Paul Lindberg: |2020-04-06| Europaparlamentet tillsatte Jytte Guteland (S) till huvudförhandlare för EU:s kommande klimatlag. Redan vid tillsättningen av hennes ledning kom ifrågasättandet av det orimliga tidsperspektivet av år 2050.

Det skulle vara orealistiskt även med år 2025 för en utsläppsneutral målsättning. Realism måste utgöras av de omedelbara säkerhetsbehoven. Så är förhållandet med den globala uppvärmningen i realiteten. Och då är det ett år framåt som gäller – eller till viss del högst två år.

Vad innebär realism i sammanhanget?

Utgångspunkten för sakläget är motsättningen mellan reell klimatnivå och den delen av samhället som orsakar den globala uppvärmningen. Vad måste prioriteras? Det som händer med klimatet i hela världen handlar inte längre om teorier utan om den ökande uppvärmningen vi lever under. Och med all forskning visar det sig att den globala uppvärmningen fortsätter. Går det att stoppa den globala uppvärmningen? Det kan det göra, men det blir allt svårare ju längre man avstår för naturtrogna åtgärder.

Att bygga ett samhälle som är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbart är de flesta överens om. Men dessa grundläggande värden saboteras på grund av en politisk inställning som beskyddar den delen av industrin som inte tar ansvaret för att helt enkelt stoppa växthusgaserna helt och hållet. Detta är ett faktum och orsaken till att tillräckliga åtgärder inte har skett.

Den del av industrin som är klimatdestruktiv har haft decennier på sig att korrigera bristerna, men som skjutit problemen framför sig i decennier. Orsaken har delvis varit att det politiska ansvaret inte krävt någon gedigen lagföring för att rädda den globala uppvärmningen.

Den demokratiska nödvändigheten

Klimatambitionen måste höjas på direkten. EU måste skärpa och uppdatera sina målsättningar omedelbart och inte skjuta tidsperioden framför sig, som planerna ser ut i dag.

När det gäller Europas klimatlag så måste den givetvis säkerställa den omedelbara situationen genom skärpta åtgärder. Det som påverkar klimatet negativt måste omedelbart stoppas, eftersom industrin har haft lång tid till sitt förfogande, ja decennier, till förändringar.

Den juridiska principen måste gälla att skyddet för mänsklighetens rättigheter går före företagens brister. Den principen behöver gälla för EU:s klimatlag för att med vederhäftigare säkerhetsåtgärder kunna rädda klimatet. Nu i det närmaste!

Tiden har verkligen upphört för att skyffla över den globala uppvärmningen på nästkommande generation. Med den förbrukade tiden innebär det att den industriella verksamheten tvingas följa klimatlagen för klimatsäkerheten och förlorar därmed rätten att släppa ut samtliga störningar av ämnen som skadar livet på planeten Jorden. Det måste ske oavsett om vissa industrier orsakas med problem, eller om det skulle leda till vissa uppsägningar. Den globala uppvärmningen är ändå det allra största problemet. Och det problemet måste lösas med alla effektiva medel.

Medlen kan handla om utsläppsförbud – i stället för bara utsläppsminskning – vilket är diffusare och låter mer förhandlingsbart, eller att lättare kunna kringgå.

Den demokratiska klimatpolitiken

Klimatlagen måste i första hand gälla för att hindra klimatuppvärmningen, det medför i sig skyddet för välfärdspolitikens kommande möjligheter som grundar sig på mänsklig säkerhet, juridisk och social trygghet.

Det viktigaste med EU:s klimatlag är att den inte får blir en fördröjning på grund av ett fasthållandet av ett klimatneutralt klimat till år 2050. Det skulle vara rena rama döden för bekämpningen av den globala klimatuppvärmningen.

Med en ny europeisk klimatlag, som inte kan kringgås, är det möjligt att rädda klimatet!