Uppseendeväckande förhållanden

Bråk i Franska reformerta kyrkan

I Stockholm finns sedan mycket lång tid en fransk, protestantisk kyrka, Franska Reformerta Kyrkan. Den etablerades i Sverige eftersom det pågick förföljelser av protestanter i Frankrike på 1600-talet. Många protestanter flydde till fristaten Sverige och en av de svenska grundarna var kalvinisten Jean Bédoire som kom till Stockholm redan år 1617. Det tog emellertid ända till 1724 innan församlingen fick börja fira sina egna gudstjänster och först 1741 blev den officiellt erkänd genom kunglig förordning.

  Ulf Svensson  |2010-04-13|  De senaste åren har Franska Reformerta Kyrkan skakats av inre spänningar och kyrkoherden sedan 1992, Jean-Luc Martin, blev utköpt 2006 under mycket uppseendeväckande förhållanden.

Nu, efter att ha arbetat på en riksorganisation inom Svenska kyrkan, har han fått perspektiv på det som hände. Och fokus vill han lägga på hur det fungerar inom inom kyrkans värld, bristerna i det demokratiska styret och vad man kan göra för att förändra förhållandena.

När en kyrkoledning tillkallar ordningsvakter för att hindra en församling att fira gudstjänst har en konflikt urartat. Men det var just detta som skedde innan församlingsledningen i Franska Reformerta Kyrkan i Stockholm tvingade sin kyrkoherde att avgå.

Ledningen åkte också på medlingsresor till Frankrike, där kyrkans säte finns, men utan att ta kontakt med den det berörde, det vill säga kyrkoherden. Man kan fråga sig vad som skulle medlas och om denna konflikt har teologiska förtecken eller andra.

När något liknande sker inom Svenska Kyrkan handlar det aldrig om religiösa frågor, eller konflikter kring hur evangeliet skall föras ut, eller hur man bygger en gudstjänstfirande församling.

När man hör Jean-Luc Martins berättelse är det svårt, för att inte säga omöjligt, att finna några teologiska eller religiösa konfliktorsaker överhuvudtaget. Tvärtom ser man en engagerad kyrkoherde som sedan 1992 tagit hand om två församlingar, en i Stockholm och en i Köpenhamn, där allt från gudstjänstfirande, besök på sjukhus, skolor och fängelser samt ett stort engagemang i flyktingars situation som utmärkande drag.

Det specifika

En fransk kyrka i Sverige tjänar en fransktalande församling där medlemmarna kommer från både Frankrike och det gamla franska kolonialväldet. Detta innebär att det är en brokig församling, som består av alla möjliga folkslag från hela världen.

Franska Reformerta Kyrkan är också associerad till Missionskyrkan i Sverige, och just draget av att vara missionär är något som sticker ut i Jean-Luc Martins berättelse.

Missionärer är relativt ensamma och måste förlita sig mycket på frivilliga krafter vilket i och för sig har sina poänger i en kyrklig församling. Men det framgår också att arbetsbördan tidvis har varit väldig hög och att behoven i församlingarna successivt ökade men att kyrkoherdens egen påfyllning av kraft minskade. I början av 2000-talet fick därför Jean-Luc Martin ta time out i form av en längre sjukskrivning.   

Ekumenik och flyktingfrågor

Samtidigt, som ensam präst, ska han vara proaktiv för att tjäna sin församling. Jean-Luc och hans arbetslag har byggt upp en krypta från grunden, genom att restaurera en källare, haft omfattande kursverksamhet och stor barnverksamhet.

Till detta ska läggas arbetet med ekumeniska frågor i allmänhet via engagemang inom Sveriges Kristna Råd, och flyktingfrågor i synnerhet. Vad beträffar det sistnämnda har Jean-Luc Martin, i denna roll, arbetat med kristna irakier, kristna egyptier och andra kristna med stora hjälpbehov. Har satsade också en del energi på att lösa problem med trafficking inom flyktingmottagningssystemet, vilket säkert frestade på.

Kort sagt: en hårt arbetande präst, kanske väl hårt arbetande, framträder och frågan är hur dynamiken är i en församling som ligger i ett annat land med andra lagar, andra traditioner och andra maktordningar.

EUROPEISKT ENGAGEMANG

Till ovanstående bakgrund kan man också lägga Nathan Söderblom, som gav ett starkt stöd till den franska protestantismen. Bland annat bildade han en stödförening för denna gren av protestantismen, vilket var logiskt med tanke på hans ekumeniska gärning. Ett engagemang som Jean-Luc Martin väl lyckas vidmakthålla via engagemanget inom Europagruppen inom Sveriges Kristna Råd.

Till bakgrundshistorien måste också läggas församlingens innehav av centralt belägna fastigheter. Det handlar om ytterst attraktiva lägenheter, vilket brukar ställa till med en hel del jävsituationer i en rad kyrkliga församlingar.

Vad som egentligen har hänt i just denna församling har vi ännu inte undersökt. Men det kan finnas anledning att återkomma till med tanke på att ekonomiska fördelar och ekonomiska tillgångar ofta påverkar styrning och ledning av en församling. Även betalningen av den tidigare kyrkoherdens pensionsavtal reglerades till slut, efter påtryckning av hans svenska fru när han själv var sjukskriven, först 2009.

En analysansats

Vi har tidigare konstaterat, vid granskningen av olika församlingar inom Svenska Kyrkan, att det är i huvudsak två system som står emot varandra: det politiska och det religiösa.

Det politiska systemet har tagit överhand i församling efter församling. Till stor del bygger detta på att man numera inom Svenska Kyrkans församlingar är arbetsgivare efter reformen år 2000. Det politiska systemet ser kyrkoherdar som chefstjänstemän som ska utföra majoritetens politiska vilja. Religion har alltmer blivit ett politiskt projekt.

Ser man vad som hänt inom den Franska Reformerta Kyrkan i Stockholm kan man säga, enligt Jean-Luc Martins beskrivning, att den demokratiska förankringen är ytterst tunn. Det finns till exempel ingen valberedning som bearbetar nya kandidater till beslutande poster såsom kyrkorådet.

I samband med bråket kring kyrkoherden avgick också styrelsen och ingen verksamhet pågick under flera månader. De arbetsrättsliga villkoren verkar också vara oklara eftersom det saknats pensionsavtal, semesterersättning och liknande.

Som ensam präst fick Jean-Luc Martin också slåss mot rykten, som var svåra att hantera och som till slut undergrävde, inte bara hans ämbetsmannagärning utan också han som person. Till slut fanns inget manöverutrymme kvar utan han tvingades sluta.

Innebörder och konsekvenser

Vi har tidigare konstaterat att politiker ofta hänvisar till näringslivet när man uttalar sig om ledningsfrågor. Frågan har gällt om vad som bör göras i skilda arbetskonflikter och andra frågor kring strategiska val. Det finns emellertid en avgörande skillnad, som även i detta fall gör sig påmint, och som verkar vara ett genomgående drag inom den kyrkliga delen av arbetsmarknaden.

När näringslivets män och kvinnor går åt skilda håll, talas det om olika åsikter, eller om olika bedömningar om framtida strategival. Man slår nästan aldrig ner på VD:n eller motsvarande om dennes bristande kompetens.

Men när kyrkan möter konflikter, handlar det nästan uteslutande om chefens, det vill säga kyrkoherdarnas, tillkortakommande och brister, som chefer och individer. Inte sällan följer en hel del rykten med i kyrkliga sammanhang om hennes eller hans egenheter, bristande lyhördhet eller något annat svårbedömt och subtilt.   

DEN SOM BESTÄMMER

I svensk debatt brukar våra politiker propagera för att överlämna mer makt till folket. När det kommer till kyrkliga taburetter, som självklart inte kan mätas med riksdag, landsting och kommuner, verkar denna vilja inte lika självklar. Däremot verkar man se på sin position som ”den som bestämmer och rår i församlingen”.

Talet om det dubbla ledarskapet verkar bygga på en positiv grundsyn men som i praktiken är omkullkastad av det politiska systemet.

Kort sagt: det är våra politiker som bestämmer inom den Svenska Kyrkans församlingar och detsamma verkar gälla i Franska Reformerta Kyrkan.

Ett annat förhållande är att alla i en prästfamilj blir obönhörligen indragen i processen eftersom det inte handlar om sakfrågor utan om personfrågor.

Flera av de fall vi granskat, som i fallet med Franska Reformerta Kyrkan, är det ytterst kompetenta ämbetsinnehavare som fått gå och ingen kan säga vad som hänt, som i fallet med biskopen i Växjö:

”Biskop Ragnar Persenius, som var medlare i konflikten, sa i ett uttalande att förtroendekrisen är ”svår att ta på”, samt att ”Det finns ingen enighet om vad det handlar om. Men han menar att alla som är inblandade är mycket trötta och sorgsna.”

Däremot florerar rykten som ersätter fakta. Som jag ser det är detta inget annat än makthunger och maktarrogans från politikernas sida, vilket snarast måste upphöra.

DET VÄRLDSVIDA KYRKOBYGGET

De avgörande frågorna borde handla om hur man bygger demokratiskt styrda församlingar, genuina gudstjänsttraditioner och tar medlemmarnas förstarangsfrågor, som i dag verkar vara förrättningarna, på allvar.

Ska vi tro Jean-Luc Martin hittar vi inte svaren hos Franska Reformerta Kyrkan i Stockholm.