 |
| |
När forskningen förtvinar, forskningsstödet till
kulturtidskrifter upphör, skatt på solelsproduktion införs, med
flera vansinnigheter från vår nuvarande regering, är frågan om
framtiden har någon framtid.
|
Foto:
Skyltdockan
|
KRÖNIKA
Bara
modet?
Vad
mera är dött?
I
en utmärkt artikel i SvD Perfect Guide handlar det om modet –
”Därför är modet dött”. Journalisten Sofia Hedström
refererar till en tungviktare inom modebranschen, trendoraklet Li
Edelkoort, som tydligen är ett orakel utöver det vanliga och
mycket respekterad analytiker. Och det handlar om samtiden.
Ulf Svensson |2015-04-26| Det
var under ett seminarium i Kapstaden som Li Edelkoort
karaktäriserade modet och dess nuvarande tillstånd som ”dött”.
Uttalandet som ”En patetisk parodi på vad det en gång var” och
en beskrivning av kändisskap där bloggare ersatt seriös
modejournalistik. Sofia Hedström sammanfattar Edelkoorts
budskap enligt följande; ”Edelkoort motiverar sin dödförklaring
med att modet slutat säga något om samtiden, och att designjobbet
numera handlar mer om kändisskap än välgjorda kläder.”
Det
slår mig när jag läser denna initierade text, att denna analys
också kan sägas gälla flera andra områden i samhället än bara
modet. Tron på framtiden sviktar nämligen inte bara där utan vi
ser det runt om i vår vardag. Ett för mig näraliggande exempel är
Svenska kyrkan. För mig är kyrkan mer avlägsen nu än innan jag
träffade min äkta maka, som ändå är präst. Detta kan tyckas
underligt men ju mer insikter jag fått om kyrkans inre liv desto
mindre lockande är denna gemenskap. Inte så att församlingsborna
där min hustru verkade som kyrkoherde är trista eller ointressanta
människor, tvärtom var församlingsborna där väldigt medvetna,
reflekterande och intressanta medmänniskor. Det är snarare den
verkanskraft kyrkan har i samhället som punkterats och där våra
kyrkopolitiker lagt en död hand över verksamheten.
Samhällsekonomisk
kalkyl
När
vi i samhället gör samhällsekonomiska kalkyler över
exploateringsprojekt, företrädesvis utförda av nationalekonomer,
brukar dessa ofta halta betydligt. Kortsiktiga intressen brukar ofta
ges företräde trots talet om långsiktig hållbar samhällsutveckling.
Ojnarskogen på Gotland är bara ett av många exempel på denna
problematik bland många. Ja, det är lönsamt att exploatera utifrån
företaget Nordkalks horisont men utifrån samhällets långsiktiga
intressen är det ett projekt som både för med sig stora risker för
skador på dricksvattnet (saltvattenintrånget är överhängande)
och påverkar negativt den expansiva turismens möjligheter att
vidareutvecklats inom området. Naturvårdsverket har t.ex. till och
med föreslagit att Ojnarskogen och Bästeträsk borde bli en ny
nationalpark.
Kalk
behöver vi till olika industriintressen och miljövård men det
finns alternativa exploateringsmöjligheter även på Gotland. Det
intressanta med detta fall är att det saknas en samhällsekonomisk
analys som kan avgöra om gruvexploateringen är förenlig med hållbar
tillväxt. Faktum är att det ofta saknas denna typ av djuplodande
analyser när större exploateringar genomförs i vår natur- och
kulturmiljö. Ett annat exempel här är alla vindkraftsparker som
byggs i dag och som också borde analyseras utifrån en mera
allsidig bedömningsgrund än de som görs i dag. Resultatet skulle
bli att vi måste göra projekten mer miljöanpassade och följden
skulle sannolikt bli att större exploateringarna i våra känsligaste
miljöer antingen inte tillåts eller lokaliseras till områden där
de stör minimalt.
Kunskapen
hotad
Professionalismens
död är kunskapens bödel, det är ett citat jag hörde på radio för några
år sedan. Tyvärr har detta citat fortfarande relevans och det
senaste exemplet på detta är förslaget att lägga ned Nordiskt
sommaruniversitet. Det är en anrik men spänstig institution –
som funnits i 65 år – för kulturellt och intellektuellt utbyte på
akademisk nivå i Norden och för de baltiska lärosätena. Det är
knappast pengarna som det gäller eftersom endast 1,4 miljoner
kronor rullar runt i budgeten. I denna lista på hotade, men i sent
skede räddade institutioner, finns även Medelhavsinstituten och
Svenska kulturhuset i Paris.
Att
döda intellektuell utveckling är inte bara korkat i största allmänhet
utan påverkar vårt samhälles utsikter att utvecklas. Den unga
generationen brukar ibland använda uttrycket ”Vem bryr sig”
vilket kan tolkas som antingen ett uttryck för den allmänna sorglösheten
vi har i 20-års ålder eller en viss insikt att det vi i vuxenvärlden
säger och håller högt inte alltid är vår ledstjärna när det
kommer till kritan.
Vår
framtidsforskning
Våra
forskningsråd tillhör problemen när det kommer till att lösa
framtidsutmaningarna. Redan i slutet av 1970-talet, när jag var
forskningsassisten på Chalmers i Göteborg, insåg jag att
styrningen av forskningsfrågorna i samhället, fördelning av
forskningsmedel och privilegiet att ha tolkningsföreträde avgör
utfallet. All kritisk forskning är mer eller mindre förpassad till
forskningens utmarker.
Ett
nytt fenomen är när myndigheter, som har främjandeuppgifter, ges
en avgörande roll vilka projekt som finansieras, godkänns och
publiceras. Tyvärr sitter jag på första parkett och tiden för
att lämna denna arena kommer allt närmare för varje dag som går.
Och när forskningen förtvinar, forskningsstödet till
kulturtidskrifter upphör, skatt på solelsproduktion införs, med
flera vansinnigheter från vår nuvarande regering, är frågan om
framtiden har någon framtid.
|
