Ärkebiskopen och globala miljöhoten

Hopp för en framtid  

Ärkebiskopen Anders Wejryd lovar ett uthålligt engagemang i klimatfrågan. Svenska kyrkan ska fungera påtryckare och hålla ögonen öppna på händelseutvecklingen. Han menar att alla nu är överens om nödvändigheten av förändringar. 

När det verkligen gäller, exempelvis uppoffringar i våra dagliga liv, då behövs påtryckningar och motivation för en hållbar utveckling.

Det handlar om att Jordens nästkommande generationer ska få ärva en värld för framtiden. Initiativet är mycket föredömligt och hur nödvändigt som helst. 

Svenska kyrkans initiativ kan leda till en kyrkornas front för livet, och i förlängningen söka förening med världens religioner för samma sak. Kraftfulla och idoga påtryckningar kan vara den hjälp människorna mest behöver för att bromsa en miljökatastrof. Alla måste göra sitt bästa. Kyrkorna skulle här kunna hitta sin meningsfullaste betydelse någonsin för alla människornas skull.

Niklas Ekdal (chefredaktör DN) uttryckte på ledarsidan för en tid sedan, att människan ofta stått inför stora problem och kriser men alltid klarat av dem. Lite kaxigt kanske, med tanke på hundraårsperiodens grandiosa masskrig och förintelser med över hundra miljoner döda fram till idag. Men ändå, det Niklas Ekdal säger gäller säkert med bästa vilja, och med en positiv attityd för att vi ska klara av det hela.

   Förutsättningarna för att ”vi ska klara av det” hänger på om vi verkligen går till verket i tid. Och i så fall att vi går till verket i överkant, hellre än i underkant – för marginalernas skull. Det gäller även att gå till verket med ett föredömligt handlande inför mindre ansvarsfulla nationer som våndas med handlingsförlamning. Förändringarna borde gälla de grundläggande och praktiska orsakerna som lett till denna situation i världen. Det är den nuvarande livsstilen som måste ändras i grunden!

Vid larmrapporternas början, visade media stor handlingskraft och informerade om tidernas värsta hot. Ytterst lite raljerande om ”domedagsprofeter” eller ”negativister” och ”glädjedödare”, i stället kom sakkunskapen fram genom pålästa vetenskapsjournalister.

   Traditionella ideologiska motsättningar och ovilja till förändringar av livsstilsideal kan emellertid bli gruset i maskineriet, om inte nya attityder skapas för en god pragmatism. 

Miljörörelsens kunskaper kan vara ledande motvikt och väga tungt i relationerna mellan national- och företags-

ekonomiska intressen. 

   Ett helt nytt samhällstänkande som grundas på en ny och nödvändig livsstil och en ny livsanda, borde kunna formuleras, med bibehållen respekt för de ideologiska variationerna och den parlamentarism som redan finns. Men, utan stora förändringar kommer vi aldrig undan. Och tiden står inte still, det kan komma att bli försent!

ministrarna Reinfeldt och  Blair utlovade med stor föredömlighet, när de bjöd över EU-kravens begränsningar av koldioxidutsläppen. Sverige och Storbritannien erbjöd att minska med 30 procent istället för EU-kravens 20 procent. Denna föredömlighet och generositet är berömligt och förpliktigande, men också rättvist eftersom dessa två nationer tillhör de länder som varit några av de stora miljöbovarna under lång tid, per capita räknat.

Paul Lindberg 

Senast uppdaterad 2007-08-27