|
Tiden
är knapp, och viljan till reella överenskommelser ser dystert ut.
Till år 2050 kommer världshaven
att höjas med 20 cm, under nuvarande väderleksförhållanden.
Köpenhamnsmötet
december 2009
Goda exemplens politik
Köpenhamnsmötet i december måste ta de
miljöbeslut som krävs för att stoppa den globala
uppvärmningen. Om det misslyckas borde enskilda
stater föregå med goda exempel och
vara vägledande för EU och världen. Kraftfulla miljöregler
kan successivt tvinga världshandeln att leva
upp till miljöbehoven.
Paul Lindberg: |2009–10–08|
På Köpenhamnsmötet måste hela världen ratificera överenskommelsen för möjligheten att stoppa den globala
uppvärmningen. Det är bara den nuvarande levnadsepoken som kan rädda
framtida generationer för en realistisk överlevnad. Det är vad den rika
världens nationer också säger om sakernas tillstånd. Alla vet
idag hur utsikterna ser ut för planeten Jorden. Men,
om en duglig överenskommelse ändå inte kommer till stånd,
vad händer då?
SANDLÅDEPOLITIK
KAN BLI KÄPPAR I HJULEN
Olika
nationers särintressen ger en mycket dyster bild kring en realistisk samarbetsvilja överhuvudtaget. Det förekommer
ett destruktivt taktikspel av de största industristaterna – de
med den största miljöpåverkan, och därmed största oviljan till
förändringar. Köpenhamnsmötet får inte bli
ett spel bara för gallerierna.
Många
regeringar spekulerar i ordvrängningar som, "hela
världssamfundet måste gemensamt ratificera miljööverenskommelsen
i Köpenhamn, annars är inte miljösatsningar meningsfulla",
eller "om andra länder inte skriver under miljöavtalen, så
är det meningslöst att vårt land gör miljöuppoffringar." Och på så
sätt kommer oansvariga regeringar undan med kraven på föredömligt ansvar – det var ju de andra som inte ville ta
ansvar, kan de skylla på.
En
sådan "sandlådepolitik" måste vi se upp med. Alla
regeringar är självklart ansvariga för respektive nation, oavsett om
Köpenhamnsmötet lyckas komma till en duglig överenskommelse.
Ansvaret måste först och främst tas av varje land, oavsett vad
Köpenhamnsmötet kommer fram till.
BEREDSKAPSSTRATEGI
Inför detta scenario behövs alltså en beredskapsstrategi,
som framtvingar åtgärder där sådana är möjliga. Beredskapsstrategier
planeras redan bland forskare ifall inte de miljöåtgärder som nu
praktiseras resulterar till acceptabla förbättringar.
Beredskapsstrategin
utgör nationer som kraftfullt startar upp miljömålen, även om
inte världssamfundet i övrigt för tillfället gör detsamma. Ju fler
som antar denna föredömlighet, desto större möjligheter skapas
framöver, för att sedan kunna påverka trilskande nationer. Och på sikt kan kravfulla importrestriktioner antas för
länder som inte respekterar ändamålsenliga miljöregler.
I vårt land är
det möjligt att ta ansvaret som föredömlig nation,
för att bana väg för en hållbar framtid. Nederländska ministrar
meddelar att de vill föregå som föredömlig nation, och ministrar i
Storbritannien säger detsamma, även flera
ledare från en rad länder uttalar liknande intresse. Här ligger
en potential mot de trilskande stormakterna.
SKARPA
MILJÖREGLER PÅ VÄRLDSHANDELN
Med ändamålsenliga miljöregler hos så många nationer som
möjligt, kan världshandeln tvingas leva
upp till miljöreglerna. En strategisk beredskapsplan som
omöjliggör handel med produkter som inte är miljöcertifierade
har ingen marknad och går inte att sälja.
Om
världshandeln ska kunna vara en ekonomimotor för utvecklingen,
måste den samtidigt framstå som föredömlig, för miljösäkerhet
och trygghet för Jordens alla människor.
Som det idag ser ut, är det
just den globala världshandeln som är motorn för den globala
uppvärmningens sammanbrott.
Ett
exempel på detta är koldioxidens nedgång under senaste tidens
industrinedgång på grund av den ekonomiska världskrisen.
Världsekonomin
måste besinnas och hållas under kraftfulla och globala
miljöregler. Och underställas en viss form av handelsplanering, av
en ändamålsenlig utveckling för alla Jordens människor!
|
