 |
| |
Använd
förhandlingsbordet, istället provokativt vapenskrammel!
|
Foto:
RLC
|
TRO
OCH SOLIDARITET
Ryska
björnen
Inget
skäl att skramla med vapen
Socialdemokrater
för tro och solidaritet ser med stor oro på på utvecklingen
i Ukraina och på Rysslands agerande på Krim. Samma oro har fått
svenska högerpartier att börja skramla med egna vapen och på nytt
tala om Nato-medlemskap. Rysslands agerande gentemot Ukraina är
folkrättsligt helt oacceptabelt, men Sveriges möjligheter att värna
fred och säkerhet sker fortfarande bäst genom militär
alliansfrihet. Med ett svenskt Nato-medlemskap ökar snarare spänningarna
runt Östersjön, Barents och vår övriga närhet.
Peter
Weiderud: |2014-03-018|
Socialdemokrater
för tro och solidaritet ger här ett antal punkter på hur vi bör
arbeta för fred och säkerhet genom demokrati, mänskliga rättigheter
och global rättvisa – inte genom militär upprustning och svenskt
medlemskap i Nato. Det var militärallianser som blev omodernt med
det kalla krigets slut, inte militär alliansfrihet.
Vi
ser med stor oro på utvecklingen i Ukraina och på Rysslands
agerande på Krim. Andra delar vår oro, men väljer till skillnad
från oss att svara på oron genom att börja skramla med egna
vapen. Att som Folkpartister och Moderater kräva nya miljarder till
militära insatser. Eller som Kristdemokraterna, genom att ompröva
sitt ställningstagande till Nato – från ett nej till ett ”ja,
kanske”, med en vaknad rysk björn som argument. Nu är tre av
fyra allianspartier förespråkare av svenskt medlemskap i Nato.
Nato och kalla kriget
Nato-motståndet
i den svenska folkopinionen har länge varit starkt och stabilt.
Nato förknippas fortfarande med kalla kriget. En allians som
domineras av USA, som alltjämt sätter sin yttersta tillit till kärnvapenavskräckning
och som ibland låter maktpolitiska skäl gå före folkrätt, reser
frågetecken hos en majoritet svenskar, medan svensk militär
alliansfrihet ses som ett sätt att bibehålla handlingsfrihet. FN
ses hos svensken ofta som globalt enande, men Nato som
polariserande. Den uppfattningen är värd att ta på allvar.
Rysslands
agerande gentemot Ukraina är folkrättsligt helt oacceptabelt, men
Sveriges möjligheter att värna fred och säkerhet för oss själva
och i vårt närområde sker fortfarande bäst genom militär
alliansfrihet. Med ett svenskt Nato-medlemskap ökar snarare spänningarna
runt Östersjön, Barents och vår övriga närhet, genom att
ytterligare säkerhetspolitiskt isolera Ryssland, med en
maktpolitisk logik från det kalla kriget.
Vi ska självklart
samarbeta med Nato i internationella fredsinsatser på FN:s uppdrag
och vi behöver respektera de länder som utifrån ett eget upplevt
säkerhetsunderskott söker medlemskap. Men Sverige skulle bli
mindre, inte mer säkert, som full medlem av Nato med utväxlade säkerhetsgarantier,
som dessa alltjämt ser ut och med den säkerhetspolitiska logik som
organisationen har.
Det
var militärallianser som blev omodernt med det kalla krigets slut,
inte militär alliansfrihet.
200
år av frihet från krig
Sverige
måste ha tillräckliga resurser och en fungerande struktur för att
värna vår nationella suveränitet och integritet, ytterst också
militärt. Men att motivera en upprustning av det svenska försvaret
med hänvisning till ett rysk hot, snarare minskar än ökar
Sveriges säkerhet. Det finns inget militärt hot mot Sverige och vi
behöver en politik som samlat ser till att bygga vidare på de 200
år av frihet från krig som gjort Sverige till ett socialt,
ekonomiskt och utrikespolitiskt framgångsland.
För
att förhindra upptrappning av konflikter och våld måste vi uppmärksamma
tidiga varningssignaler och ingripa genom politiska insatser. Vi behöver
koppla säkerhetspolitiken till rättvisefrågor och demokrati, försvarspolitiken
till mänskliga rättigheter. Med folkrätt, mänskliga rättigheter
och internationell solidaritet i självklart fokus.
Allra
främst bör Sverige stärka sitt internationella civila arbete för
att i dialog verka för demokratisering, mänskliga rättigheter och
långsiktiga samarbeten för handel och mellanfolkligt utbyte. Avgöranden
i vårt närområde är en långsiktig integration mellan Europa och
Ryssland som en del i ett växande globalt samarbete.
Det
är så vi som militärt alliansfritt land fortsatt kan vara en
internationell kraft för stabilitet, säkerhet och fred.
Socialdemokrater
för tro och solidaritet vill se:
»
Ett omedelbart stopp för alla försök till rysk annektering, vare
sig det handlar om trupp, provokationer eller ensidiga politiska
beslut.
»
Stöd för en politisk dialog mellan Ryssland och Ukraina, där alla
minoriteters rättigheter tillvaratas, för att lösa krisen i sin
helhet
»
Svenska initiativ för ett utvecklat politiskt och ekonomiskt
samarbete och närmande till EU för hela Östeuropa, inklusive
Ryssland.
»
Ett konsekvent förhållningssätt till folkrätt och mänskliga rättigheter,
som gör att vi med trovärdighet och stringens kan framföra
konstruktiv kritik när länder begår flagranta brott mot dessa som
Ryssland nu gjort.
»
Arbete för fred och säkerhet genom demokrati, mänskliga rättigheter
och global rättvisa - inte genom militär upprustning och svenskt
medlemskap i Nato
»
En kraftfull politik för en rättvis, jämlik och hållbar global
utveckling, med bl.a. långsiktig fattigdomsbekämpning och
demokratisering på agendan.
»
Stärkta svenska insatser för att förebygga väpnade konflikter
och minska vapenspridning.
Peter
Weiderud är förbundsordförande
för Socialdemokrater för tro och solidaritet.
|
