Kent Lagerquist


Varje tanke har en kraft, en energi, som påverkar både mig och den värld jag upplever.	Foto: RLC

Världssamfundet – EN KRÖNIKA

Varje tanke har en kraft

Drömmen om en enkel vision

Kent Lagerquist: |2012-03-12| Efter mina 57 år har jag kommit fram till att viljan, inom den ram som ”vårt” världssamfund etablerats, både globalt och inom enskilda länder, helt saknas för att åstadkomma reella förbättringar för människans och jordens bästa – och därmed fortsätter rovdriften av jordens alla livsformer, resurser och natur. Och jag tänker att om det någon gång är dags att ta ansvar för hur vårt samfund fungerar så är det i livets andra halvlek, det vill säga för min del, nu.

Jag tror alltså att det är lönlöst att arbeta för avgörande förbättringar – inom den ram som erbjuds. Är det bara att lägga sig ned och dö som återstår? Nej, absolut inte – tvärtom har jag en känsla av att kollektivet på jorden signalerar att det är NOG NU. Nog av dessa ofantliga dumheter som krig, girighet, orättvisor, utnyttjande, konkurrens, stress etc.

Jag är övertygad om att varje tanke har en kraft, en energi, som påverkar både mig och den värld jag upplever. Om jag tänker och fokuserar på att förbättra något i den befintliga världsordningens villkor, stödjer jag den samtidigt med min energi, vilket kan vara ett problem. Problemet är ett hinder i form av ett etablissemang, en elit, som sedan mycket länge styr vår värld och anser att allt i grunden är bra som det är. Alltså ger vi vår energi till detta system vare sig vi nöjer oss, träget arbetar på och drömmer om pensionen eller missnöjt arbetar på att förbättra det som brister.

Men om jag istället ”drömmer” eller skapar en vision om hur jag vill att livet och vårt omhändertagande av varandra och jorden ska vara skapar jag en ny värld. Det centrala är att jag samtidigt går åt ett annat håll, det vill säga, jag vänder ryggen åt "världsordningen" som jag ger upp för att medvetet följa min dröm. Händer det något alls då?

Jo, jag tror att vi kan skapa vår värld – vi har gjort det hittills, genom att successivt överlämna makten till andra genom att uppgivet acceptera det som sker och sägs. Men för att förändra tankemönster, och kanske livsmönster krävs uthållighet, vilket förutsätter mod och vilja. Och visst är det just mod och vilja vi upplever så starkt från flera håll, som sammantaget kan formuleras i orden NOG NU!

Och börjar jag väl följa min dröm kommer tacksamt nog bekräftelser ganska snabbt (redan inom veckor/månader) – jag börjar träffa/läsa om fler som tänker som jag (kognitiv dissonans). Och när denna dröm börjar delas av många, som också samtidigt vänder världsordningen ryggen – då går det fortare – till och med väldigt fort när en kritisk massa av det mänskliga kollektivet uppnåtts. När stödet för det rådande systemet minskar kommer det naturligt att implodera samtidigt som det nya växer fram.

Idag finns det många argument för att gå åt ett nytt håll. Alla har sina vägar, och det finns, som jag säger här ovan, all anledning att inte föda detta system med mer energi.

Om jag istället faktiskt går åt ett annat håll och därmed börjar bygga ett nytt samfund skapas embryot och vägen som leder till den dröm som delas av allt fler.

Det betyder att dagens världsordning kommer att punkteras. Det fungerar inte att göra detta halvhjärtat utan det måste finnas en kärleksfull och stark vilja för att fullfölja – att inte falla till föga för rädslan som nästan ofelbart kommer när man ska lämna det gamla invanda. Att fullfölja sin dröm kan skrämma, men för min del har dagens samhällsordning kommit till vägs ände.

Rädslan har haft sin tid och bevisat sin otroliga makt, men nu är det dags att se rädslan i ansiktet och se den smälta bort, vilket den gör så snart du börjar gå.

Nu tror jag att många faktiskt redan drömmer denna dröm men att det behövs några till för att få drömmen att realiseras snabbare och mer smärtfritt.

Några redan idag synbara tendenser till förändringar är:

» Realiseringsrörelsen, ”vi är de 99 procent” som en reaktion på att bankirernas girighet tar överhanden i
t ex USA. Se bara hur ”makten” försöker få bort dessa fredliga demonstrationer.

» Demonstrationer i Spanien som förbjuds av regimen – förbjuds, i Europa?! Inget som hörs i vanliga media. Internet är en bra källa till det som verkligen sker!

» Mubarak som nyss firade 40 år vid makten är nu åklagad – många diktatorer som kände sig osårbara blev överraskade.

» Egyptens folk som tar sats igen när den nya ”regimen” sviker.

» Syriens folk som inte ger upp utan vidhåller sin dröm – samtidigt som Kina och Ryssland så flagrant vidmakthåller sin agenda trots att det egna folket mördas av en betald armé. Det blir allt tydligare att människans bästa inte är deras agenda – bara sitt eget bästa.

» Den franska utrikesministern som blev sparkad för att ha stött den Tunisiska regimen genom att erbjuda franska elitsoldaters stöd för att hålla ”folket i schack”. När hon blivit sparkad undrade hon "varför just jag" – när hela Frankrikes ledande skikt tänkte likadant. Sedan blev Frankrikes utspel väldigt patetiska när de ville visa att de gick i bräschen för folkviljan och den så kallade arabiska våren. Många liknande utspel från makthavarna upplever jag blir allt mer transparenta.

» Eurons skuldkris som vi inte sett slutet av och som, om vi accepterar detta, mynnar ut i att folket förväntas betala genom ännu tuffare samhällskontrakt. Protesterna har bara börjat.

Drömmen och visionen jag berättar om är enkel. Vi behöver vända ryggen åt det av etablissemanget hittills bejakade systemet, som handlar om att ta och ha och istället bygga livet på att villkorslöst ge och få över alla fiktiva gränser mellan folk och länder – ett paradigmskifte.

Drömmare? Svårt att genomföra? Sett till alternativet att fortsätta vägen fram utan denna radikala kursändring känns som en verklig mardröm, och känslan av NOG NU infinner sig. Ja, det är faktiskt nog nu. De negativa drivkrafterna med egot i förarsätet har haft sin tid.

Låt oss nu gå åt ett annat håll. Låt oss lysa upp vägen för varandra och tillsammans återföra livet på jorden, till det paradis det borde kunna vara. Jorden är trots accelererande skövling ännu otroligt vacker. Och detta börjar med en tanke, en tanke som sprider sig likt ringar på vattnet, väcker upp och växer. Och allt är faktiskt möjligt – tillsammans är vi oslagbara!