Foto RLC

FN:s livsmedelsorganisation FAO

Krafttag krävs mot hotande matkris

Världsmarknadspriset på livsmedel nådde i januari nya rekordnivåer enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO. För att undvika livsmedelskris och i förlängningen hot mot världsfreden måste jordbruksproduktionen i världen öka kraftigt. För att klara detta krävs bland annat ökat utvecklingsbistånd och rättvisare internationell handel, skriver Jacques Diouf, generaldirektör för FAO.

  Jacques Diouf: |2011-03-16| I dag då nära en miljard människor redan lider av hunger i världen står vi inför vad som kan visa sig vara ännu en omfattande livsmedelskris. I slutet av 2010 nådde FAO:s matprisindex sin hittills högsta nivå.

Den kraftiga prisstegringen på jordbruksvaror har utlösts av torkan i Ryssland och de påföljande exportrestriktioner som den ryska regeringen har infört. Samtidigt blev skördarna sämre än förväntat i USA, Europa, Australien och Argentina. Fortsätter detta kommer målen som världens ledare enats om vid FAO:s hungertoppmöten – att halvera antalet hungriga människor till 2015 – inte att kunna uppfyllas förrän 2150.

För att kunna trygga livsmedelsförsörjningen för en ständigt växande befolkning krävs en 70-procentig ökning av jordbruksproduktionen i världen under de närmaste fyrtio åren. För att klara denna utmaning krävs följande åtgärder:

För det första måste investeringarna i jordbrukssektorn öka i världen. Jordbrukets andel av det offentliga utvecklingsbiståndet har sjunkit sedan 1980, från 19 procent till dagens nivå på 5 procent. Stödet skulle behöva öka till 44 miljarder dollar årligen. Även låginkomstländerna måste öka satsningarna på jordbrukssektorn. I dag spenderar de trots sitt matunderskott i snitt endast omkring 5 procent av budgeten på jordbruket, i själva verket skulle de behöva spendera minst 10 procent. Samtidigt bör de privata investeringarna öka till 200 miljarder dollar per år från dagens cirka 140 miljarder dollar.

Rättvis handel nödvändig

Dessa siffror ska jämföras med de militära utgifterna i världen som uppgår till 1 500 miljarder dollar per år. Det är i sammanhanget viktigt att poängtera att de privata utländska direktinvesteringarna måste ske under förhållanden som garanterar en rättvis fördelning av vinster mellan de olika parterna.

För det andra måste den internationella handeln med jordbruksprodukter förändras så att den blir mer rättvis. Subventioner, tullskydd, och tekniska handelshinder hämmar framförallt exporten från låginkomstländerna. OECD-ländernas skydd av sitt eget jordbruk uppgår i dag till uppskattningsvis 365 miljarder dollar per år.

Slutligen krävs åtgärder på råvarumarknaden. Spekulationen i livsmedelsvaror har ökat som en följd av finanskrisen och en liberaliserad råvarumarknad. Handeln med terminskontrakt på jordbruksvaror spelar en allt viktigare roll och dessa försäkringsinstrument har kommit att bli en attraktiv produkt att spekulera i då de ersatt andra, mindre lönsamma former av investeringar. För att bättre hantera marknaden krävs därmed en ökad öppenhet och reglering av terminshandeln.

För att lösa problemen med hunger och livsmedelsbrist i världen krävs en effektiv samordning av beslut kring investeringar, internationell handel med jordbruksprodukter och finansmarknaden. Med dagens oförutsägbara klimat, kännetecknat av översvämningar och torka, måste vi kunna finansiera lokala vattenhanteringssystem, lagerlokaler, landsvägar, fiskehamnar och slakterier. Först då kommer det vara möjligt att öka produktiviteten och konkurrenskraften och därmed säkra livsmedelsproduktionen för småbrukare.

Måste få slut på kartellhandeln

På så vis kan priserna för konsumenterna sänkas samtidigt som inkomsterna ökar för landsbygds- befolkningen, vilken utgör 70 procent av världens fattiga. Vi måste också nå konsensus i de utdragna förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (WTO) och få ett slut på kartellhandeln och sned- vridningen av marknaden som i dag förvärrar obalanserna mellan utbud och efterfrågan.

För att kunna genomföra dessa åtgärder måste de åtaganden som de rikare länderna gått med på vid de senaste G-8 och G-20 mötena uppfyllas.

Utan långsiktiga strukturella beslut och en politisk vilja, och utan ekonomiska resurser för att genomföra besluten, kommer den osäkra tillgången till livsmedel att kvarstå och en rad kriser uppstå vilka drabbar de fattigaste befolkningarna hårdast. Detta kommer att resultera i social oro i länderna och hota säkerhet och världsfred.

Det är därför dags att genomföra policyer som, utan att skapa en snedvridning av marknaden, gör det möjligt för alla jordbrukare i världen, både i låg- och höginkomstländer, att få en skälig inkomst. Dessa män, kvinnor och ungdomar måste få arbeta under värdiga förhållanden så att vi klarar  utmaningen med att föda en planet som kommer att växa från dagens omkring 6,9 miljarder invånare till 9,1 miljarder 2050.

Jacques Diouf är generaldirektör för FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO