 |
|
Demokratikonferensen |
Foto:
RLC
|
VÄRDEGRUNDSDIALOG
Demokratin
behöver oss
Trossamfunden
en viktig röst
Åke
Göransson är generalsekreterare för Nämnden för statligt stöd för
trossamfunden, som fördelar statliga bidrag till Sveriges
trossamfund. 1986-2001 var Åke anställd på katolska biskopsämbetet
med ansvar för ekumenik, utbildning och organisation. Sedan dess
har han bland annat varit ekumenisk handläggare för Katolska
kyrkan på Sveriges Kristna råd. Han har även haft andra uppdrag för
katolska stiftet men som han har lämnat. Åke
Göransson har sedan många år god kontakt med de andra kristna
kyrkorna och samfunden, och med både muslimer och judar i Sverige.
Här nedan kan vi läsa hans avslutningstal för seminariet
Demokratin behöver oss.
Åke Göransson: |2013-02-06| Vi närmar oss slutet av en spännande konferens och skiftet mellan
år 1 och 2 i SST:s arbete med handlingsplanen för att värna
demokratin mot våldsbejakande extremism.
Det är dags att se vad vi gjort och lärt oss och vad nästa steg
kan vara där vi tar med oss vad vi gjort och funderar vidare på
vad demokratifrämjande arbete kan betyda.
MR frågor
(Medborgerliga rättigheter) har vi lärt oss handlar om den enskildes skydd och rättigheter
mot det allmänna, staten. Likaså vår fri- och rättighetskatalog
i vår grundlag. Den enskilde är här oftast den svagare parten, även
när man talar om en grupp. Intressant då när man från t ex media
eller kulturen åberopar yttrandefrihet för att skydda sig mot den
svagares kritik. Det har blivit upp och nervända världen ibland.
Vi tycker det är bra när mänskliga rättigheter skyddar:
»
minoriteter
»
garanterar, helst egen, religionsfrihet
»
slår fast principen om likabehandling
»
o s v
Med detta i bagaget, vad är då våra nästa steg på vandringen?
En spännande fråga skulle kunna vara, att om MR bygger på den
internationella och nationella samhällsgemenskapens vilja och
vision om vad ett gott samhälle är, och för den skull också om
vad ett gott liv är, med hjälp av och i dialog med religiösa och
humanistiska ideal, borde de då inte också gälla i våra samfund?
Kanske kunde man uttrycka det så här: Mina rättigheter gentemot
det allmänna/staten är mina skyldigheter mot min nästa/mina medmänniskor.
Det är ingen juridisk fråga primärt utan en etisk, kanske till
och med moralisk. Vi har på något konstigt sätt kommit dit hän
att det en gång religionerna lärde staten, måste nu staten ibland
lära religionerna. Jämställdheten mellan könen, människors lika
värde oberoende sexuell identitet, rätten att få utöva sin
religion utan trakasserier, rätten att yttra avvikande åsikter
eller vad det nu må vara.
Göran Rosenberg skriver i sin bok ”Plikten, profiten och konsten
att vara människa” så här: ”Människans benägenhet till
synd, som är en central föreställning i många religioner, är
bara en specialformulering av människans benägenhet att
tillfredsställa sina individuella behov på bekostnad av sina
individöverskridande förpliktelser.” Kanske gäller det också
grupper med stark identitet. Det ligger en spänning i det som inte
behöver vara nödvändig, kanske inte ens önskvärd.
Särskilt i bokens religioner hänvisar man till ordets oföränderlighet.
Men vi vet att så har inte varit fallet genom historien. Man har prövat,
tolkat, omprövat och omtolkat. Inte för att andra har sagt det
utan för att det har legat i själva sakens natur att historien
aldrig kan vara statisk.
Kunskap
kan aldrig vara statisk. Gemenskapen kan aldrig vara statisk.
Framtiden kan aldrig vara statisk. Det som är större än oss själva
kan vi inte omfatta för då är det inte större än oss själva.
Det gäller det som många kallar Gud lika väl det som andra kallar
kärlek.
Det är därför vi behöver fundera igenom hemma vad det är som är
viktigt, vad är det som är bärande, finns det till och med en
hierarki i de värderingar vi säger oss omfatta. Finns det, det
som är viktigare och därför slår ut annat? Vi behöver ställa våra
egna eller vår grupps benägenhet att tillfredsställa våra egna
behov på bekostnad av våra individöverskridande förpliktelser
mot varandra. Vi kanske borde lyssna på den filosof som en gång
sade att ”människans fria vilja betyder inte att hon kan göra
vad hon vill utan att hon måste vilja det hon gör”. För detta
behövs kunskap, en inre kompass, kort sagt värderingar.
Den gamle utbildningsministern och ordförande i den stora
demokratiutredningen på 1990-talet Bengt Göransson sa en gång vid
ett seminarium om demokratiutredningen: ”Vi gör fel om vi tror
att demokrati är ett sätt att distribuera beslut när det i stället
är ett sätt att förmedla värderingar. Om det inte vore det och
vi beslutar att det är fel att döda och någon dödas ändå, vad
gör vid då?”
Demokratifrämjande arbete är inte främst att skriva
protokoll, lära sig begära votering eller skriva en reservation.
Det handlar om vilka värderingar vi vill leva efter, vilka värderingar
vi vill förmedla och med vilka värderingar vi vill bli bemötta.
Poeten
Maria Wine skriver i sin sista bok: ”Alltid
är det någon
som
står i vägen för en
eller
är det jag som
står
i vägen för mig själv?”
Med de orden avslutar vi dagen. Tack för att ni ville vara med.
Tack till alla medverkande och tack till Jenny och MR fonden som vi
samarbetar med och tack till Örjan och Max på SST:s kansli som
jobbar mest med detta uppdrag.
|
