|
Jesus
profetia
Sista
tiden blir bekymmersam
Profeterna
skildrar en rad visioner, vilka i symbolisk form framställer världshistorien
fram till vår tidsålder och dess fall. Tidpunkten tolkas till någon gång i mitten av
2000-talet, då Jesus slutgiltigt tar över ledningen över en ny
världsordning. Enligt tolkningar av Bibeln.
 Paul
Lindberg:
|2008-03-11|
johannes
uppenbarelse anses vara en nyckelkod för hela
bibelns Jesusprofetia, som på
ett genialt sätt länkar ihop hela Jesushistorien – från
500-talet före Jesus till fullbordandet av profetian i
modern tid.
Profetian
har sitt ursprung i babyloniernas förstörelse av Jerusalem omkring
år 586 före vår tideräkning. Jesus är själva orsaken till
profetian, det vill säga om händelserna som skall utspelas under
en tid som tycks ligga i vår närhet.
Jesus säger: ”Jerusalem
skall av nationerna trampas under fötterna, tills nationernas
fastställda tider blir fullbordade.” Lukas 21:24
Men
vad har Jerusalem att göra med vår tid och varför skulle en
profetia uppkomma ur detta?
Det var frågan om en gränsdragning.
Hit men inte längre kunde Livsanden sträcka sig. Det som varit ett
heligt förbund upplöstes på grund av brister i praktiskt
handlande. De som ansågs utvalda visades inte vara mer lämpade
till utvaldhet än några andra här på jorden. Enligt samtliga
profeter hade de inte kunnat leva upp till någon större föredömlighet.
Och här kommer Jesus in i bilden, han skulle istället visa vägen,
sanningen och livet, för alla människor – jude som grek.
Och Jesus är verkligen sann jude!
Efter
Jerusalems fall låter alltså Livsanden människorna under dessa fastställda
tider få härska oinskränkt, på människors eget sätt, och att Livsanden
under denna period låter regeringarna helt
och hållet styra sig själva, enligt vad som tolkas ur Bibeln. Den
perioden började alltså med Jerusalems ödeläggelse. Detta var
inte fråga om straff mot israeliterna, de var ju själva de besegrade på
grund av andra människors ondska.
profeten
daniel var den som fick beskriva profetian genom att visa att
den skulle vara i ”sju tider”. I Uppenbarelseboken beskrivs att
tre och en halv ”tider” motsvarar 1 260 dagar. Enligt
Uppenbarelseboken är det två gånger denna period, som då utgör
över 2 500 dagar. På den tiden, då Daniel nedtecknade profetian,
på 500-talet före vår tideräkning, benämndes år som dagar,
alltså en dag för ett år.
Enligt Daniels sätt att räkna skulle
profetian börja uppfyllas omkring 2 500–2600 år efter
babyloniernas förstörelse av Jerusalem. Då skulle Livsanden börja
upprensningen mot världsmakterna. Destruktiva krafter skulle
dessförinnan göra
stora attacker mot mänskligheten.
Meningen
med profetian var också exemplet på det ohållbara med att människan
gör sig själva till sin egen måttstock. Människorna kan inte själva
klara livet på jorden genom att utesluta Livsanden. Men
Daniels profetia slutar inte här.
Livsandens rike
hör framtiden till,
enligt Jesus, och som ovillkorligen skall återställas. Men Jesus menade också att människorna inte heller
skall spekulera i när denna upprättelse kommer att ske, han säger:
”Det tillkommer inte er att få kännedom om de tider eller
tidsperioder som Livsanden har lagt under sin egen domsrätt.” Livsanden
säger
till Jesus, enligt David:
”Sätt dig på min högra sida, tills
jag lägger dina fiender som en pall för dina fötter.” Med detta
menas att Livsandens rike och Jesus styre inte skulle börja omedelbart
efter hans jordiska död.
Hur länge skulle de otåliga och troende
människorna behöva vänta på detta rike? Ja, svaret finns alltså
i profetian: någon gång kring mitten av 2000-talet, enligt olika
bibelforskare, teologer och en hel del trossamfund.
Många
kristna samfund har spekulerat kring denna tidpunkt, trots att Jesus
tydligt och på flera ställen förklarat att de inte behöver bry
sig kring denna fråga.
Men, å andra sidan har Jesus i sina gärningar
visat sin stora kärlek, han vet hurdana människorna är.
Ofta uppmanade Jesus de personer som blivit hjälpta genom honom, de
som kom till insikt genom tro, att de efter att ha blivit helade från
blindhet och andra sjukdomar, inte fick berätta detta för några
andra.
Jesus sade till dem att när de kommer till prästerna och människorna,
så får de absolut inte berätta vad som hänt för någon.
Men det
var just det Jesus visste att de skulle göra. Han kände människorna
väl, och kände till att de inte kunde hålla tätt. Det läckte ut
hela tiden, och på detta rörande sätt lät Jesus, genom sina
predikningar, utnyttja den ofullkomliga människans oförmåga, men
som här fick bli till hennes egen nytta – Jesusintentionen kunde
spridas.
varför dessa fantasifulla profetior, och varför
dessa symboliska liknelser – varför inte kristallklara raka
besked?
Ja, här formuleras förmodligen människornas fantastiska
historia, den på gott och på ont, med människans fria vilja, och
som får sin största betydelse vid en uppståndelse. Människan
tycks vara delaktig i den ändamålsenliga skapelsen, som de själva
får bevittna, men får även lära sig det meningsfulla i livets
tillblivelse, och
som sedan länkas med hela den kosmiska existensen.
Men är
profetian förutbestämd (deterministisk) och oåterkallelig? Har inte människorna någon
fri vilja, och vad kan hon göra?
Ja, människorna har verkligen en fri vilja, det är
förutsättningen för den personliga tillblivelsen. Den fria viljan
i den nuvarande världsordningen däremot är kanske inte så stor. Men hos
Livsanden blir den fria människan ett verk av tillblivelsen.
Enligt
profetian börjar alltså slutet på denna världsordning omkring 2
500 år efter Jerusalems förstörelse. Alltså, från omkring
600-talets början före vår tidräkning, och inleds med en uppgörelse
med vår världsordning, enligt Bibeln.
Det synliga av detta
manifesteras genom det allmänna sinnelaget som gjorde 1900-talets
massdödande till historiens blodigaste period, precis som
profetiornas tidsangivelser faktiskt berättar.
Händelseutvecklingen
mynnade ut i de båda världskrigen, och i de efterföljande krigen (Korea, Vietnam, Irak, Afrika m.m.), som visar hur
destruktiviteten tar gestalt genom politiska ledare med stor
ansvarslöshet över utvecklingen.
jesus
lärjungar frågade: ”Vad blir tecknet på din närvaro och på
avslutningen av denna världsordning?”
Och med Jesus och
profeternas svar får vi reda på att den sista tiden blir det
bekymmersamma förhållanden. Det blir genom farsoter, klimatförändringar,
hungersnöd, etnisk splittring, makthunger, social olydnad,
familjeupplösning, empatilöshet, moralupplösning; politisk oförmåga,
överbefolkning, allmän våldsutveckling i massomfattning.
Över
allt detta är det människorna själva som råder, inte Livsanden. Människorna
själva förintar sin egen världsordning. Jesus säger:
”Solen
kommer att förmörkas, och månen skall inte ge sitt sken, och stjärnorna
skall falla från himlen, och himlarnas krafter skall skakas.”
Detta skall tolkas som att denna världsordnings skinande ljus
kommer att avslöjas och utplånas. De kosmiska krafterna står inte
längre till världsordningens förfogande.
"Livsanden
störtar dem i fördärvet som fördärvar jorden" Uppenbarelseboken
11:18
En ny era inleds
emellertid under ledning av Jesus, enligt Jesusintentionen.
Jesu
profetia berör vår tid och visar sig i mitten av tjugohundratalet.
Enligt
bibeltolkning handlar det inte om någon annan tidsperiod än just vår
tid. Dragen i de sammantagna profetiorna sammanstrålar nämligen i
en uppgörelse som gäller världens framtid. Man kan inte avläsa
Bibelns profetiorna var för sig, då förstår man ingenting, de blir bara
sagor eller poesi.
Tillsammans med Bibelns kronologiska kodnycklar,
kan man utläsa det som ser ut som en ofattbar möjlighet, men också
som en exakt beskrivning av faktiska världsförhållanden. Detta
kan man alltså utläsa av Bibeln.
domsförkunnandet
är det som i första hand kännetecknar profetiorna, på grund av avfälligheten från den ursprungliga sanna läran. I
lagförbundet med Livsanden, svek israeliterna och korade sig själva till
Livsandens egendomsfolk, i stället för att leva upp till ett föredömligt
mönsterfolk, som ansågs vara Livsandens rätta avsikt.
Eftersom de inte
levde upp till detta ideal, och inte lydde Livsanden i hans avsikter,
bröt Livsanden avtalet med israeliterna, enligt Jesus. Detta ligger också i linje med de tjugofyra profeternas kritik mot det israelitiska
levernet, vilket vi kan läsa om i de hebreiska skrifterna. Det är detta som är profeternas huvudsakliga innehåll.
Israeliterna var
inte på något sätt sämre än andra folk,
men de var heller inte föredömligare. Det är poängen, och som
får Jesus, den föredömlige juden att komma in i världsbilden. Föredömlighet behövs för
världens folk, för framkomlighetens skull. Ingen rörelse är
speciellt utvalda och har heller inget monopol på vare sig Livsanden
eller på den enda sanna Gudsuppfattningen. Det finns bara en
Livsande
för oss alla, och Jesus är profet, och alla som vill bli
Jesus lärjungar blir Livsandens söner och döttrar.
Alla profeterna, varnade för
Livsandens vrede och vände sig mot
det sätt israeliterna levde på, ett allt annat än mönstergillt
samhälle. Och de angrep de sociala missförhållandena och
bristerna i fråga om kärlek och rättvisa, eller i vördnaden för det heliga i
religionsutövningen.
Samtliga tjugofyra profeter varnade
israeliterna för Livsandens straff eftersom de vanhelgade det fantastiska
privilegiet att få stå i förbund med Livsanden. Straffen ska ses som
uppbygglig propaganda till förändring.
Profetiorna
handlade inte bara om elände utan även om upprättelse och om en
lycklig framtid. Det gällde en kommande politisk befriare, en
lysande potentat och segrande kung eller messias, till vilken stora förhoppningar
knöts.
Jesus
roll blev helt annorlunda, han bröt istället det gamla lagförbundet
mellan Livsanden och israeliterna, och introducerade det nya kärleksförbundet
– som kom att kallas evangelium, och som handlade om kärlek och
rättvisa.
Jesus sade: Tro inte att jag kommit för att upphäva lagen, jag har
kommit för att fullborda den. Matt 5:17
Och med fullbordan
av lagen menas inte bara det som står i dekalogen (tio Livsandens bud), utan
hela andemeningen av allt det Jesus predikade och stod för, i hans
personliga föredömlighet. Och detta grundar sig på vad de tidigare
profeterna predikat, men som nu utformades enligt Jesus lära om Livsandens tolerans, kärlek och rättvisa.
|
