Den otäcka pressdraken tilltvingar sig makten över den fria viljan och presstödet. 

Ledare: Opinionsdemokrati

Yttrandefrihet och rättvisa

Presstödet har mest gynnat den redan rika monopolpressen – monopolet över opinionsbildningen. Och tidningsdrakarna har ensidigt kunnat bestämma över opinionsyttringar utan konkurrens. Att kunna driva opinion beror till stor del på de ekonomiska musklerna, och det har varit avgörande för yttrandefriheten. Skifta istället det orättvisa presstödet till förmån för de ekonomisvaga, humanitära och demokratiska medierna.

  Paul Lindberg  |2010-05-15| Det är hög tid att styra om presstödet och låta den demokratiska yttrandefriheten komma till tals. Presstödet av idag ser ut som ekonomidarwinism – den ekonomiskt starke får mest, och säkrar därmed bestämmandet över yttrandefriheten. Så är det! 

Det statliga presstödet har gynnat de stora tidningsdrakarna, men också odemokratiska och rent rasistiska och främlingsfientliga tidningar. 

De stora drakarna har ett totalt opinionsmonopol, och gynnats av svenskt statlig presstöd på 500 miljoner kronor per år. Det svenska presstödet har till och med EU varit starkt kritiska mot, på grund av den odemokratiska fördelningen. En ekonomisk stark marknadspress behöver inget presstöd, vilket däremot den humanitära demokratirörelsen är i behov av.

Presstödsnämnden är statens organ för avgörandet av vilka som ska erhålla presstöd. Det känns som ett arv från 30-talets järnvilja att kunna styra makten över ordet. Presstödsreglerna säger att presstödsnämnden inte ska bry sig om det politiska innehållet för biståndsmöjligheterna. Men det är just sådana regler som styr pressen bort från demokrati och yttrandefrihet, till förmån för marknaden att kunna härja fritt. Presstödsreglerna har helt ensidigt möjliggjort det fria ordet för marknaden och för människofientlighet och ren rasism. Presstödet måste istället grundas på behov och innehåll.

VULGÄRLIBERALISM

Lägg gärna ned presstödet med tiden, men först ett rejält presstöd till den opinionspress som aldrig tillåtits växa. Presstödet får inte längre tillåtas vara godtyckligt. Det är en skam att så få i presstödsnämnden inte agerat mera intelligent och medvetet demokratiskt. Det kan naturligtvis bero på att de delar åsikten att redan blåa och rika marknadstidningar ska erhålla presstöd, med fördelen av att kunna bestämma över opinionsläget. Det är som sagt ett skamligt förhållande som varit gällande.

Peter Wolodarski, DN:s politiske ledarchef, har i en ledare uttryckt sig: "Problemet är inte att motbjudande publikationer får statsstöd. Hela presstödet har överlevt sig självt. Det är dyrt, ineffektivt och godtyckligt." Men visst är stöd till rasistiska tidningar motbjudande och omoraliskt, och borde vara orsak till att de inte ska kunna få statsstöd. Det går nämligen inte i något annat land än i Sverige.

Det är troligt att Wolodarski stått för ledaren, men som vi läsare inte ska få veta. Ledarskribenten är av grumlig anledning hemlig, en gammal otidsenlig tradition. Öppenhet och tillgänglighet är en demokratiyttring.

Många ledande politiker har emellertid reagerat på presstödsnämndens beslut från alla politiska håll. Presstödet kritiseras av vissa, oftast rent principiellt och med marknadsblå värderingar, trots att marknadspressen fått allra mest i statliga pressbistånd under decennier. Deras kritiska hållning bottnar säkert i ideologiska värderingar, men också med förhoppningen att tillintetgöra möjligheten för andras viljor än de rent marknadsliberala möjligheterna till opinionsbildning. Det handlar om något slags marknadsdarwinism – yttrandefriheten tillhör dem som lyckas erövra mediemonopolet. 

Mina slutsatser blir därför att yttrandefriheten måste nödvändigtvis vara på jämlika villkor, eftersom jag värderar de demokratiska idealen högre än marknadsidealen. 

Peter Wolodarski, och de politiska åtgärder han vurmar för, gäller helt klart att slå undan benen och kryckorna av den icke marknadsanpassade demokratirörelsen. Nu när DN gjort sig oberoende av presstöd, passar det bra för marknadsliberalism att skrota presstödet. Men det vill säkert inte de som är i behov av presstödet. Inte ännu i alla fall.

Presstödet borde få en ny demokratisk inriktning med en väl motiverad behovsanpassning, och med bibehållna presstödspengar, till dess att en någorlunda jämvikt råder i opinionsdebatten.