Om moderna äldre människor

Den andra frihetstiden

Nu är en ny frihetstid under uppsegling och denna gång är det den inflytelsrika 40-talistgenerationen som står vid rodret.

I denna andra frihetstid är det friheten från en passiviserande pensionärstillvaro som står i fokus. Och det är en grupp som har de ekonomiska resurserna, vana att organisera sig och med helt nya värderingar i bagaget som är i färd att lämna arbetsmarknaden. Frågan är vad dom tänker göra, vilka krav dom kommer att ställa på samhället och vad dom kommer att efterfråga.

man kanske inte skall säga att de är på väg att pensionera sig eftersom många stannar kvar på jobbet fulltid, blir rådgivare till sin gamla arbetsgivare eller blir deltidskonsulter i egna företag. Faktum är att vi ännu inte riktigt vet vad som kommer att hända eftersom situationen ännu är ganska ny.

En av mina 40-talistkollegor, doktor och matematiker från KTH, har till exempel börjat som extralärare i matematik på ett gymnasium, sökt och blivit antagen som modell på en modellagentur samt börjat intressera sig för ett helt nytt transportsystem. Det är en frihetstid för nyorientering och nyskapande. Ja, gammalt och nytt blandas i nya kontexter för en generation som varit vana att forma eget liv efter eget huvud.

the postponed generation. För drygt 20 år sedan läste jag boken ”The postponed generation – Why america´s grown-up kids growing up later” och kunde konstatera att mycket av studiens budskap också gällde mig själv och mina generationskamrater från 50-talet.

Nu har KK-stiftelsen gett ut boken ”Äldrelivsbranschen – en framtidsbransch” som pekar på ett nytt fenomen i vårt senmoderna samhälle som vi tidigare inte upplevt. Nämligen att en stor och inflytelserik rekordgeneration, 40-talistgenerationen, bryter ny mark visavi sina föräldrar.

Det nya är att man inte längre går direkt från ”ansvarsåren”, som är den term som används om den tid som vi tillbringar i arbetslivet, till ålderdomen utan att man nu har många nya frihetsår efter avslutat arbete.

Det var ju dessutom denna generation som ordnade den första frihetstiden, det vill säga tiden mellan ungdom och ansvarsår. Ålderdomen är något som kommer runt 80-årsstrecket eller 90-årsstrecket i framtiden.

Alltså, vad gör mänskor som är relativt friska, har gott ställt via god pension och massa erfarenhet från ett långt arbetsliv och politisk aktivism?     

anarki – ”ordning utan överhet” är ett sätt att beskriva vad som är på gång. Det är nämligen många parter i samhället som börjar göra planer.

HSB var tidigt ute och erbjöd boende för 55 plussare men även för korttidsvård på Mallorca för kroniskt sjuka. I Malmö startas ett lyxboende för äldre människor med gott ställt och smak för det goda livet. Bankerna lånar ut pengar med säkerhet i villor och bostadsrätter där meningen inte är att man skall betala tillbaka.

Kort sagt, vi befinner oss i en tid när marknaden börjat formera sig för att erbjuda en rekordstor (1,1 miljoner), relativt rik (tjänat mer än sina föräldrar och mer än sina barn samt har rekordstort sparande) och förhållandevis frisk åldersgrupp (vi har blivit friskare och ökat vår medellivslängd).

Dock, eftersom det är en rebellisk grupp kommer man inte att lämna över allt till andra eller till marknaden utan, som vanligt, ta saken i egna händer. Och det med en attityd som skiljer sig från dagens gamla, som oftast är ganska tacksamma ”till en grupp som förväntar sig specialbehandling och inspiration.”

håll i gång . Ja, många lever som dom gjort hela tiden. Det vill säga bara för att man passerat 65-årsstrecket så innebär inte det att man lägger om sina vanor och beteende.

Efter en tid inträder successivt någon typ av seniorliv parallellt med vissa inslag av vård- och omsorg. För att beskriva möjliga framtidsscenarier tar boken från KK-stiftelsen spjärn mot två dimensioner eller drivkrafter för att beskriva vart vi möjligtvis är på väg. Allt landar i fyra olika scenarier, alla utmanande och fullt realistiska.

Utgångspunkten i första dimensionen är fokus på individ respektive på kollektiv. De individuella spåren kännetecknas av att de är smala och specialiserade lösningar på skilda problem medan de kollektiva tar fasta på de breda lösningarna som omfatta fler.

I den andra dimensionen sätter man ett holistiskt perspektiv mot ett vård- och omsorgsinriktat. I det holistiska sätter man hela människans behov i centrum där omsorg bara är en del vid sidan av personlig utveckling och upplevelser. I slutändan får vi fyra olika verkligheter med följande karaktäristika:

Sceanrio 1. Tredje livet – kombination av holistiskt perspektiv och individfokus. I detta scenario finns en mångfald av tjänster som erbjuds seniormedborgare med avancerade krav och förväntningar. Lösningarna utgår från individuella behov men bland tjänsterna som erbjuds finns både dyra och lyxiga respektive enkla och billiga. Äldrelivet blir i detta fall ganska så splittrat med få gemensamma aktiviteter. Nyckelord: lust, utveckling, respekt.

Sceanrio 2. Seniorlivet - kombination av holistiskt perspektiv och kollektivt fokus. Här finns mer av standardiserade koncept som siktar in sig på en bredare publik. Här erbjuds tjänster och produkter till homogena grupper. Producenterna har en större marknad och det finns en mer av gemensamma erfarenheter bland de äldre. Färre speciallösningar i detta scenario gör att marknaden inte stimuleras att satsa på denna sektor i samma utsträckning vilket medför en lägre företagaraktivitet.

Nyckelord: massmarknad, upplevelse, underhållning.

Sceanrio 3. Förebyggande innovationer - kombination av individfokus och vård- och omsorgsperspektiv. Framtiden i detta scenario fokuserar på det friska hos individerna och de förebyggande delarna av vården och omsorgen lyfts fram. I detta samhälle finner man träningsföretag som är specialiserade på äldregruppen och kost som förebyggande terapi är en annan del i utbudet. Risken med detta scenario är att betalningsstarka har ett övertag och att fokus på människans fysiska förmågor dominerar. 

Nyckelord; innovation, integration, profylaktik, kund.

Sceanrio 4. Välfärd 2.0 - kombination av kollektivt fokus och vård- och omsorgsperspektivet. Detta scenario känns som en förlängning på dagens välfärdsmodell dock med ökad standard genom den allmänna tekniska utvecklingen. I denna framskrivning sker ingen större utveckling av en ”äldrelivsbransch” och få nya kreatörer kommer att komma i kontakt med den verklighet som äldre lever i. Segregationen i samhället med uppdelning av generationer och sociala skikt skulle cementeras än mera när möjligheterna att bryta dessa är större än någonsin

Nyckelord; livskvalitet, effektivitet, värdighet.

vem bö r läsa denna bok? Det korta svaret är: Alla! Alla som blir äldre vilket ju är en förhoppning som vi alla har eller borde ha. Evig ungdom verkar lite trist och stillastående. Alla som är intresserade av samhällets utveckling och strävar efter ett demokratiskt och solidariskt samhälle. Och så vidare.

Jag tror att många verksamma inom myndigheter, företag, religiösa samfund med flera skulle få en rad aha-upplevelser av att fundera kring denna grupp människor som inte tidigare befolkat jorden. Att det är en resurs snarare än politiskt problem och en stor kostnadspost framgår med all tydlighet i denna studie.

Visst finns utmaningar men möjligheterna att använda de resurser som redan finns inom äldrevården och äldreomsorgen på ett annorlunda sätt är mycket stora. Dessutom finns inom gruppen både stora ekonomiska tillgångar och en stor arbetsförmåga eller skapandeförmåga som samhället borde tillvarata.

man bör slutligen ha i minnet det som en grupp forskare inom folkhälsoområdet nyligen presenterade på DN Debatt (18 oktober). Nämligen, att de nordiska ländernas välfärdspolitik har positiva hälsoeffekter där exempelvis högre grundtrygghetspensioner minskar överdödligheten bland äldre. Men också att det inte bara är sjukvårdens kvalitet och omfattning som är avgörande för sjukligheten, utan att det är en ”Välfärd i en vidare mening, är ännu viktigare för att förhindra insjuknande och för hälsans sociala fördelning.”

  Ulf Svensson

Uppdaterad 2007-11-18