 |
| |
Megastäderna
ökar i världens folkrika länder. Magneter för en vissa och
problematiskt för andra.
|
Foto:
RLC
|
ISTÄLLET
FÖR DYSTOPI
Skräpytornas
återkomst
"Landsbyggd,
glesbyggd men inte storstad"
Ekonomen
Kjell A. Nordström uttalar sig i en intervju i VA-Veckans Affärer
om naturens övertagande av ”skräpytorna”. Det bygger på ett
tidigare uttalande från samma forskare där han för ett par år
sedan uttalade den numera klassiska profetian:
Ulf
Svensson: |2019-04-02|
”...Och om du åker dit, kommer du att hitta tre alkoholister, några
barn och ett par knäppgökar. Det är det som återstår, alla
andra har stuckit. Och du finner dem i ställen som stortorget i
Avesta.”
Nu
kommer nästa profetia av Kjell A. Nordström där han nu uttalar
att ”Naturen övertar skräpytorna – alkisarna och knäppgökarna
flyttar till stan.” Det vill säga nu flyttar alla in till stan!
Den ende som verkar ha rubbat Nordströms cirklar är den numera
framlidne Hans Rosling som lära ha sagt; ”Du och dina jävla städer.
Ge mig lite bakterier så ska du få se på grejer.”
Man
kan översätta Hans Roslings uttalande med att våra städer är
sårbara. Självfallet skulle en pandemi ställa till det ordentligt
med kaos och elände, och detta i en situation där redan sjukvården
går på knäna. Där ett elavbrott, med efterföljande
vattenavbrott, förlamar livet i storstaden. Den sårbara staden är
väl skildrad senast i SVT-serien ”Nedsläckt land” där människorna
i det ”lågteknologiska” klarar sig betydligt bättre än de i
det ”högteknologiska”. I det lågteknologiska finns både brunn
och eldstad vilket saknas i moderna bostäder. Rätten till bostad
är också hotad i våra storstäder enligt FN:s rapportör om
bostadsfrågor, Leilani Farha, så var ska inflyttarna bo?
En
annan faktor som måste hanteras redan i dag i Kjell A. Nordströms
dystopi är den tilltagande elbristen. I Stockholm står redan samhällsbyggarna
inför elbristen och i Skåne får man säga nej till nya
produktionsanläggningar. Denna el måste komma någonstans ifrån
och denna plats kan vara en anläggning någonstans i skräpytornas
Sverige. Överhuvudtaget kommer det att råda brist på mat, rent
vatten, byggmaterial, arbetskraft osv vilket krävs för att våra
storstäder ska fungera. Hälften av alla livsmedel kommer dessutom
från svensk landsbygd, och de flesta gruvor och processindustrier
är lokaliserade på någon skräpyta. Jag utgår från att detta även
gäller i Kjell A. Nordströms drömsamhälle. Och någonstans i
geografin måste det ju produceras.
Det
finns en hänvisning
till den israeliska historiken Yuval Noah Harari som ser en tendens
till att vi vill vara nära många. Här hänvisar Nordström till
att infrastrukturen för oss samman – ”finns det en poäng i att
människor delar på värme, infrastruktur och annat i städerna”
– samt att han håller med Harari om ”att det är ett påhitt
att människor måste finnas i varje buske.”. Jag tror helt
enkelt att den tidigare utsiktsplatsen – Handelshögskolan i
Stockholm – kan ha varit något snäv i sammanhanget för att göra
dessa förutsägelser.
För
det första blir fler och fler områden på jordklotet
obeboeliga pga. klimatkrisen, vilket även gäller vissa större städer,
där ekosystemtjänster försvinner, infrastrukturkollapser blir
vanligare, ohälsosam luftkvalitet breder ut sig, våld försvårar
för människor att leva sina liv osv, vilket gör delar av städerna
ohållbara.
För
det andra finns redan i dag en teknologi och en industri väl
spridd i landet som ger utgångspunkt för en ultrastrukturell vändpunkt.
Redan i dag kan vi skippa VA-infrastrukturen på landsbygden, spara
100 procent av det ovärderliga dricksvattnet, ta vara på 100
procent av växtnäringen, och därmed skippa rördragningar, sprängningar,
grävningar, pumpstationer och reningsverk. Värme och
energialstring i den lilla skalan är redan ett gott alternativ till
centralistiska, sårbara och kostsamma systemlösningar.
Genom
den nya mobilitetsteknologin, inte minst hybrid aircrafts –
den nya tidens luftskepp – blir varje plats i geografin tillgänglig
på samma villkor som vilken annan plats som helst. Dessutom krävs
ingen infrastruktur och framdrivningen är helt fossilfri.
Tungrodda, oflexibla och ytterst sårbara infrastruktursystem kan i
framtiden vara överspelade på många platser i världen.
Frågan
jag ställer mig är; varför vill vi lyssna på denne dystopier?
|
