 |
| |
Kardinal Daneels
menade att kyrkan har "inget att invända"
mot homosexuell samlevnad under äktenskapslika förhållanden.
|
|
KATOLSK
OBSERVATÖR
Nitton
nya kardinaler
Tydlig
nedtoning av Europa
Vid
konsistoriet den 22 februari utnämnde påve Franciskus 19 nya kardinaler.
Därmed kommer kyrkan att ha 218 kardinaler, varav 121 med rösträtt
i konklaven, en mera än vad Påven Paulus VI föreskrivit. Dock överskreds
detta antal även av påve Johannes Paulus II, som under en tid
omgav sig med 135 kardinaler.
Katob: |2014-02-22|
Vad är då en kardinal? Ordet
kommer från det latinska ordet för gångjärn, cardus. De första
kardinalerna var inte främst heliga och fromma, utan inflytelserika
och användbara personer i den romerska maktapparaten, kontakter som
kunde öppna dörrarna för de kristna så att de kunde utöva sin
tro. Under medeltiden användes titeln till alla som var knutna till
en kyrka av betydelse, såsom Ravenna, Trier, Milano, och – från
400-taltes slut, Rom.
På
800-talet utgjorde kardinalerna i Rom ett sorts påvligt råd, de
sammanträde två gånger i månaden för att behandla frågor om
lagbrott, om förhållandet inom prästkollegierna och förhållandet
mellan lekmän och kyrkan. De kunde även tillfälligt ta över
ledningen i klosterkommuniteter och ordnar om så behövdes. Från början
av 1100-talet fixerades antalet kardinaler till sju, Konciliet i
Konstans 1418 fastställde antalet till tjugofyra. Sixtus X
fastställde antalet till 70, efter de sjuttio äldre som Mose valde
ut.
i
apostolisk tid valdes en som den främste
Kardinalernas
exklusiva rätt att utse påve bland dem uppkom på 1000-talet.
Redan i apostolisk tid valdes dock en ut som den främste. De fyra första
påvarna Petrus, Linus, Kletus och Clemens var utsedda medan flera
av de tolv apostlarna ännu var i livet. Men det kunde lätt uppstå
maktpolitik inför valen, och när det tog nästan tre år för
kardinalerna att bestämma sig, mellan 1268 och 1271, så införde påve
Gregorius X den så kallade konklaven; för att förhindra liknande
skandaler i fortsättningen så bestämde han att kardinalerna
skulle låsas in tills de kommit överens.
Kardinalerna
har en hel del privilegier, men även plikter. Under tidig medeltid
hade de bland annat ansvar för fattigvården i de stift de var
knutna till. Idag utgör de påvens "regering", med olika
ansvarsområden.
Det
finns idag 202 levande kardinaler. Kardinalskollegiets ordförande
kallas dekan och den uppgiften tillfaller alltid den kardinal som är
biskop i hamnstaden Ostia. Kollegiet har även en camerlengo, en
kammarherre, som administrerar den Heliga Stolens egendomar. Från början
har kardinalerna delats upp i kardinalsbiskopar, kardinalspräster
och kardinalsdiakoner.
1962 beslutade
Johannes XXIII att när man
utnämns till kardinal blir man även biskopsvigd, om man inte redan
är det. Men ännu idag kan, särskilt äldre präster utan
pastoralt ansvar avsäga sig biskopsvigningen.
Påven
kan utnämna kardinaler ”in pectore” vilket betyder att deras
identitet av olika skäl inte kan tillkännages. Anledningen är
ofta av politisk karaktär, eller pga risk för förföljelse. Vilka
de är vet man inte, och påven får själv välja när han tycker
att det är passande att avslöja namnen. Men under detta
konsistorium är ingen kardinal ”in pectore”, och vi har namnet
på dem alla.
Följande
nya kardinaler har tillkännagivits av påve Franciskus:
Ärkebiskop
Pietro Parolin (Italien);
Ärkebiskop
Lorenzo Baldisseri (Italien);
Ärkebiskop
Gerhard Ludwig Muller (Tyskland);
Ärkebiskop,
Beniamino Stella (Italien);
Ärkebiskop
Vincent Nichols (Storbrittanien);
Ärkebiskop
Leopoldo José Brenes Solórzano (Nicaragua);
Ärkebiskop
Gérald Cyprien Lacroix (Kanada);
Ärkebiskop
Jean-Pierre Kutwa (Elfenbenskusten);
Ärkebiskop
Orani João Tempesta (Brasilien);
Ärkebiskop
Gualtiero Bassetti (Italien);
Ärkebiskop
Mario Aurelio Poli (Argentina);
Ärkebiskop
Andrew Yeom Soo Jung (Sydkorea);
Ärkebiskop
Ricardo Ezzati Andrello (Chile);
Ärkebiskop
Philippe Nakellentuba Ouédraogo (Burkina Faso);
Ärkebiskop
Orlando B. Quevedo (Filippinerna); Ärkebiskop
Chibly Langlois (Haiti);
Monsignor
Loris Francesco Capovilla (Italien)*;
Ärkebiskop
Fernando Sebastián Aguilar (Spanien)*; Monsignor
Kelvin Edward Felix (St Lucia)*
*
Kardinal emeritus, utan rösträtt då han är över 80 år.
NOTERINGAR
OCH FÖRÄNDRINGAR
Det
finns som alltid en del noteringar att göra. Det ärevördiga
patriarkatet Venedig och Turin har alltid haft kardinaler, inte nu längre.
Utanför kurian återfinns endast en italiensk kardinal av de nya,
ärkebiskop Basetti i Perugia. Latinamerika får fem nya kardinaler,
och Asien två.
I flera fall har påven ej utvalt kardinaler från
de stora, betydande ärkestiften, utan istället valt personer från
små och mindre ansenliga platser. Så har Haiti fått sin första
kardinal, men inte från Port au Prince eller Cap-Haïtien, utan det
lilla och fattiga stiftet Les Cayes. I Filippinerna hittar man de första
tecknen på kristnandet och det äldsta stiftet på ön Cebu. Men nu
har detta ärevördiga stift endast en kardinal, som är 83 år,
kardinal Vidal. I Manila finns den relativt unge kardinal Tagle och
kardinal emeritus Rosales. Som en total överraskning blir nu ärkebiskop
Orlando B. Quevedo kardinal. Han är ärkebiskop i Cotabato, ett
litet ärkestift i Mindanao i södra Filippinerna. Provinsen har
bara en miljon invånare. Den intensivt fromma ön Cebu med sina
gamla kyrkor och med mångmiljonstaden Cebu City, lär vara utan
kardinal många år framöver.
Inga
kardinaler från Östra Europa eller från
Mellersta Östern utsågs
Det
finns även en del utropstecken över de som oväntat inte fick
kardinalshatten. Belgiens primas, ärkebiskop André-Joseph Leonard,
handplockades av påven Benedikt år 2010. Han hade då verkat i
Namur och mot alla odds fyllt de tomma seminarierna med kallelser
och blivit mycket uppskattad för sina föreläsningar och varma
framtoning. Belgien hade skakats av en serie allvarliga skandaler
bland prästerskapet, brott som ignorerats och aktivt dolts av
ledande präster, inte minst kardinalskollegiets ålderman, ärkebiskop
em. Gottfried Daneels.
Ärkebiskop Leonard hade inga sådana lik i
garderoben, men han fick ändå många emot sig när han menade att
var och en själv borde betala skadestånd för vad man orsakat. I
fråga om homosexualitet hävdade ärkebiskop Leonard att det
handlar om en "psykologisk abnormitet". "Jag vet att
jag kan hamna i fängelse för uppfattning om några år, men då får
jag åtminstone lite semester" sade han 2007.
Och
mycket
riktigt blev han dragen inför domstol 2009, dock utan att dömas.
(Hans föregångare, kardinal Daneels hade däremot en annan
uppfattning, han menade att kyrkan har "inget att invända"
mot homosexuell samlevnad under äktenskapslika förhållanden.)
Urklipp
från Katolsk Observatör
www.katobs.se
|
