Seminarium Fredsteknik


	Det finns säkerhetspolitiska alternativ vid sidan av de militära, men dessa är skymda och underfinansierade.	Foto: RLC

SEMINARIUM FREDSTEKNIK

Säkerhetspolitik

Kommersiella möjligheter

Vi som har tagit initiativet till det här seminariet anser att det fullföljer en positiv tradition vad gäller Sveriges och svenska organisationers engagemang för fred, säkerhet och utveckling. Genom dagens presentationer hoppas vi att de tekniska möjligheterna att bidra till säkerhet och fred blir väl belysta. Initiativtagare var professor em. Lars Ingelstam, professor Bo Janzon och Hans Wallin. Medarrangör var Kgl. Krigsvetenskapsakademiens avdelning för Militärteknisk Vetenskap.

Lars Ingelstam m.fl.: |2014-09-17| För att samråda och ”nätverka” för att diskutera de möjligheter som antytts ovan, anordnades ett seminarium måndagen den 8 september i Försvarshögskolan, i Stockholm. Jag ska helt kort påminna om en annan del av bakgrunden. I mars 2012 togs ett folkrörelseinitiativ, och företrädare för drygt 30 organisationer träffades. Vi noterade två saker:

1) Kyrkorna i världen (noga räknat de protestantiska och ortodoxa kyrkorna, men även den katolska kyrkan tänker i liknande banor) signalerar ett omtänkande: efter 1700 år då kyrkorna ”rättfärdigat” vissa krig borde detta bytas mot rättfärdig fred.

2) Om man tänker sig att aktivt sträva efter fred är det faktiskt en slående skillnad i ekonomi. 42 000 MSEK av våra skattemedel anslås till militära ändamål, ungefär 2 000 MSEK till aktivt fredsbyggande.

Initiativet formerade sig under rubriken Partnerskap 2014. Rapporten Fred, säkerhet, försvar – tyngdpunktsförskjutning i svensk politik (220 sid) författades av Lars Ingelstam och Anders Mellbourn, diskuterades i olika sammanhang under 2013 och publicerade slutligt i januari 2014.

Partnerskap 2014 publicerade ett par ytterligare rapporter om vapenexport, humanitärt arbete i konflikt och folkrörelsernas särskilda möjligheter (www.fredsagenda2014.se).

Huvudtanken med detta arbete är att det finns säkerhetspolitiska alternativ vid sidan av de militära, men dessa är skymda och underfinansierade. Ban Ki Moon (2012): The World is over-armed and peace is under-funded. Vi gjorde också en rapport där vi satte ”prislappar” på alternativen, räknat som ett totalt tillskott på 2 000 MSEK på årsbasis.

Det finns en historisk bas för detta sätt att tänka, och tidigare erfarenheter. Som ledtrådar för sådana alternativ i svensk politik kan vi notera tre saker:

• Förebyggande av väpnad konflikt. Ett betydande förarbete gjordes 1998-2001 (Anna Lindh, Jan Eliasson). Riksdagsbeslut 2001 (enhälligt) och diplomatiska initiativ.

• Fredsbyggande, konfliktlösning och ”early warning”. Många internationella CSO (Civil Society Organizations), som International Alert och Search for Common Ground har stor erfarenhet (och får visst stöd av Sverige) liksom Sida, MSB, Rikspolisstyrelsen, Folke Bernadotteakademien och svenska folkrörelser.

• Nedrustning och fredsteknik.

I den sista punkten finns en intressant parallell till dagens ämne. Beslut att avstå från svenska kärnvapen togs formellt 1968, reellt några år tidigare.

Ett inte obetydligt antal forskare – de flesta från FOA, några är namngivna i Alva Myrdals bok Spelet om nedrustningen: Jan Prawitz, Johan Lundin, Lars-Erik Tammelin, Ulf Ericsson – kunde återanvändas. Från att ha varit vapenkonstruktörer blev de världens kanske främsta nedrustningsteam; i Genève från 1962 och framåt.

De båda spåren – det tekniska och det säkerhetspolitiska – möttes fysiskt och personligt vid ett seminarium på Riksdagshuset den 20 februari 2014, i en önskan att använda modern teknik för att hejda rustningsspiralen och främja fred.

Förslag till FN:s och EU:s

fredsansträngningar

Sverige skulle med relativt kort varsel konkret kunna bidra med

följande för att stöda FNs, EUs och andras ansträngningar att

minska våldsanvändningen ute i världen:

1. Bilda en teknisk expertgrupp för fred bestående av personer med lång erfarenhet från arbete med vapen, ammunition och explosivämnen.

2. Expertgruppen får i uppdrag att söka samarbete med FN:s IATG och Safer Guard

3. Expertgruppen skall översiktligt sammanställa den relevanta erfarenhet och kunskap som finns i Sverige kring militära lämningar, deras återvinning och kartläggning av miljöfaktorer.

4. Expertgruppen skall kartlägga och sammanhålla ett nätverk av personer, företag, organisationer och högskolor som kan utveckla spetsteknik inom fredsområdet.

5. Expertgruppen skall stödja bildandet av en ”Fredsindustriförening”

6. Expertgruppen skall förtydliga sambanden mellan hur hållbar fred kan byggas och behovet av avancerad miljö- och säkerhetsteknik

BAKGRUND

Uppvaknandet, 1962 publicerade Rachel Carson bestsellern "Tyst vår". I boken ifrågasatte hon försöken att kontrollera och förändra den naturliga världen omkring oss. Hon illustrerade människans många dumma och inkompetenta beslut, som skett utan förståelse för de komplexa relationer och samspel som är fundamentala för livet på jorden. Redan 1954 sade Rachel Carson: ”Ju tydligare vi kan fokusera vår uppmärksamhet på de underverk och realiteter som finns i universum runt om oss, desto mindre smak får vi för förstörelse.”

Vid den här tiden började larmrapporterna komma om nödvändigheten att vara försiktig med miljön på vårt klot.

Tidiga miljöinitiativ i Sverige

Från 1965 påbörjades en debatt om den kommersiella förbrukningsbaserade ekonomin och de ökande mängderna sopor och annat avfall. Ett vanligt sätt att bli av med kemiskt avfall var dumpning i hav och sjöar. Sedan andra världskriget hade Sverige dumpat överflödig ammunition i gamla gruvor, sjöar och i Östersjön. En växande oro från miljöaktivister startade en process som ledde till en idé om en världskonferens om miljö, och under denna process vidtogs ett antal åtgärder av den svenska regeringen, till exempel:

• Lag som förbjuder dumpning av avfall i sjö och hav, gällande från 1970.

• Start av demilitariseringsanläggningen vid nuvarande Nammo Vingåkersverken

• Anordnandet av den första världskonferensen om miljön.

• Påbörjandet av programmet "Håll Sverige Rent".

Det sovjetiska imperiets fall 1989

Under den nya era som startade 1990 blev det nödvändigt att rensa upp bland de stora mängder krigsmateriel och ammunition som inte längre behövdes. Det var ganska lätt att bli av med mekaniskt materiel som bilar och vapen, men det fanns också kärnvapen, kemiska och biologiska vapen, vid sidan av de mer än 20 miljoner ton konventionell ammunition som lagrades på ömse sidor av den tidigare järnridån.

Mängderna var så stora att fortfarande, 18 år efter att förändringen skett, finns det fortfarande mer än 10 miljoner ton lagrade, som måste neutraliseras. Materiel från dessa lager ”läcker” också ut till konflikter i Afrika och andra krig där vapen används.

Demilitarisering är dyrt och har normalt inte planerats in inom försvarsbudgetar, utan kommer som en ”överraskning” när utrustningen blivit omodern eller inte längre behövs.

Lars Ingelstam, Bo Janzon, Bertil Juhlin och Hans Wallin

FREDSTEKNIK – SLUTSATSER

Industriellt kraftcentrum

I Nobels anda

I dag vet vi att miljöriktiga metoder för neutralisering av ammunition måste användas när vi tar hand om resterna från tidigare perioder. Det är inte längre accepterat att lämna kvar farliga material och förorenad mark eller vatten och bara glömma dem.

Lars Ingelstam m.fl.: |2014-09-17| Hantering av sprängämnen och framför allt för att ta hand om gammal ammunition är farligt. Till detta kommer de omfattande rester efter krig i form av minor och blindgångare, som medför stora risker för befolkningen och omöjliggör ekonomisk återuppbyggnad innan.

Organisationer har inget minne, bara, i bästa fall, register och protokoll över vad som skett tidigare. Det är bara personer som har minne och man kan ibland glömma, och minnet lever inte för evigt. Ammunition producerad efter 1900 är mycket stabil mot åldring och kommer att ha explosiva egenskaper i hundratals, och ibland t o m tusentals år. Det är därför av avgörande betydelse att upprätthålla kompetens, kunskap och att bevara ritningar och teknisk dokumentation för kommande generationer.

I dag förstår vi att det är oerhört komplexa och känsliga system som ger grundförutsättningarna för allt liv på vår jord.

I dag måste politiker och andra ledare ta itu med en stor mängd frågor och fatta de rätta besluten för att leda nationerna och världen genom:

• Finansiella utmaningar

• Klimatiska utmaningar

• Miljöutmaningar

• Ekologiska utmaningar

• Framtagning av långsiktigt hållbara lösningar

• Dokumentation och överföring av kunskap

• Fostran av nya generationer av kunniga och goda

samhällsmedborgare

Internationellt samarbete är absolut nödvändigt för att kunna möta utmaningarna. Vi inser nu att situationen kräver att en mycket stor mängd olika åtgärder snabbt måste vidtas för att kunna skapa ett globalt och långsiktigt hållbart samhälle.

Sverige har sedan Alfred Nobels tid en lång industriell tradition att hantera explosiva varor. Nobels industriella kraftcentrum startades för cirka 150 år i området väster om och runt Mälaren. Några delar finns fortfarande kvar i dag, men många har sålts, minskats, lagts ner eller försvunnit till utlandet.

Den kompetens som ändå fortfarande finns kvar i Sverige skulle kunna utnyttjas för att skapa ett nytt industriellt kraftcentrum med internationell inriktning mot fred, miljö och ett hållbart samhälle, samtidigt som många arbetstillfällen skulle kunna bevaras och nyskapas.

Vi kan nu realisera Alfred Nobels vilja att sträva mot en fredlig samexistens utan krig.

RLC