om inte
politiken kan – eller vill – övertyga medborgarna kring detta, så fortsätter den
globala uppvärmningen tills det inte längre går att påverka
klimatet. Det är ett faktum, enligt klimatforskningen.
VÄRLDEN och
koldioxidutsläppen
Även
om större delen av den övriga världen inte minskar koldioxidutsläppen, så är
det av stor betydelse att EU gör det, och med lagstiftning omöjliggör
import från länder som inte lever upp till nödvändiga miljöåtgärder.
Den "fria världshandeln" kan bara vara fri om den ställs
under moraliska och realistiska regelverk, och besinnas inför realiteten av
folkflertalens överlevnadsbetingelser. Vissa länder måste bli
föredömligare, för att visa den efterföljansvärda vägen. Dessa länder
borde kunna få hela världen till efterföljelse. Här duger inga
argument som "konkurrenshämmande begränsningar" – eftersom det självklart
är ett måste med kraftfulla handelsregler i samklang med korrekta
miljötransporter, och ska så vara. Konkurrens med miljöanpassade åtgärder
är det som istället måste gälla!
PRÖVANDET
KRING DEN GLOBALA UPPVÄRMNINGEN
Det
sorgliga för världens människor är att makthavarna våndas
i en handlingsförlamande fördröjningstaktik. De vill helt enkelt flytta den nödvändiga
problemlösningen till drömmarnas värld, eller att problemen blir
lösta genom en hokuspokus lösning, eller att det löser sig av sig
självt, eller av
andra.
Många tror och önskar sig miljöriktiga drivmedel för en
möjlig fortsatt massbilism för hela världen. Men det är helt
orealistiskt, på grund av den prekära globala uppvärmningen, som
accelererar fortare än vad klimatforskarna kunde förutse. För politikerna kan det vara svårt att bryta vår
tids livsstil för att istället introducera en ny livsstil, som blir hållbar
för framtidens människor. Men det är nödvändigt!
Situationen
kan verka vara något som liknar infantilism och frustration. Små
pojkar som är mitt inne i en intensiv sandlådelek och blir
avbrutna när det är som mest spännande: "Olle kom genast in
och tvätta dig, vi ska äta nu!" När det gäller politiker
och andra maktmänniskor med samma beteende, så kan vi kalla detta
för infantil frustration. Det är mitt förslag!
Uppdaterad
från en tidigare ledarartikel 2008-02-20
|
