 |
|
Offentliga
sektorn – guldägg för en oseriös marknad. |
Foto:
PhotoDisc |
Vinstsektorn:
Den
lönsamma sektorn
Offentlig
sektor bekostar privatvinster
Regeringen
hotar med att privatisera mer av den offentliga sektorn. Det kan
komma att gälla resten av det gemensamma ägandet. Det märkliga är
att regeringen låter göra detta ingrepp, med tanke på alla
skandalaffärer som passerat revy. Det skamligaste exemplet är väl
Carema, med misskötsel och vanvård av gamlingar. Det hela gäller
privatiseringen av hela vårdsektorn, där vinsterna vrids ur företagsamheten,
och försvinner till skatteparadis. Det är inte fråga om enstaka
exempel, utan satta i spel. Bort med hela samhället, tycks
regeringen mena.
Paul Lindberg: |2012-09-26|
Privata vårdföretag får vinsten till största delen av
stat, kommun och landsting. Och vanvården tillåts fortsätta utan
några nämvärda åtgärder.
Vårdföretagens
konkurrensutsatthet, tillsammans med alltför stora vinstuttag,
resulterar med kvalitetsneddragningar och en nedbantad och överutnyttjad
personalstyrka.
Försämringar
är nämligen den enda konkurrensfaktor som tillämpas. Den
offentliga sektorn, via skatterna, finansierar största delen av
privatföretagen inom vård, skola och omsorg.
Enligt
Statistiska centralbyrån, SCB, har de privata företagen inom
utbildningsområdet finansierats till 67 procent genom det
offentliga, det vill säga av stat, landsting och kommun. Inom hälso-
och sjukvården var motsvarande siffra 58 procent och inom omsorgen
hela 86 procent.
Tanken
bakom en offentlig sektor har under historiens gång, inom alla samhällssystem,
varit att tillhandahålla en garanterad vård för alla. Den
humaniteten grundar sig på hög civilisation. När man nu avrustar
samhällskapaciteten för att istället överkapitalisera hela vårdsektorn,
så kostar det. Samtidigt höjs vårdavgifterna, som många människor kommer
att drabbas hårt av. Det handlar om den medvetna viljan att öka
klasskillnaderna, och det sker med skattesänkningar för de
förmögnaste och för medelklassen. Kring en sådan
plånbokspolitik är det svårt att värja emot – om den inte
belyses, intensifieras och tydliggörs. Det
handlar alltså om en allvarlig splittring med en politisk ideologi
grundad på egoism.
En
politisk åtgärd av många, har varit att söka dölja eländet,
med att låta vårdtagarna inom alla vårdområden kunna få betala på
avbetalning. Det kan för stunden se ut som en lindring. Men faktum
är att vårdtagaren inte på något sätt blir hjälpta av detta.
Och i slutänden har de trots allt sina växande avgifter att
betala.
HÖG
AVKASTNING FÖR PRIVATA FÖRETAG
INOM OFFENTLIGA SEKTORN
Den
offentliga sektorn skär ned av de egna tjänsterna, för
att istället låta handla upp tjänster från privata tjänsteföretag.
Företagen får slåss om uppdragen genom priskonkurrens. Uppdragen
är specificerade, och offerterna är utformade att se ut
som att de kan leva upp till uppdraget.
De
offererande företagen är mer eller mindre ofrivilligt deltagare i
ett hasardspel – helt i nyliberalen Milton Friedmans anda. För att kunna leva
upp till spelet om offerten, måste företaget ha bra resurser och
tillgångar, bland annat kunnig personal och utrustning. Om de överhuvudtaget
ska kunna konkurrera om priset, så fixas och trixas det en hel del.
Och det har också visat sig att en hel del företag har lyckats
dupera uppdragsgivaren, angående förmågan att klara av uppdraget.
Kapitalismen i sig är knappast någon humanitetsverksamhet – här
fuskas det.
OFFENTLIG
SEKTOR ELLER PRIVATA MONOPOLFÖRETAG?
De
resursstarka och stora utländska företagen konkurrerar lätt ut de
amatörmässiga och ovana svenska företagen inom den offentliga
sektorn, till slut blir de
stora företagen ensamma på täppan. Den faran är uppenbar och
helt realistisk. Därför är det
betydligt bättre för Sveriges befolkning med en kvalitetsutveckling
av den offentliga sektorn. Men då krävs en allmän insyn i en ny
och demokratiserad offentlig sektor.
När
regeringen berömt sig själva, då de kunnat påvisa ekonomiska
framgångar inom exempelvis den privata vårdsektorn, har de kunnat visa på lönsamhetens
färgade siffror av de privata vårdgivarna. Med detta som
underlag har de menat att offentliga sektorns privatföretag
har förbättrat vården genom ökad tillväxtekonomi,
vilket alltså är ett falsarium. Vinsterna har ökat, medan vårdsektorn har försämrats
rejält, på bekostnad av neddragningar och överutnyttjande av personal
inom vården, men gäller även inom skolan och omsorgen i det stora hela.
Regeringen
har framhållit personalökning inom vård, skola och omsorg, med
hela 30 000 i jämförelse med år 2011. Det gäller främst
inom de privata företagen, medan det i verkligheten närmast i är anställningsstopp
inom den offentliga sektorn. Och inom samma sektor avgår personalen
genom pension, eller slutar av olika orsaker, utan att ersättas av
nyrekrytering i den omfattning som behövs. Och regerings
bevekelsegrund är att offentliga sektorns ska övergå i ett
övertagande av marknaden. Precis så som i Republikanernas extrema
och människofientliga marknadsanpassning i enlighet med Friedman.
Nyrekrytering
som angetts, på 30 000 personer, gäller alltså de privata
vård och skolföretagen, och till viss del den offentliga sektorns
nyrekrytering, men med en politisk medveten minskning, för att
istället ombildas till marknadsekonomi.
REPUBLIKANEN
FRIEDMAN
Privatiseringen
av den offentliga sektorn är ett politiskt verk orsakad av en enda
person, Milton Friedman. Sverige har omdanats i grunden, och
det har gjorts av politiker, i en politisk anda som mest liknar den
republikanska högerns mycket konservativa hållning. Den
politiken är människofientlig, och grundas på elitism, om de
utvaldas rättigheter att äga, härska och bli åtlydda.
Nyliberalism, som lanserades av Friedman, har sina anhängare
främst bland maktmänniskor, bland politiska ledare och bland kapitalägare över hela världen
– Mammon!
Samma
nyliberala anhängare, har blivit anhängare av en ideologi som
växer sig allt starkare – men inte bland folk i allmänhet, utan
bland maktmänniskorna.
I Sverige är den nuvarande
alliansregeringen anhängare av denna ideologi – även om vissa
förnekat detta. Oppositionen tycks också närma sig, steg för steg, till denna makt och ägarideologi, genom
att vilja bli delaktiga i alliansens eftersträvansvärda
maktposition. Hur det kommer att gå med den saken kommer snart att
visa sig.
Partipolitikens
piruetter kan komma att skada det lilla vi har till demokrati. En
önskan är därför att partierna blir öppnare och mindre dragna
till kampen om makten, och istället hjälps åt att kasta
nyliberalismen till historiens sophög.
|
