 |
| |
Smältande
glaciärer ökar alltmer över hela världen, på grund av den
globala uppvärmningen.
|
Foto:
Steve Morello/WWF
|
OPTIMISTENS
KRÖNIKA
Medan
isarna smälter
Uppvärmningen
skulle kunna ha stoppats
Glaciärerna
smälter och ljumheten bådar inte gott. Människan är sig själv
nog i en hopplös ofullkomlighet. Vi lever enbart för nuet, när vi
istället borde ta ett kraftfullt ansvar för omformningen av den
egocentriska vanmakten. Och isen bara smälter.
Paul
Lindberg:
|2009–04–20| Kunskapen på gott och ont tydliggörs
just i vår tid. Konsekvenserna får människan alltid smaka på,
med tiden. Människan av idag skulle kunna rätta till alla hotande
faror, som ropande står och larmar. Överlevnadens mening går trögt
och makligt. Tyngst väger livsstilen, och medan isen smälter väntar
tipping-point bakom hörnet. Om detta för er är pessimism eller tråkigt
att höra, så är det ändå vår tids verklighet. Många har tagit
sitt personliga ansvar genom att bland annat inte köpa någon ny
bil. Det finns exempelvis inga miljöbilar, och det kommer heller
inte att finnas några. Allt handlar nämligen om leksaksbilar för
vuxna – såväl elbilar som bensinbilar.
Den
gigantiska tillväxtekonomin
på en planet som är överbefolkad
flera gånger om, exploaterar för närvarande planetens framtida
resurser av allt det som inte bara tillhör vår generation i den
rikare delen av världen. Prognoser visar att naturen rämnar
globalt, och människan har gjort sina val och faller tungt med sin
prålsjuka livsstil. Allt medan människor arbetar i sitt anletes
svett, pådrivna av piskans översitteri. Och allt utfört arbete
leder i slutänden bara till bnp-upplösning, så som vinden blåser
bort löven, allt medan isarna bara smälter!
Människan
sökte kunskapen och fann den, på gott och ont. Och där står vi
nu. Vad gör vi med den kunskapen när den som bäst behövs? Det
handlar givetvis inte bara om miljön, nej, det handlar i stort sätt
om allt människan tar sig för med konsekvenser på gott och ont.
Tiden
som försvann.
Många makthavare, och många med dem, spekulerar över
en tid som egentligen inte längre existerar – ”om bara
shoppingglädjen håller i sig, kan vi alltid fixa den globala uppvärmningen”,
tycks makthavarna tänka. Men vi har redan gått förbi alla
tarvliga lögner. Tiden står inte längre till förfogande! Människan
borde vara utshoppad, men så är det inte, tyvärr. Behovet idag gäller
en helt ny livsstil, med nya livskvaliteter: kortare arbetstid och
arbetsfördelning; skuldfria hushållsekonomier; en allomfattande jämlikhet;
kärlek och rättvisa inom alla samhällsområden; meningsfull
fritid och mänskliga relationer i överflöd.
Att
leva med livskvalitet, istället för tidernas värsta vulgärkonsumism,
gynnar allt och alla! Vi har varken tid eller råd med bonusdirektörer
eller med destruktiv och spekulativ hasardekonomi. Det är den
uppenbara insikten som måste bli gällande – tiden rinner nu iväg
och blir allt svårare att korrigera.
Marknaden
har inte det goda samhället för ögonen. Men det är marknaden som
makthavarna förlitar sig på och har för ögonen. Den ideologin är
tillväxtfundamentalism enligt det heliga BNP-mantrat. Jesus
däremot
piskade månglarna ur templet. Något vi kan ta lärdom av.
De
goda exemplens avsaknad.
Föredömlighet är inte när makthavarna
jagar människor och avkräver dem på ökad arbetsinsats, och högre
upp i åldrarna. Samtidigt som makthavarna klär sig i furstens
rikedomar, så som furstar plundrade sina offer. Att leva som man lär
eller att föregå med gott exempel, hör inte furstarna till. I
samhällscasinot är det insatserna som offras i ett tarvligt spel
av representanterna för den hägrande makten. Företrädarna spelar
bort insatserna, och förlusterna blir stora för dem som fick agera
insats. Furstarna tar för sig, och i feodaldemokratin går inte
furstarna sina undersåtars ärenden. Undersåtarna tvingas stå
till marknadens förfogande när furstedemokraterna så bestämt.
Människas
makt över människa, leder bara till hennes fördärv! Och ändå
är jag optimist, trots att isen bara smälter! Bäva månde
furstarna!
|
