Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

	Under perm-trias-perioden för 252 miljoner år sedan var det betydligt fler aktiva vulkanutbrott än idag. Utbrotten spydde ut mängder av koldioxid som fick världshaven att försuras under en period av tusentals år. Dagens försurning av världshaven går betydligt snabbare – på bara några decennier. Det beror på de industriella och högaccelererande utsläppen av koldioxid. Planeten klarar inte av en sådan hårdhänt behandling.	Foto: Geosciences

sambandsEFFEKTEN

Världshaven försuras

Koldioxid, värme och vulkaner

För 252 miljoner år sedan utplånades mer än 90 procent av marina arter och mer än två tredjedelar av de djur som levde på land. Orsaken då var vulkaniska aktiviteter under en lång tidsperiod, vilket kom att utlösa den största utrotningen av liv under jordens långa historia. Det visar en ny vetenskaplig studie. Bakom rapporten står Dr Matthew Clarkson och professor Rachel Wood från Edinburgh, tillsammans med en rad forskningsprojekt.

 Paul Lindberg: |2015-04-20|  För 252 miljoner år sedan absorberade jordens växt- och djurliv enorma mängder koldioxid under en period med intensiva vulkanutbrott. Jordens kemiska sammansättning förändrades och världshaven blev försurade. Följderna resulterade i en växande och långvarig accelerationsperiod, vilket tog kol på världshavens liv till 90 procent.

Studien koordineras globalt under ledning av forskare på University of Edinburgh. Det är den första forskningsrapport som visar att mycket sura oceaner har funnits långt tillbaka, men som efter årmiljoner återhämtats till balanserade nivåer. I vår tid kan vi nu se att försurningen i världshaven återigen accelererar – men betydligt snabbare än vad som skedde för 252 miljoner år sedan. Detta skrämmande scenario, med korsvisa orsakssamband, redovisas av denna veteskapliga forskningsrapport.

Resultaten kommer nu att hjälpa forskningen att förstå hotet mot det marina livet på grund av dagens globala havsförsurning. Mängden kol till atmosfären, som utlöste massutdöendet, var förmodligen större än dagens fossila bränslereserver. Men det frigjorda kolet av idag har en betydligt högre hastighet än för 252 miljoner år sedan. Denna snabba frisättningshastighet är en allvarlig faktor för den nu accelererande havsförsurningen.

Instabila ekosystem

Den utrotning som skedde under perm-trias-perioden skedde alltså under loppet av tusentals år. Och den försurningen av haven varade i cirka 10 000 år. Havsförsurningen var alltså den drivande kraften bakom den dödliga fasen av utrotning, vilket handlade om ett sista avgörande slag mot den då uppkomna instabiliteten av ekosystemen.

I vår tid har klimatförändringar redan gjort sig till känna genom omfattande förlust av syre i haven och lagt havsmiljön under hård press. Förutom utfiskning, eller miljögifter i haven, så utgör ändå det största hotet mot det biologiska livet i sin helhet av havsförsurningen.

Forskare har länge misstänkt att det var en havsförsurning som inträffade under den största massutdöendet genom tiderna, och nu tycks direkta bevis ha framlagts. Detta är en oroande upptäckt, med tanke på att vi redan idag kan se en ökning av surheten i världshaven, som ett resultat av människornas koldioxidutsläpp. Om detta skriver Dr Matthew Clarkson i rapporten.

Kemiska förändringar

Världshaven och jordens växtlighet av idag absorberar en stor mängd koldioxid. Men den accelererade mängden av koldioxid i världen överstiger helt klart jordens kapacitet att omvandla den ökade koldioxiden. Den förändrade kemin i haven accelererar i sådan takt att det i en nära framtid kan bli omöjligt att stoppa denna förvridna tillvaro.

Massutrotningen för 252 miljoner år sedan, av både havs- och landbaserade djur, visar att extrema förändringar skedde med i stort sätt alla jordens ekosystem, på grund av havsförsurningen.

Forskningsteamen analyserade bl.a. stenar som grävdes upp i Förenade Arabemiraten, som var på havsbotten vid denna period. Med dessa och andra fynd har en avancerad klimatmodell framställts för att kunna räkna ut hur utrotningen exakt gick till. Stenarna bevarade en detaljerad bild av förändrade havsförhållanden och dess konsekvenser under denna period.

Unikt forskningssamarbete

Studien, som först publicerades i tidskriften Science, genomfördes i samarbete med universiteten i Bremen och universitetet i Exeter, tillsammans med universiteten i Graz, Leeds, och Cambridge.

Finansiering gavs av Internationella centret för Carbonate Cisterner, Natural Environmental Research Council, Leverhulme Trust, tyska Research Foundation och Marsden fonden.

Detta samarbete anses ha varit mycket lyckat och resultaten har möjliggjorts på grund av ett samlat och unikt team av geokemister, geologer och modellerare, som avslöjat ett viktigt historiskt naturfenomen och som berör vår tids globala uppvärmning. Det berättar Professor Rachel Wood, chef för School of Geosciences, om denna rapport och dess samverkande arbetsmetoder

"Ett mera oroande faktum är att vår tids ökning av koldioxidutsläpp går betydligt snabbare. Utsläppen för 252 miljoner år sedan tog 10 000 år. Nu upprepar vi ett liknande händelseförlopp på bara några årtionden. På den tiden släpptes uppskattningsvis 2,4 miljarder ton kol ut i atmosfären varje år. Dagens människor släpper ut ungefär 10 miljarder ton kol per år – något att tänka på."

Det skriver Karin Bojs, vetenskapsjournalist på DN, i krönikan "Havet blev surt att nästan alla dog" (15-04-12).

FÖRSURNINGSPROCESSEN  

Havsförsurning är den process då koldioxid tas upp av haven, där den (i form av koldioxid eller omvandlad till kolsyra) successivt gör haven surare. Koldioxidhalten i atmosfären fortsätter att öka på grund av förbränning av fossila bränslen och havens försurning accelererar.

Upptäckten att världshaven håller på att kolsyras genom stigande koldioxidhalter gjordes på 1980-talet. Men allvaret i förändringarna har börjat klarna först de senaste sex åren. Forskarna uppskattar att en fjärdedel av all koldioxid människan släpper ut löses upp i haven. 

De accelererande utsläppen av koldioxid har gjort världshaven 30 procent surare än innan industrialismens början. Om ingenting görs så antas surhetsgraden stiga med 100-150 procent till år 2100. Det handlar om förändringar av havens grundläggande kemi vars omfattning – och inte minst snabbhet – saknar motstycke.

Utvecklingen

Idag vet man betydligt mer vilka effekter surare hav kommer att få på ekosystemen på sikt. Det man vet är att många skalbyggande djur, som koraller och skaldjur, får svårare att bygga skal, riskerar att lösas upp och på sikt dö ut. Några av dessa skalbyggare är plankton, basen för många näringskedjor. Olika plankton fungerar som mat för olika djur. Därför påverkas hela näringskedjan.

Det kemiska kretsloppet i haven är långsamt. Även om utsläppen av koldioxid upphörde idag skulle det ta tusentals år för haven att upplösa all kolsyra. Havsförsurningen går snabbare i kalla vatten än i varma. Haven vid polerna, Arktis och Antarktis, är därför extra hårt utsatta.

Tröskeleffekter

Smältande glaciärer ger fler vulkanutbrott. Det menar Bill McGuire geologiprofessor vid University Collage i London. Vi kommer att få se fler vulkanutbrott om temperaturen stiger mer än två grader. Orsaken är att de uppvärmda och stigande havsnivåerna pressar fram magman inuti vulkanerna.

Kustnära vulkaner som Etna löper större risk att få utbrott eftersom den stigande havsnivån böjer havsbotten under berget. Det blir som att trycka tandkräm ur tandkrämstuben, säger professor Bill McGuire i SVT:s Vetenskapsmagasinet.

De allra flesta aktiva vulkaner ligger nära kusterna, högst ett par mil från havet. Dessa vulkaner är känsliga för ändrade vattennivåer. Men han vet inte exakt hur mycket mera vatten vulkanerna kommer att tåla.

För vulkanen Pavlov i Alaska räcker 30 centimeters skillnad i havsnivån för ett utbrott. Den är redo att brista i vilket ögonblick som helst. Det förvånar mig att en så liten skillnad kan ge en sådan respons, säger Bill McGuire.

Det betyder enligt honom att fler vulkanutbrott orsakade av stigande havsnivåer kan inträffa redan inom de närmaste årtiondena när havsytan stigit några decimeter. Fler vulkanutbrott kommer i sin tur att sätta ytterligare fart på klimatförändringarna på grund av vulkanutbrottens ökade koldioxidutsläpp. Dessa tröskeleffekter larmades det om år 2009.

Fakta har hämtats från University of Edinburgh och tidningen Miljöaktuellt.

Yellowstone Nationalpark

Ett ostabilare klimat

rubbar balansen

För några decennier sedan upptäcktes en supervulkan långt under nationalparken Yellowstone i USA. Vulkanen hittades efter en tids sökande på grund av indikationer av en vulkan. Hur de än letade förflyttades indikatorerna med långa avstånd från varann. Det visades att under hela den stora parken fanns en gigantisk aktiv vulkan – ja världens största.

  Paul Lindberg: |2015-04-24| En mängd inre utbrott har oroat forskarna, och parken har tvingats stänga för besökare. En serie skalv i området har skrämt experterna. Det har skett en tilltagande ökning av allvarliga rörelser under Yellowstone. Ett totalt utbrott skulle drabba hela Nordamerika, enligt rapporter som utförts av forskarna. Atmosfären skulle smutsas ned och säkerligen påverka hela jorden.

Yellowstones tre stora utbrott

Enligt forskningen har vulkanen tidigare fått tre kompletta utbrott. Det har rört sig om cirka 600 000 år mellan utbrotten. Forskarna har nu preciserat att det gått 640 000 år sedan det sista utbrottet. 

Inte nog med att Yellowstone är den största av alla supervulkaner, risken är också stor att just Yellowstone bedöms stå i tur för ett utbrott. Av världens vulkaner så anses den här ha den största komprimerade sprängkraften av alla vulkaner. Därför har säkerhetsåtgärder satts in på grund av de ökade aktiviteterna. Forskarna menar att risken för ett utbrott är mycket stor. Men när kan det komma att braka till? Det går inte att säga. Det är helt möjligt att det kan ske redan i morgon eller när som helst, eller om tusen år. Vulkanen ryms i ett massivt berg, till skillnad av vulkantoppar i övrigt.

Det komprimerade trycket i berget är obeskrivligt högt, det går inte att jämföras med något annat. Det är framförallt komprimeringen i det solida berget som gör den till en monstervulkan. Magmakammaren ligger på tio kilometers djup, vilket ger en viss säkerhet. Marken över vulkanen har vid tillfällen generellt höjts med 25 centimeter.

PLATT-TEKTONIK/GLOBAL UPPVÄRMNING/FÖRSURNING

Där två jordplattor möts uppstår intensiv geologisk aktivitet såsom jordbävningar, vulkanutbrott och tillkomsten av djuphavsgravar.

De flesta av jordens aktiva vulkaner är belägna vid plattgränser, till exempel längs kanten av stillahavsplattan och området kring Stillahavsbäckenet som ibland kallas för "ring of fire".

Den globala uppvärmningen av haven får direkta konsekvenser på havens rörlighet – en katastrofal rörlighet. Solvärmen är den största kraft som finns, och som värmer haven till rätta temperaturer. Men med avgörande hjälp av människans industriella utsläpp av koldioxid så får jorden extra tillslag av uppvärmning, i en sådan mängd att det påverkas massivt av påspädningen – det får jorden att baxna.

Den globala uppvärmningen är alltså ett resultat av människans aningslösa och totala ansvarslöshet, och som på kort tid förändrar livsuppehället på planeten Tellus.