IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Oljebolagen måste återställa ett drabbat område till dess ursprungliga tillstånd. Detta sker dock mycket sällan. Som resultat lever människorna i Nigerdeltat med den sammanlagda effekten av årtionden av föroreningar.

Foto: Ogony Community

NIGERIA/AMNESTY

Förpestat Nigerdelta

Hundratals oljeutsläpp

Oljebolaget Shell och den italienska multinationella oljejätten ENI medger att mer än 550 oljeläckor skett i Nigerdeltat under 2014. Allt enligt en analys som Amnesty har gjort av bolagens senaste siffror. Detta står i kontrast till de i genomsnitt tio oljeläckor som varje år skedde i Europa mellan 1971 och 2011


  Elisabeth Löfgren: |2015-03-19|  Shell har lämnat uppgifter om 204 läckor och ENI, som verkar inom ett mindre område, uppger att 349 stycken skett under 2014.

– De här siffrorna är mycket alarmerande. ENI har uppenbarligen tappat kontrollen över dess verksamhet i Nigerdeltat. Trots alla löften har inte heller Shell gjort några som helst framgångar i arbetet med att förebygga oljeläckor, säger Audrey Gaughran, Amnesty Internationals chef för globala frågor.

– I vilket annat land som helst hade sådana här siffror utlöst en nationell kris. I Nigeria tycks det hela dock utgöra standardförfarande för oljebolagen. Konsekvenserna för människorna är fruktansvärda – det här är människor som lever mitt bland föroreningar varje dag i sina liv.

Bolagen menar att läckorna har inneburit att bara 30 000 fat - eller fem miljoner liter - olja spillts. Givet att oljebolagen har undermåliga rapporteringssystem är det dock mycket sannolikt att den siffran är kraftigt underskattad.

Shell

Oljebolagen anger sabotage och stöld som orsaker till de allra flesta av läckorna. Dessa påståenden motsägs dock av samhällen och frivilligorganisationer, och har även kunnat bevisas vara falska.

I november 2014 tvingades Shell, under ett rättsligt förfarande i Storbritannien, erkänna att man hade underskattat storleken på två stora oljeutsläpp i Nigerdeltat. Detta erkännande kom efter år av förnekanden.

Storleken på oljeläckaget har betydelse eftersom det skadestånd som betalas ut till drabbade samhällen beror på hur mycket olja som läckt ut. Shell gick till slut med på att betala 55 miljoner pund till Bodo i Nigerdeltat. Detta efter att företaget från början erbjöd människorna skamliga 4 000 pund.

– När ett bolag tvingas betala ut 55 miljoner pund för två läckor som de från början hävdade var små, borde det ge upphov till allvarliga frågor för investerare om det ansvar som Shell har i Nigerdeltat, säger Audrey Gaughran.

– Om alla oljeläckor undersöktes lika noggrant som de två läckorna i Bodo skulle skalan av förstörelse och Shells ekonomiska ansvar uppdagas. Men det handlar inte enbart om ansvar – det här är en mycket allvarlig fråga som handlar om människor. Shell lurar människor på rättvisa skadestånd. Fallet Bodo klargör precis vad som krävs för att få ett företag att ta ansvar för sina oljeläckor – sex år och en rättsprocess i Storbritannien. Vad händer med alla de hundratals andra samhällen som det här företaget har lurat?

Ett antal dokument som släpptes under rättsprocessen visade att bolaget i åratal hade vetat om att en av de huvudsakliga oljeledningarna var gammal och utgjorde en risk, men trots det hade underlåtit att låta underhålla den.

Ett domstolsbeslut i Storbritannien gjorde gällande att det är Shells ansvar att tillse att dess oljeledningar är säkra och i gott skick.

OLJEBOLAGET ENI

Den italienska oljejätten ENI, som äger det nigerianska Agip Oil, är en mindre aktör i Nigerdeltat och har därför fått mindre uppmärksamhet. De oljeläckor som uppstått under dess verksamhet kräver dock att såväl den nigerianska som den italienska regeringen handlar skyndsamt.

Förutom de 349 oljeläckor som skedde under 2014, har ENI rapporterat 500 läckor under 2013. Den nigerianska tillsynsmyndigheten uppgav vidare att 474 läckor skett, i samband med ENI:s verksamhet, under 2012.

– Den italienska regeringen måste utreda vad som pågår under ENI:s verksamhet i Nigeria. De siffror som uppgivits väcker frågor om företagets potentiella vårdslöshet – något som kan ha pågått i åratal, säger Audrey Gaughran.

– Alla oljebolag i Nigeria bör skyndsamt kontrollera ålder och skick på deras utrustning, granska verksamheten, och offentliggöra resultaten så att alla samhällen som påverkas är upplysta.

Oavsett orsaken bakom läckorna är oljebolagen, enligt Nigerias lagstiftning, ansvariga för att begränsa och sanera efter att en läcka har skett. De måste återställa ett drabbat område till dess ursprungliga tillstånd. Detta sker dock mycket sällan. Som resultat lever människorna i Nigerdeltat med den sammanlagda effekten av årtionden av föroreningar.

RLC