Svenska kyrkan har sin stora roll i  förkunnelsen av det som Jesus Kristus predikade kring.	Foto: PhotoDisc

Ledare

Skräcken för ålderdomen

Carema Care – vår tids kommendora. I en av Astrid Lindgrens fina berättelser tar Emil i Lönneberga sig an fattighjonen i strid mot fattighusets Kommendoran. Jag tänker på denna berättelse, som i mycket liknar Tage Danielssons Karl-Bertil Jonssons julafton, när skandalen i Carema Care spricker som en pissig blöja. Det är knappast de gamla som står i fokus i denna verksamhet utan snarare är det vinster, hemliga bonusar, skatteplanering och munkavlar. Frågan är hur länge som detta marknadsspektakel kommer att hålla på. Vem ska protestera? 

  Ulf Svensson: |2011-11-13| Vad säger Kristdemokraterna som sitter i alliansregeringen, det parti som sägs stå på den lilla människan sida. Är denna marknadsanpassning förenlig med den värdegrund som man säger sig värna. Eller är det helt enkelt på det viset att Nya Moderaterna numera bestämmer allt och priset för att sitta i regeringen är att den egna, kristna hållningen får vika när makten talat.

Nyligen kom Fredrik Reinfeldts förre pressekreterare Edvard Unsgaard ut med boken ”När Amelia behöver hemtjänst”. Boken handlar om vad vi kan förvänta oss den dagen vi blir riktigt gamla. Unsgaard talar om att våra politiker måste bli ärligare med vad de kan utlova och vad omsorgen på äldre dar faktiskt kommer att innehålla. Kanske vi redan idag klart kan utskilja vad som komma skall. Grundtryggheten heter pissiga blöjor, röda och såriga stjärtar, underbetald och skrämd personal, skandaler, skandaler och åter skandaler. 

Det enda som verkar hamna i paradiset är rikedomarna som investeras i något av världens skatteparadis. Men det innebär en urholkning av den svenska skattebasen som ju är grunden för den allmänna välfärdsutvecklingen. 

SNS, skandaler och marknadslösningar

SNS, Studieförbundet Näringsliv och Samhälle, som verkar ha devisen ”Kunskap för välgrundade beslut” som sin ledstjärna, har också drabbats av skandaler. Nyligen imploderade verksamheten efter att en forskningsledare gått ut i media och berättat om rapporten ”Konkurrensens konsekvenser – vad händer med svensk välfärd?” där forskaren, docent Laura Hartman, tillika forskningschef på SNS, skriver att privatiseringarna inom välfärdssektorn inte varit så lönsamma som politikerna sagt och kanske trott. Det blev ingen ökad kvalitet, och effektiviteten har inte ökat. 

Men framförallt framhåller Laura Hartman bristen på kunskap om effekterna av den konkurrensutsättning som den svenska välfärdssektorn nu genomgår. Befintligt forskningsunderlag hittar helt enkelt inga belägg för påstådda kvalitets- och effektivitetsvinster. Hon menar vidare att uppföljning och utvärdering måste öka, vilket både är viktigt för politikerna som ska fatta beslut respektive för medborgarna när man ska göra olika typer av val. Det beslutsunderlag som finns i dag är helt enkelt undermåligt. 

SVENSKT NÄRINGSLIV GICK I TAKET

Detta budskap var inte populärt inom SNS ledning. Att presentera resultaten på konferenser verkade vara helt OK (fattas bara annat), men att skriva artiklar om detta heta ämne gick ej för sig. Framförallt var det borgerliga debattörer och ledarsidor, samt Svenskt Näringsliv, som gick i taket när man läste Hartmans berömda artikel.

SNS ledning pallade inte trycket och något hände, som i mångt och mycket liknar det som brukar hända inom Svenska kyrkan. På en intervjufråga i Dagens Arena lär det på följande vis: Blev du belagd med munkavle?

– Jag vill inte gå in närmare på det. Jag kan bara konstatera att jag upplever att jag har större möjligheter att bedriva och diskutera min forskning från Uppsala universitet.

Det som därefter hände var att en av de verkliga tungviktarna inom svensk forskning och samhällsliv, professor Olof Petersson, också lämnar SNS i protest. Men framförallt minskar tilltron för SNS som oberoende forskningsorganisation samt att deras devis, ”Kunskap för välgrundade beslut”, nog måste filas på en hel del eftersom man inte verkar kunna hantera just kunskap.

Efter arbetslinjen kommer välfärdslinjen

Alla som vill ha ett jobb får inte detta. Arbetslösheten pendlar upp och ner på historiskt höga nivåer. Detta sker samtidigt som våra politiker säger att vi ska arbeta mer och längre. Kanske det är tid att växla spår. Dela på jobben vilket antagligen skull gynna alla parter. Försöken med 6 timmars arbetsdagar har visat sig vara en succé så varför inte börja arbeta i den ändan istället.

När nu Nya Moderaterna tar sig an den nya välfärdslinjen vet vi på förhand att det är ett kärvt budskap som kommer att levereras. Arbetet med arbetslinjen har varit kärv för många. Men frågan är om inte frågorna kring ålderdomen är mer skrämmande med tanke på att vi vid hög ålder är mer eller mindre skyddslösa. Tyvärr är oppositionen i Sverige torftig, enkelspårig och skadeskjuten. Socialdemokraterna, som ju faktiskt formade en världsunik välfärd för de flesta invånarna, förmår inte längre att kreera attraktiv och uthållig politik. 

Social demokrati och kultur i all ära men vad innebär detta egentligen när man färdiganalyserat deras ordmassa. Tja, inget att var stolt över eller något att kämpa för eller något att brinna för eftersom det inte duger med utmärkta mål när man inte har en trovärdig politik att komma till målen.

FÄLTSLAGET MOT VÄLFÄRDEN

När det gäller privatiseringarna inom välfärdssektorer, så som förskolan, skolan, individ- och familjeomsorgen; hälso- och sjukvården, omsorgen om äldre och funktionshindrade, förskräcker erfarenheterna hittills. 

Även kommunalt drivna välfärdsinrättningar är påverkade, inte bara av privatiseringsivern utan av ständiga nedskärningar. Exempelvis har överinskrivningarna inom förskolan nått sådana nivåer att experter nu varnar för följderna. I en uppmärksammad artikel skriver några av våra ledande experter på barns utveckling att vi går från en förskola med målen att en bra sådan ska stimulera utveckling av språk, kognition, emotioner och social förmåga till att det blir en inrättning för barnpassning. Björklund, var fan tog kunskapssamhället vägen?     

Gör kultur av helheten

De bildningsideal som fanns i den tidiga arbetarrörelsen, där värden bortom det materiella apostroferades, bör åter bli en ledstjärna för verklig opposition. När människor börjar tänka själva och agera tillsammans kan det uppstå verklig förändring. 

Vi har sett det i Nordafrika och i Mellanöstern, och snart är det dags att även Sverige tar i tu med en återdemokratiseringsprocess. Sverige måste återerövras och där demokrati, solidaritet och kultur borde bli ledorden i den förändring. Förr eller senare måste demokratin åter komma till stånd för att vända en mycket negativ utveckling inom en rad olika samhällsområden. 

Med en skadeskjuten Socialdemokrati, ett Miljöparti på uppgång och ett revanschsuget Vänsterparti kan mycket många saker och ting hända. Frågan är om Svenska kyrkan har en roll i denna omvandlingsprocess, som till exempel att återgå till kärnverksamheten och åter börja förkunna och tala om en som hette Jesus Kristus.

Nä, det där sistnämnda är kanske det minst sannolika, även om under rikligt beskrivs i en bok som heter Bibeln. Fortsättning följer.