Till framsidan

Övriga artiklar

Brev till Rikare Liv

 

Naturen är nödvändig. Industrin är nödvändig – men underställd naturen för livets skull.

Foto: RLC

FRAMTIDENS VINDKRAFTSBYGGE 

Vindkraftens utbyggnad

Prioritet med ekosystemen

100 procent förnybart hotar det hållbara samhället. När två generaldirektörer från Energimyndigheten respektive Naturvårdsverket lägger ut texten om framtidens lokaliseringsstrategi av vindkraftsutbyggnaden finns skäl att lyssna.

Ulf Morgan Svensson: |2021-01-30| Redan i inledningen av artikeln – ”Vi inför ny strategi för vindkraftsutbyggnaden” (SvD 21-01-28) – talar man om vikten och värdet av samsyn och samverkan. Men snabbt framgår att någon bred förankringsprocess hos samhällets olika aktörer överhuvudtaget inte ägt rum när man dragit upp sin nya strategi. Undantaget är statliga myndigheter, länsstyrelser, Försvarsmakten, Sametinget med flera.

Dock är civilsamhället, naturföreningar, forskare eller närboende till vindkraftsparker inte närvarande i processen. Detta initiativ verkar i stället vara ett beställningsjobb från den politiska nivån med målet att få till en ökad utbyggnadstakt av ny vindkraft. Och alla hinder ska effektivt tas bort, bland annat genom stora förändringar i det kommunala planmonopolet.

”Riksintresse för vindbruk”

Redan 2012 lade Energimyndigheten fram ett mycket kontroversiellt förslag för nya riktlinjer gällande vindkraftsutbyggnaden. Det var inom ramen för ”Riksintresse för vindbruk”, med rötter i den fysiska riksplaneringen från 1970-talet, där olika markanspråk ställdes mot varandra.

Förslaget från Energimyndigheten var så okänsligt att till och med vindkraftsindustrin protesterade. Exempelvis hade områden som tidigare varit undantagna från exploatering på grund av mycket höga naturvärden eller bebyggelse som ansetts ligga för nära vindkraftsparker nu, efter ändrade kriterier och tillämpningar, ändå utpekats som riksintressen för vindbruk. Förslaget förkastades av remissinstanserna och gjordes om.

Hänsyn till värdefull natur och hotade arter

Pliktskyldigt nämner de båda generaldirektörerna i artikeln att vi också måste ta hänsyn till värdefull natur, hotade arter och människans livsmiljö. Men utifrån att vi missar 15 av 16 miljökvalitetsmål undrar säkert många med mig vilka analyser som är gjorda, varför tidigare planeringsaktiviteter inte har löst dessa utmaningar.

Många forskare har också hävdat att det är lika viktigt att värna den biologiska mångfalden som att bygga ny fossilfri vindkraftsel. Eftersom man lyfter fram samsyn, samverkan och dialog i detta inlägg undrar man oroligt om när detta viktiga moment kommer in i processen.

Betänk fallet i Malung-Sälen kommun, när ett förslag till ny vindkraftspark resulterade i en lokal folkomröstning, så struntade politikerna blankt i resultatet. Att motståndarna till etablering vann folkomröstningen är inget som lokalpolitikerna bryr sig om.

Hållbara beslut innefattar tre dimensioner

Uppenbarligen väger miljön och människors intressen lätt i dessa sammanhang. Myndigheterna går de ekonomiska intressenas ärenden. Den bild som pryder artikeln är också talande apropå vad som händer med naturmiljön.

Omfattande vägsystem byggs, skog huggs ner, fundamenten omfattar runt 1500 ton av bland annat betong och armeringsjärn (som någon gång ska avlägsnas), vattenföringen i exploateringsområdet förändras påtagligt, befintlig markanvändning hänvisas till andra markområden, annan exploateringsverksamhet underlättas av ett utbyggt vägnät, utbyggnad av elnätet, det saknas analys av den totala CO2 effekten, hur avfallet kommer att hanteras osv.

Faktum är att exploateringen har flera likheter med exploateringen av Amazonas. Naturen riskerar att fragmentiseras och därmed degraderas i sina kvaliteter.

Tiden rinner ut för hållbarhetsfrågorna

I en intervju med generaldirektören för Vinnova  ”Innovation är en existentiell fråga” – framför Darja Isaksson att tiden håller på att rinna ut för hur vi hitintills jobbat med hållbarhetsfrågorna. Ska vi tro generaldirektören handlar det om att ställa om ”hela system”.

Det var detta perspektiv som myndigheten Statens Planverk på sin tid utvecklade i form av den fysiska riksplanering som handlade om just ”helheten”, en planeringsform som hyllades internationellt.

Dåvarande generaldirektören Lennart Holm hade två käpphästar som jag helt saknar i dagens samhällsplanering. Det första var att planeringen måste vara kunskapsbaserad. Det andra att medborgarna skulle ha insyn och inflytande i planeringen.

Demokrati och folklig förankring

Summa summarum; den omfattande exploatering som kan utläsas av förslaget till ny vindkraftsstrategi för att klara klimatmålen tycks gå stick i stäv med flera andra mål som vi håller högt i det svenska samhället. Demokrati och folklig förankring, att värna den biologiska mångfalden, slå vakt om befintliga jobb, inte minst inom turismen, i exploateringsområdena osv.

Till skillnad från de båda generaldirektörerna ser jag inte eventuella brister i 16 kapitlet, 4 paragrafen i miljöbalken som en av de avgörande tvistefrågorna, utan de frågor som omger hoten mot hela vårt ekosystem. Det är detta ekosystem som ger oss allt det vi behöver och är den grundförutsättning som måste vara den självklara utgångspunkten för den framtida vindkraftsutbyggnaden.

Ulf Morgan Svensson är redaktör på Rikare Liv – Civilisation.