|
Cogito
Det
nya tyska undret
Den
ekonomiska återhämtningen efter andra världskriget kunde pekat
Tyskland i en helt annan riktning än vad vi ser nu. Utvecklingen
skiljer sig på en rad viktiga punkter från resten av Europa.
För en tid sedan
klagade krönikören Rolf Gustafsson i Svenska Dagbladet över
att Tysklands ”navelskådande och Katzenjammer” hindrar EU från
att förverkliga fördragsartiklarna om en gemensam utrikes- och försvarspolitik,
vilket dömer EU till att förbli en ”politisk dvärg”.
Per Gahrton: |2011-04-20|
– Borde man inte istället för att klaga över detta, tvärtom
vara tacksam för att just Tyskland, med dess unikt fasansfulla
krigshistoria, vågar tänka efter före, både när det gäller
militära interventioner och annat som är viktigt för framtiden? I
själva verket är Tysklands utveckling något av ett underverk.
Först
och främst handlar det förstås om den evigt pågående uppgörelsen
med det fasansfulla förflutna. Fortfarande går det knappast en
vecka utan att det stora veckomagasinet Der Spiegel gör nya plågsamma
avslöjanden som visar att nazismens rasistiska vanvett inte var
begränsat till de öppet nazistiska organisationerna utan hade
smittat nästan hela folket.
DET
FÖREDÖMLIGA TYSKLAND
Tänk
om turkarna kunde ta i folkmordet på armenier med samma energi! Och
fransmän, britter, belgare och andra i sina koloniala försyndelser!
För att inte tala om vårt eget förhållande till krigsgalna erövrarkungar
som Gustav II Adolf och Karl XII som står staty i var och varannan
stadspark! Ingen annan nation har så reservationslöst gjort upp
med sitt förflutna som tyskarna.
Kanske
är den pågående historieuppgörelsen en delförklaring till
varför främlingsfientliga partier fortfarande bara får enstaka
procent i tyska val, både nyligen i Baden-Würtemberg och i förbundsdagsvalet
2009. Men det måste finnas fler förklaringar. Varför har ett av
Europas invandrartätaste länder med en av de mest rasistiska
bakgrunderna inget främlingsfientligt parti i sitt parlament? Det
är kanske dags för alla oss andra, med våra Nationella Fronter,
Flamländska block, Danska folkpartier, Sannfinnländare och
Sverigedemokrater, att skicka studiegrupper till Tyskland.
Kanske
är det den låga främlingsfientligheten som förklarar den
tyska pacifismen. Tyskar tycker kanske inte det känns rätt att slå
ihjäl utlänningar som de inte hatar. Eller är det helt enkelt så
att de fasor som följer av alla krig har antikrigsvaccinerat ett
folk där varenda människa är högst en eller två generationer från
personer som varit krigsbrottslingar eller krigsoffer. Att just
Tyskland ligger lågt när det gäller interventionskrig borde vi
alla känna tacksamhet för och lära av.
TYSK
OVILJA ATT DÖDA
Ur
oviljan att döda tycks en unik respekt för livet ha vuxit
fram som trängt ut i alla befolkningsskikt. Kärnkraftens risker
har alltid tagits på helt annat allvar i Tyskland än i grannländerna.
Efter Fukushima uttrycker sig inte bara gröna, utan också
socialdemokratiska och konservativa tyska politiker på ett sätt
som deras svenska partivänner hånskrattar åt som flummigt och oförnuftigt.
Alla tyskar minns var det kan sluta om teknisk rationalitet sätts
framför mänskliga känslor.
Från
insikten om kärnkraftens risker går det en rak linje till den
enorma satsning på alternativenergi som skett i Tyskland (se en ny
bok från Cogito; Kraft att förändra). Plats för studiebesök
från bland annat Sverige, där fastlåsningen vid gammalenergi är
ett skandalöst faktum trots alla vackra miljöord om förnyelse och
alternativ.
Die Wirtschaftswunder
Att
det är i detta pacifistiska och miljökänsliga land som världens
starkaste gröna parti har växt fram är förstås ganska naturligt
och inget under. Redan på 1950-talet talade man om ett tyskt under,
Die Wirtschaftswunder. Det nya undret är att denna nödvändiga
ekonomiska och materialistiska återhämtning ur ruinerna inte
rullade på, tappade styrfart och urartade till teknikfanatism och
tillväxthysteri, utan hejdade sig och släppte fram eftertanke
kring livets mening och människans förhållande till sin
omgivning.
Det
nya tyska undret är att Die Wirtschaftswunder inte lade basen
för revansch och nya stormaktsdrömmar, utan för just den sorts
”navelskådning och Katzenjammer” som hela världen behöver mer
av för att kunna ändra kurs i grön och mänsklig riktning. Faktum
är att Tyskland i många avseenden har blivit en grön förebild.
www.cogito.nu
|
