Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Sveriges energiförsörjning

Naturförnekelse

Lika illa som klimatförnekelse

Storskalig vindkraftsutbyggnad är det som ska rädda klimatet. Punkt! Och det ska ske snabbt. Patrik Engström tar själv dock upp flera faktorer som han verkar vara lite bekymrad över men dessa avfärdar han snabbt.

Ulf Svensson: |2020-11-21| ”Utan tvivel är man inte klok” skrev den underfundige Tage Danielsson. Den socialdemokratiske riksdagsmannen från Dalarna, Patrik Engström, verkar av en debattartikel i Dala Demokraten att döma inte ha några som helst tvivel på vilken väg som är den ”enda rätta vägen framåt” för Sveriges energiförsörjning.

Storskalig vindkraftsutbyggnad är det som ska rädda klimatet. Punkt! Och det ska ske snabbt. Patrik Engström tar själv dock upp flera faktorer som han verkar vara lite bekymrad över men dessa avfärdar han snabbt.

Självklart ska man ta stor hänsyn

Inledningsvis nämner han den biologiska mångfalden som ett område där han upplever att man självklart ska ta stor hänsyn. När man granskar enskilda etableringar finner man snabbt att vald plats inte främst väljs ut utifrån argument styrda av biologisk mångfald utan av praktiska och ekonomiska skäl. Den plats som man kanske borde valt – den med bäst vindlägen och minst okänslig mark – har markägaren kanske inte något som helst intresse av att exploatera. Därmed måste exploatörerna välja andra lokaliseringsalternativ, alternativ med kanske betydligt känsligare miljö gällande biologisk mångfald, olika ekosystemtjänster samt vindlägen.

Det måste gå fort

Här bör en tidigare utredning från Energimyndigheten lyftas fram som ett skräckexempel vad gäller lokaliseringsalternativ. I samband med arbetet med Riksintresse för vindkraft föreslog Energimyndigheten nya riksintresseområden för vindbruk. Av remissvaren att döma var kritiken från remissinstanserna mycket negativa. Till och med vindkraftsexploatörerna var negativa eftersom Energimyndigheten valt områden som man på förhand visste skulle vålla debatt. Till exempel högt naturskyddade områden – både nationalparker och Natura 2000 områden ingick – som absolut inte ska utsättas för påverkan av storskalig exploatering. 

Frågan är högaktuell

Just nu diskuteras en gruvexploatering i Kallak där regeringen nu inhämtar synpunkter från Unesco. Kritikerna menar att fjällområdet Laponias status som världsarv står på spel.

Hade statsmakterna låtit rekommendationerna från det förslaget passerat hade vindkraftsutbyggnaden i Sverige kanske stoppats. Den konflikt som nu finns om utbyggnaden i nordvästra Dalarna, i Ripfjället handlar också om lokalisering i relation till intressen hos lokalt boende och lokalt verksamma. En folkomröstning har sagt nej och en lokal opinion körs över vilket sänder dåliga signaler inför framtiden och arbetet mot klimatkrisen.

Jobben och miljön?

De undersökningar som görs om jobben kring vindkraftsexploateringar, och gruvexploateringar till viss del, visar att det inte är de långsiktiga lokala jobben som är den dominerande plusfaktorn. Snarare trängs långsiktigt hållbara jobb ut från den lokala arbetsmarknaden. 

Vad beträffar miljön och den pågående klimatkrisen, med kraftiga utsläpp av klimatgaser, säger forskningen att det är lika viktigt att behålla den biologiska mångfalden och alla ekosystemtjänster som att bygga ny vindkraft. Men även den levnadsform som samerna i Sverige utgör.

Hur ska alternativen kunna se ut?

Kanske borde den politiska debatten breddas kring hur alternativen egentligen skulle kunna se ut. På kort sikt ökar utsläppen; allt material, alla vägbyggen (som också ökar annan exploatering), all skogsskövling, alla kraftöverföringsgator, osv. Kanske borde vi parallellt se mer på vad vi kan göra för att minimera elanvändningen.

Som den socialdemokratiska Patrik Engström själv nämner finns projekt som har helt nya utgångspunkter för att hantera både energiutmaningarna, naturmiljön, klimatkrisen och demokratin.

Storskaliga system tränger ut småskaligheten

Ett exempel är Eons försök i byn Simris där utbud och efterfrågan balanseras med diverse åtgärder och där fossilfri el året runt är målet. Att bara, och ensidigt satsa på att producera ny vindkraft till varje pris är knappast vägen framåt.

Finansmarknadsminister Per Bolunds utredning om att avskaffa det kommunala vetot är därför oroande på många sätt. Samhällen med storskaliga system, stora företag och stora investeringar är inte bara kostsamma utan har också en tendens att tränga ut andra idéer och lösningsförslag samt är dåliga på att lyssna på människor. Fallet Ripfjället i Dalarna visar vart vi är på väg om vi inte protesterar.