IHS

Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

Casinospel i samhällsekonomin är fördärvligt och leder till kriser och orättvisor.

Foto: RLC

Ledare

Rättvisans betydelse

Ett samhälle för alla

Den starka reaktionen på den nyliberala spekulationskapitalism kräver omfattande åtgärder och begränsningar för Europas bank- och aktiespekulationer. Orsaken till detta är att börsspekulationen blivit så omfattande och destabiliserar hela världsekonomin. Länder fördärvas och görs till en ocean av skulder – värre än någonsin i historien. Mer skulder än under 20-talet. Behoven för en demokratiutveckling med kraftfullare tag är därför angelägnare än någonsin. Demokrati- och rättvisefrågan tycks vara lösningen på en stor del av världsordningens deformering.


  Paul Lindberg: |2012-01-13| Världens existens hotas av ”människan” själv. Och den ”människan” är uppenbarad som den odemokratiska maktordningens representant. Maktförhållandena grundar sig på den existentiella världsordningens plutokrater och maktpolitiker, vilka hindrar och omöjliggör en rättvis och kärleksfull samhällsgemenskap. Och en god världsordning för alla människor väntar därför på att få ta plats.

Rättvisa har egentligen aldrig dominerat människlighetens samhällsförhållanden. Därför behövs en ny humanistisk utveckling, för ökad tolerans, demokrati och för en rättvis samhällsekonomi, som gäller för alla människor.

En politisk demokrati med kraftfullare tag är därför angeläget – om alla de samhälls- och miljökriser som tornar upp sig ska kunna lösas. Kapitalismen har fungerat fasligt orättvist och har därför förlorat sitt ansikte och sin legitimitet. Seriösa företagare i all föredömlig ära ska värnas, men inga skojare och aktiejobbare! Bort med aktiespekulationen!

BASEL 3 – REGLERINGEN AV BANK- OCH AKTIEHANDELN

Basel 3 är EU:s reaktion på spekulationskapitalismens katastrofala härjningar på Europas börser. Att det handlar om katastrofala härjningar med gamblers och skojare, är det ingen tvekan om. De så kallade riskbolagen, vilka egentligen bara riskerat andras pengar, har manipulerat de godtrogna till tron på aktiens utlovade välsignelser.

Lita inte på Mammon, säger Jesus!

För att framtvinga bankernas stabilitet kräver EU alla banker på högre kapitaltäckningskrav, genom åtgärdspaketet Basel 3. Den svenska regeringen Reinfeldt och Borg går betydligt längre än EU-kraven, därför att den svenska banksektorn är betydligt större än de flesta andra europeiska stater – med över 400 procent.

Motiveringen från Reinfeldt och Borg förklaras med att svenska skattebetalare inte ensamma kan rädda bankernas skuldsättning – då skulle statsskulden mångdubblas. Och med dessa åtgärder har stridiga motsättningar uppkommit. Bankerna vill inte ha några reglerande förändringar av de nuvarande spekulationsspelen, för då menar de att deras kunder blir lidande. Det är minst sagt en makalös förklaring. Med en sådan förklaring visar de själva hur olämpliga de är att handskas med så mycket pengar, som de faktiskt inte är ägare till.

Peter Norman, finansmarknadsminister, kontrar mot denna förklaring, och menar att det är just kunderna som ska kunna gå skadefria, och bankerna som ska ta större ekonomiskt ansvar. Det handlar om lägre risktagande och därmed lägre aktieavkastning, vilket ska leda till stabilare system, och mindre turbulens på börsen. Åtgärder och regleringar är av nödvändighet, även om de är alldeles otillräckliga – men framförallt orättvisa. 

Största delen av finansieringen av bankskaderegleringen sker nu med statliga skattemedel. Bankerna får alltså leva vidare utan några större förändringar, och börsen snurrar vidare, trots att de för närvarande tycks krascha sin egen marknadsvärld, och därmed samhällsekonomin. Många finansvalpar har fått lämna sina jobb. En del av dem startade egna företag, men som inte fungerat särskilt bra. De var inte själva särskilt duktiga entreprenörer. Det visar en hel del hur vansklig den spekulativa börshandeln egentligen har varit.

FRÅN SVAGA TILL RIKA

Skattemedlen till bankkrisens räddning tas emellertid till stor del från behövande människor, genom att i stort sätt höja alla avgifter på samhällstjänster. Exempelvis höjdes läkemedelsavgiftsgränsen till 2200 kr från den 1 januari 2012, och 1100 kr för vårdbesök. Och höjningar av dessa avgifter och andra avgifter på samhällstjänster ska höjas varje år framöver. Allt i enlighet med regeringens förslag. Det handlar alltså om att vältra över bankkrisens skuldsanering på de behövande – de allra svagaste – för att de med tiden ska få ta över vårdkostnaderna på sig själva. Sådana regeringsåtgärder leder till minskade vårdköer och vårdkostnader, på grund av för höga avgifter. Det som regeringen tycks räkna som ekonomisk tillväxt, är skattesänkningar för de redan priviligerade.

De politiska argumenten mot skattefinansiering av samhällskostnader låter som ett mantra – ”vi har inte råd”. Detta är upprörande orättvist och leder oss tillbaka cirka 60-70 år i tiden. Maktetablissemanget står moraliskt ansvariga för denna bisarra utveckling.

Banker och deras kunder ska räddas, överklassen ska räddas, och delar av medelklassen ska räddas mot höjd samhällskatt. Detta är den huvudsakliga orsaken till orättvisa och grotesk egoism som den nuvarande politiken genomför.

Samhällsbehovens finansieringslösningar måste leda till sänkta kostnader för samhällstjänster, i riktning mot 0-avgifter för behövande människor. Skatteprogressivitet efter bärkraft för kvalitativa behovslösningar är därför nödvändigt i ett civiliserat samhälle. Någon annan lösning kan inte godtas. Sverige har verkligen inte råd med skattesubventioner för de rikaste!

FRÅN SPEKULATIONSEKONOMI TILL SAMHÄLLSEKONOMI

För omkring 30 år sedan förvaltades samhällsekonomin av Riksbanken och regering, resurser som i dag är i händerna på spekulationskapitalister. Då kunde samhället göra nödvändiga investeringar i raka och tydliga projekt, som exempelvis bostadsbyggande för alla. Det gjordes stora investeringar i välfärdsutvecklingen, som sjukvården, äldreomsorgen och utvecklingen av utbildningskapaciteten. Sverige var på kvalitativ frammarsch. 

Det fanns brister naturligtvis, som exempelvis miljonprojektet. Men det gjorde ändå att bostadsköerna minskade drastiskt. En hel del insåg med tiden att det var ett bättre boende som önskades. 

På den önskningen kommenterade Alva Myrdal i en intervju, att om de hade vetat bättre hade de investerat mera resurser till ett boende med högre kvaliteter än miljonprojektet. Hon var alltså inte sämre än att hon kunde ångra vad som inte åstadkommits på den tiden. Bostäder var under samma period mycket billiga i relation med inkomstläget. I takt med kapitaliseringen har bostadsytans kostnader rakat i höjden. Men också på grund av kapitaliseringens intresse av att upprätthålla och konstruera marknadsvärden, och med undermålig behovsteckning framförallt i tätorter. Och egnahemsdrömmen blev istället en livslång skuldsättning, med banken som egentlig ägare. 

Att vara i bankskuld är ingen frihet. Frågan måste därför ställas: är det inte bättre att kunna hyra olika varianter av boende, som villa, lägenhet eller sommarnöje? Många gör det redan, och gjort sig fria från banklånens bojor. En friare flexibilitet blir skillnaden från ett inte så litet bekymmer med ett bundet ägande.

Spekulationsekonomin har alltså fått råda över samhällsekonomin, med skattemedel som tidigare investerades för det allmännas bästa. Idag förskingras människornas pengar värre än någonsin. Ja förskingras i ordet juridiska och moraliska mening. Tesen om att kapitalism skulle vara effektivare av att producera samhällstjänster och samhällsplanering har kommit på skam. 

Sveriges högerallians gick till extrem överdrift då de tvingade på Sverige en totalitär kapitalisering av hela samhället. Helt utan respekt för andras viljor, och med en kränkning av en stor del av befolkningen. Det handlar om människor med andra politiska och etiska ideal än dem vi finner hos Republikanerna i USA. Denna utveckling hade knappast varit möjlig om inte ledande skikt på socialdemokratins högerflygel hade agerat med samma ideal som högeralliansen. Denna högerflygel är inte stor, men med mäktigt inflytande.

VAR DET BÄTTRE FÖRR?

Det som idag gör att det var bättre förr, är att spekulationskapitalism har i realiteten visat sin oduglighet. Det ansågs skulle kunna ersätta det demokratiska samhällets tjänsteutbud av alla olika slag. Allt skulle kapitaliseras och bli vinstgivande. Det blev visserligen vinstdrivande, men många gånger eländigt och krångligt för dem som är i behov av en klar och tydlig samhällsplanering. Framförallt blev det inte bättre, tvärtom – och det blev betydligt dyrare.

Den nuvarande regimen kom till makten genom användningen av den grövsta propagandan – med egoism som ideologi. Det liknande bröd och skådespel, med en intensiv splittring mellan människogrupper. Det var denna maktförändring som den nuvarande regeringen var duktiga och framgångsrika med. 

Människor splittrades enligt principen mellan dem som har och dem som inte har. Medelklassen gynnades och lärdes tänka på sig själva, som ytlig och egoistisk, och inte känna solidaritet med de behövande. Medelklassens människor blev stödtrupper och stödpartier till enbart den konservativa M-makten, som har århundraden av makterfarenhet bakom sig. Deras konservativa och feodala ideal sträcker sig långt bakåt i tiden. De kunde konsten att splittra och härska – och ta för sig. 

Behoven av en restauration är nödvändigt – en återställare, om ni så vill. Samhällsinvesteringar istället för aktieutdelningar skulle gynna folkflertalen och behövande människor. Pengarna finns, men behöver kanaliseras för ett demokratiskt och bättre kvalitetssamhälle – det goda samhället.  

Fakta om rättvisan

Rättvisa är centralt inom människans begreppsvärld. Rättvisa utgör därför det kvalitativa innehållet för civilisationen. Stor rättvisa anger hög civilisation.

Rättvisa har varit grundfundament för demokrati och civilisation. Begreppet rättvisa kan indelas i två integrerade värdeinnehåll: moral och juridik.

Rättvisekraven utvecklade politiken,

Platon

juridiken, filosofin, statskunskapen och en hel del andra vetenskaper som lett till högre civilisationsnivå för medmänniskorna.

JESUS OCH RÄTTVISAN

"Människas makt över människa, leder till människans fördärv." Ett uttalande av Jesus. I Evangelium kan vi läsa om kärlek och rättvisa, som det centrala i Jesus förkunnelse.

Jesus

Makten står ofta som kontrahenten till rättvisans ivrare, och hävdar att det inte finns någon allmänt accepterad definition av rättvisa. Det har lett till att makten ensidigt anger villkoren för lagstiftningen, med möjligheten att ogiltigförklara rättvisekraven.

Människorna fungerar som själlösa kroppar till maktens förfogande, och underställda maktens, eller samhällenas elit. 

Jesus kallar Makten för Mammon. Mot Jesu värdelära skapade Mammon ett motstånd mot Jesus och hans efterföljare. Mammons representanter tog greppet och förskingrade de troendes förhoppningar om det goda samhället.

JURIDIK OCH MORAL

Rättvisa i lag utvecklades först i och med den allra första högcivilisationen i människans historia – Sumer. Sumererna och akkaderna (semiter) blev urkunder och spridare av lag.

Moses gav fem lagböcker (tora) för undervisning i lag och rätt. Hos grekerna återgavs dessa lagar (nomos) som normer om hur människor skulle leva och förhålla sig med varandra.

Lagtolkandet handlade i grunden om etik, om vad som var gott och ont. Och i praktiken gällde det juridisk och moralisk rättvisa. På liknande sätt som det än i dag gör.