IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Uppsala universitet och Ersta Sköndal har visat en ambition att försöka få till stånd en utbildningsstruktur som också öppnar upp för en islamisk akademisk teologi.

Foto: RLC

NY RAPPORT FRÅN SST

Muslimer i Sverige

En kunskapsöversikt

Islam och muslimer i Sverige – en kunskapsöversikt har som syfte att ge en bild av vad forskarvärlden vet om islam och muslimer i Sverige; framför allt i termer av vad som har publicerats inom området. Så beskrivs innehållet till rapporten. Det nya som presenteras är en närmare presentation av muslimska hemsidor och Islamiska samarbetsrådets sammansättning. Nedan följer en sammanfattning kring imamutbildningen i Sverige.


Göran Larsson: |2014-09-03| Enligt resultaten från enkätstudien har imamer i Sverige fått sin utbildning från flera olika länder och längden på utbildningen är relativt lång. Många, men inte alla, imamer har ett arbete vid sidan av sitt förvärv som imam. 

Trots att enkäten och tidigare studier (bland annat SOU 2009:52) har ökat vår kunskap om imamers verksamhet i Sverige är det tydligt att det är mycket svårt att uppge hur många individer som är verksamma som imamer. Detta beror bland annat på att det inte finns någon formell utbildning eller vigning av imamer och den person som får förtroendet från en församling kan räknas som imam.

Begreppet imam syftar inom sunni-muslimsk tradition på den som leder bönen och för denna arbetsuppgift krävs egentligen ingen formell utbildning. Imamer i Sverige fungerar snarare som församlingspräster och i deras arbetsuppgifter ingår bland annat familjerådgivning och andra församlingssysslor.

Det är också tydligt att imamer kan fylla flera roller när de diskuteras i media och i andra offentliga debatter. Å ena sidan kan imamer ses som integrationsmaskiner som skall lösa problem och fungera som länkar mellan muslimer och samhället och å andra sidan kan de ses som opålitliga och farliga aktörer som 

uppviglar muslimer mot samhället. Hur imamer diskuteras i samhället tycks vara nära sammankopplat med både nationella och internationella händelser. 

I föreliggande avsnitt har det varit speciellt tydligt att debatten om imamer har påverkats av teveprogrammet Uppdrag gransknings reportage om imamer i Sverige.

För att lösa ovan nämnda problem och förväntningar har ett flertal länder i Europa startat utbildningar för imamer. Dessa insatser diskuteras i kapitlet och på basis av den kunskap som föreligger om dessa i dagsläget så tycks flera av dessa utbildningar lida av trovärdighetsproblem. Både tidigare studier och föreliggande genomgång visar att det också tycks finnas ett relativt svagt stöd för etableringen av en regelrätt imamutbildning i Sverige. 

Istället uttrycker imamer ett behov av att få utbildning kring samhällsvetenskapliga frågor som gör att de kan fungera bättre som församlingsledare i Sverige. 

Samtidigt är det viktigt att framhålla att både Uppsala universitet och Ersta Sköndal har visat en ambition att försöka få till stånd en utbildningsstruktur som också öppnar upp för en islamisk akademisk teologi.

Lars Göransson, professor i religionsvetenskap vid Göteborgs universitet.   

FORSKNINGEN

Presentationen av rapporten Islam och muslimer i Sverige – en kunskapsöversikt hölls i Klara konferens i Stockholm. Arrangerat av SST.

ISLAM I SVERIGE

Den muslimska närvaron

Från att tidigare har varit ett relativt negligerat forskningsområde har studiet av islam och muslimer idag vuxit fram och etablerat sig som ett eget forskningsfält.

 

  |2014-09-03 Göran Larsson: Samtidigt som fältet är nära sammankopplat med de senaste decenniernas migration och invandring från länder som domineras av muslimska seder och bruk är det tydligt att Sverige har haft en lång tradition av kontakten med Orienten. 

Till en början var det främst migrationsforskare, sociologer och etnologer som intresserade sig för hur den religiösa kartans förändringar påverkade det svenska samhället. Från 1980- och 1990-talet har mängden publikationer ökat och ett flertal avhandlingar har också fokuserat frågor som rör islam och muslimer i Sverige. Det är dock tydligt att relativt få forskningsprojekt har finansierats som har haft som syfte att studera dessa frågor. Endast sex forskningsprojekt som har haft ett uttalat syfte att forska om islam och muslimer i Sverige har blivit beviljade medel av Vetenskapsrådet och Riksbanken mellan åren 1998 och 2012.

Oberoende av lokala variationer mellan svenska lärosäten visar genomgången i kapitlet att ett stort antal studenter har varit intresserade av att skriva uppsatser om islam och muslimer i Sverige. Vanliga ämnen är frågor som rör skola, kvinnor, media, islamofobi och muslimska församlingar och islams etablering i Sverige.

Mellan åren 1983 och 2014 har tolv avhandlingar försvarats som haft inriktningen mot frågor som rör islam och muslimer i Sverige. Dessa är skrivna inom ett flertal olika discipliner som till exempel religionsvetenskap, islamologi, sociologi, antropologi och etnologi. 

När det gäller val av ämnen är avhandlingarna relativt lika ovan nämnda uppsatser. Frågor om skola och genus är framträdande, men det finns också exempel på avhandlingar som fokuserar hur islam och muslimer har diskuterats i offentliga tryck och hur muslimer skapar eget utrymme genom att starta tidskrifter. 

Teoretiskt utgår många avhandlingar från genusvetenskapliga teorier, postkolonialism och olika former av diskursteorier.

Sammantaget är det tydligt att vår kunskap om islam och muslimer i Sverige är stor, men det är också tydligt att många områden och frågor återstår att dokumenteras och analyseras. 

Det finns också ett stort behov av att försöka hitta nya infallsvinklar och forskningsfrågor när det gäller studiet av islam och muslimer i Sverige; något som jag skall återkomma till i den avslutande diskussionen. Men innan dessa frågor fördjupas är det nödvändigt att ge en fylligare beskrivning av den muslimska närvaron ur ett historiskt perspektiv. Vilka etniska och religiösa grupper finns representerade och när kom dessa till Sverige?

Göran Larsson diskuterar med Åke Göransson, generalsekreterare för SST.

 

RLC