Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

KRÖNIKA

One for the road

Finns det några hållbara vägar framåt?

Bilen, buteljen och bostaden är den nya tidens mediala bränsle. Det räcker att läsa våra stora dagstidningar så inser man att bilannonser, sprit- och vinreklam samt bostadsannonser håller igång stora delar av vår ekonomi, och inte minst våra storstadsmedia. 

Ulf Svensson: |2016-09-16 | Även lokalmedia är beroende av annonser men där börjar det krisa ordentligt. Men läget är inte helt hopplöst eftersom vi som läsare finns och vi vill ha både lokala och nationella/internationella nyheter, analyser och debatter.

Det lokala och det globala

Nyligen lade regeringen fram den nya miljö- och klimatsatsningen i samband med höstbudgeten, enligt regeringen "den största någonsin", men glädjen ville inte riktigt infinna sig. 

Läser man SvD den 7 september kan man utifrån kroppsspråket på bilden på förstasidan konstatera att alla fyra ministrar vill försvinna från scenen fortast möjligt. För när man granskar budgeten ser man snabbt att åtgärderna är föga imponerande utifrån faktiska behov. Exempelvis är satsningen på järnvägen ett hån mot oss som helst väljer detta transportmedel, och är dessutom planerad att ske 2019 vilket är utanför nuvarande regeringsperiod. 

Däremot är bilisterna väl tillgodosedda via en ny "supermiljöbilspremie" som däremot finns med redan 2017. Dessutom bygger den grönröda alliansen ut vägar och nya motorvägsbyggen i våra storstäder (som nu till och med möter protester från egna led i form av kommunpolitiker i storstädernas kranskommuner) med visst fokus på Stockholm, en politik som är helt i linje med alliansens. 

Och i Stockholm pågår dessutom en uppstramning av parkeringsreglerna vilken gör att antalet parkeringsplatser blir allt färre och allt dyrare vilket är en nödvändig väg att gå men ändå är en orimlig som lösning. Eftersom nya trafikleder också är trafikalstrande är den grönröda ekvationen både outgrundlig, ologisk och helt enkelt korkad. Kollektivtrafiklösningarna måste dessutom på plats snarast eftersom antalet bilar bara i Stockholm ökat från 304 000 år 2010 till 340 000 år 2015. Dessutom slås hela tiden nya försäljningsrekord i antalet nya bilar varav mindre än en procent är elbilar, s.k. miljöbilar. Men, det är väl som den tidigare framtidsministern Kristina Persson skriver att det är ett uttryck för att vi saknar system-transformativa processer (som hon tyvärr inte själv såg till att skapa).

Flyget och maten

Till bilen kan man också lägga flyget och resor i allmänhet vilka är väl representerade i våra tidningsannonser. Vi reser nämligen som aldrig förr. Biljettpriserna på flyget är tämligen låga och hela tiden pressas nedåt. Flygsektorn expanderar dessutom just nu väldigt kraftigt, inte minst i Kina och Indien. För Sveriges del kan vi konstatera att flygets utsläpp - och det gäller framförallt från det expanderande utrikesflyget - motsvarar koldioxidutsläppen för alla inhemska bilar. Och än värre är att utrikesflyget ser ut att öka än mer i framtiden vilket enligt forskarna kommer att leda till att sektorns energianvändning tredubblas till 2050 och då utgöra nästan en femtedel av all energianvändningen inom transportsektorn. Enligt forskarna kommer trots bränsleeffektivare flygplanstyper bränsleanvändningen att öka kraftigt inom transportsektorn vilket helt och håller beror på volymökningarna inom flygtrafiken (om detta kan man läsa på Formas hemsida - "En obekväm sanning om det ohållbara flyget" - vilket ingen av oss verkar vilja).

Och maten, vad kan vi då säga om denna?

Ja inte produceras den på ett hållbart sätt och inget tyder i dagsläget att vi är på väg in på en hållbar väg. Tvärtom skövlas allt större och känsliga områden på jorden där mark används för livsmedel eller energi eller foder eller är föremål för infrastrukturinvesteringar av skilda slag. Det är lätt att bli pessimistisk av mindre men för att kunna vända olika utvecklingskurvor måste vi se sanningen i vitögat. Och vägar framåt är antagligen inte att bygga ännu fler vägar! När ska vi människor inse detta? Vad är egentligen alternativen? Om de rödgröna satsade på utvecklingen av Hela Sverige så skulle vi inte ha överetablering, överbefolkning och övertro på att bara städer kan växa hållbart.. kort sagt; det finns många vägar framåt men det verkar som våra politiker inte längre tror på att det finns alternativ till den reellt existerande verkligheten.