Kollapsens grammatik


Som kolonist saknas den gemensamma ekoenheten.	Foto: RLC

TVÅ BÖCKER

Kollapsens grammatik

Omställningens subjekt

Osäkerhet, oro och omvandling är tre ord som speglar vår värld och som snart kan få nya innebörder med både nya vinnare och nya förlorare. Onekligen lever vi i en föränderlig värld, precis som människan alltid gjort. Frågan är hur de samhällsförändringar som vi nu upplever kommer att manifesteras? I ”Kollaps – livet vid civilisationens slut” av David Jonstads och i ”Omställningens tid – tillväxtens slut och jakten på en hållbar framtid” av Björn Forsberg får vi nya perspektiv på hur framtiden kan gestalta sig men också tips på hur vi själva kan agera.

Ulf Svensson: |2012-03-09| De båda författarna, en chefredaktör och en forskare, ställer frågor och ger perspektiv på vad människan åstadkommit hittills, respektive ställt till med under historiens gång. En enorm ekonomisk tillväxt som gett många människor ett bekvämt och någorlunda bekymmerslöst liv på jorden. Men också uppvisat baksidor som handlat om dess motsats.

Böckerna kan med fördel läsas parallellt. Båda har inledande citat: ”Det finns en förfärlig vana som människor ibland faller in i. Den vanan är att vi använder hjärnan baklänges: inte för att utforska världen och förstå den, men för att övertyga oss själva att världen är så som vi vill att den ska vara./Ran Prieur” David Jonstad skriver sedan om nyspråket: miljöbil, grön tillväxt, cleantech med flera ord. Han beskriver i detta sammanhang begreppet ekomodernisterna i vilken han även räknar in stora delar av miljörörelsen. En slutsats är här kanske att vi gör en hel del för att lura oss själva utan att gå till botten med våra analyser av verkligheten, det vill säga för att övertyga oss själva.

I Björn Forsbergs Omställningens tid är det ett citat från Gösta Ehrensvärd som apostroferas ”Det är möjligt att själva kortvarigheten i den kurvtopp som inrymmer oss själva just nu har en kosmisk skönhet i sin egen kortvarighet. Det kanske ligger något av en tanke i detta. Vi får i varje fall god tid på oss att fundera över dessa ting, när vi i framtiden odlar vår enkla trädgård.” Själv hade Björn Forsberg 2007 gett ut boken ”Tillväxtens sista dagar” i en tid när världsekonomin aldrig varit större. Sedan kom kraschen 2008 och därefter har världens ekonomimotor hackat oroväckande. Forsbergs bok är därför dels en fortsättning på den föregående, som beskriver just tillväxtens död, dels hur vi nu faktiskt måste diskutera vart vi egentligen vill komma. Eller, som den nya boken handlar om – vad är det vi ska ställa om?

Kärnan

Det är inte bara nya tekniska lösningar som dessa båda skrifter diskuterar utan betydligt djupare lager av mänsklig erfarenhet och visdom. Underifrån och inifrån snarare än uppifrån och utifrån är den nya tidens melodi. Nu är det inte globala planer och storskalighet som ligger framför oss utan lite mer av ”Small is Beautiful – Economics As If People Mattered”, en bok av den brittiske ekonomen E.F. Schumacher. Den boken skrevs i samband med den första oljekrisen 1973 som också var en tid när globaliseringen accelererade. Relativpriset på olja hade legat förvånansvärt stilla under nästan hela 1900-talet och så plötsligt insåg alla att prisökningar på olja har en direkt och brutal effekt på global ekonomi.

Forsberg beskriver vad som nu håller på att hända, nämligen att makten ligger i våra egna händer, men att vi inte riktigt upptäckt detta ännu. På You Tube kan man exempelvis hitta föredrag med en rad olika ämnen där alla handlar om just empowerment, det vill säga egenmakt. Ett You Tube klipp i denna genre som varmt rekommenderas är ”My subversive garden plot” som på ett humoristiskt sätt påvisar vad som går att göra med enkla medel utan att riva upp himmel och jord (man behöver inte heller gräva så himla mycket i jorden). My subversive_garden_plot

Forsbergs har som forskare samlat på historier från så kallade förändringsarbetare, en källa som han öser ur och som innehåller massa spännande exempel på vad man faktiskt kan göra om man tillsätter lite ”djävlar och anamma”. Vad beträffar det sistnämnda lämnade han själv forskarvärlden eftersom forskningsfinansiärerna inte tycker att denna typ av forskning är angelägen! Att granska det ohållbara är inte hållbar forskning i dagens tankeklimat som stipulerar ”hur hållbar utveckling kan stärka ekonomisk tillväxt” och inget annat.

Systemkollaps i sikte – ingen fara på taket

Man behöver inte måla fan på väggen utan läsa på, fundera och agera. I båda dessa analyser finns trots svärtan, som inte på något sätt är ny i dessa sammanhang men som uppgraderats i takt med ny forskning vilket är något som båda författarna väl beskriver, också något hoppfullt. Vi kan landa samhället i något gott som inte innebär katastrof, hiskliga umbärande och armod. I Jonstads bok sammanfattas detta i kapitlet ”Det resilienta samhället”. Men, det gäller att vi förstår och förbereder oss.

Det har också Jonstad gjort på ett mycket praktiskt plan. Han och några vänner har startat en ekoenhet. Vad är då en ekoenhet? En ekoenhet är, till skillnad från en ekoby som utmärks av att folk ska bo på en plats och gemensamt sköta alla angelägenheter, en enhet som främst är inriktad på att producera mat. Självfallet kan man också bo här permanent eller tillfälligt men målet är att bygga ett resilient jordbruk eller permanent agriculture, vilket kan översättas med ett robust system i dynamisk utveckling, även kallat permakultur. I dag är detta ett jordbruk som förenar både gammal visdom från matproduktion ur skogsträdgårdar i kombination med modern teknologi. Men, och det är ett viktigt men, propagerar Jonstad inte för att vi ersätter dagens system med ett nytt utan han propagerar för att vi testar flera olika typer av jordbrukssystem.

Omställningens aktörer

När man läser Forsbergs bok om exempel runt om i världen återkommer hoppet. Även han går först igenom hur krisens förlopp löper och olika kännetecken vi redan ser i dag. Dock är behållningen av hans studie alla exempel från världens alla hörn. Det är dessa som vi skulle vilja veta mera om, läsa om i våra media och på sikt omsätta i Sverige.

Nu finns även exempel från Sverige som är rejält inspirerande som omställningsrörelsen, en grupp individer som ledsnat på att prata utan gått från ord till handling. Han beskriver också vad som hänt i storstäder som Detroit vilket ger oss en föraning om vad som komma skall i många av våra miljonstäder runt jorden. Samtidigt hotar något som Forsberg kallar för ”aggressiv agrobusiness” där företaget Mosantos får symbolisera strävan till världsherravälde över livsmedelsproduktionen. I detta perspektiv är det mycket tragiskt att jordbrukspolitik ses som ett relativt ointressant politikerområde i Sverige när det istället borde vara topprankat.

KOLONISTENS EKOENHET

Läs dessa båda böcker och börja diskutera med dina grannar, vänner och politiker om vad som vi själva kan göra. Som kolonist känner jag att man mår bra av att arbeta med jorden men ibland saknar jag den större gemenskap som en ekoenhet innebär i Jonstads värld eller utbyte med alla kreativa initiativtagare, inspiratörer och visionärer som presenteras i Forsbergs gedigna verk.