FOTO: PhotoDisc

Välfärden

Barnfattigdom och vuxenrikedom

Rapporterna om barnfattigdomens utbredning är egentligen inget nytt. Av någon anledning har ämnet återigen kommit upp på dagordning vilket är utmärkt. Frågan är varför det händer så lite inom detta område. Kan det helt enkelt vara så att det är en grupp som saknar inflytande och som har svagt understöd inom politik och samhälle. 

  Ulf Svensson: |2011-04-01| Ett av de senaste exemplen är alltför stora barngrupper inom barnomsorgen,som har flera negativa effekter på barnens framtida hälsa. Men politikerna är tagna på sängen trots att vi i Sverige har stenkoll på befolkningsstatistiken. Kanske ägnar sig våra politiker åt fel frågor? Kanhända blir barnfrågorna nästa heta ämne vid sidan av klimathotet?

Småbarnsföräldrar kämpar mot tiden. Under en period i livet när de verkligen behöver allt stöd de kan få verkar hjälpen som allra längst bort. För de barn som växer upp under extra tuffa förhållanden är naturligtvis villkoren ännu tuffare. Frågan är varför politiker aldrig verkar vara i fas med händelseutvecklingen?

Våra nya statsbärare, nya Moderaterna, verkar tycka att det ska vara entreprenörer som ska ta hand om allt välfärdsarbete, fri tid och läxläsning när det gäller våra barn och ungdomar. I Stockholms stad fick nya Moderaterna backa vad gäller föreningsstödet, som M kraftigt ville sänka. Nya momsregler från EU, som går ut på att ideella föreningar ska tvingas redovisa moms, är ytterligare ett tecken på att ett fungerande och folkligt förankrat system hotas.   

Grundtrygghet

Att stödja behövande familjer, borde vara en självklarhet i Sverige. Verkligheten talar ett annat språk. Frågan är vem eller vilka som kommer att gå i bräschen för ett humanare samhälle där välfärden och välfärdssystemen ger alla i Sverige en bra och trygg start? Nu hoppas alla Socialdemokrater på ordförande Håkan Juholt. Frågan är vilket utrymme som barnperspektivet kommer att ta i deras nystart. Kanske är det här som framgångsmöjligheten finns. Vilken förälder skulle inte säga ja till progressiv och barnvänlig reformpolitik?     

Vuxenrikedom

Vi blir alla äldre, och det går undan ju äldre vi blir. I dessa tider när oron för pensionen tilltar, borde vi kanske fundera ett varv extra på vad vi gjort för våra barn. Både i perspektiven av självbevarelsedrift, men också för en djupare tillfredställelse över att vi är bitar i ett större pussel. Ett kretslopp för gemenskapen, som lär fortsätta ett tag till – om vi inte helt föröder jorden. Kanske ett barnperspektiv i ett vuxenliv också skulle kunna återge en del av den fascination vi kände som barn. Kanske har vi alla att vinna på en ny politik där barnperspektivet står högt på den politiska agendan.