Foto
RLC
Naturskyddsföreningen
och Miljöaktuellt
Finns
det intelligent liv på jorden?
”Vem
ska bort” var namnet på den konferens som gemensamt anordnades av
Naturskyddsföreningen och tidningen Miljöaktuellt och som handlade
om utrotningen av arter respektive om utarmningen av den biologiska
mångfalden. Det är frågor som inte längre bara är något för
miljömänniskor, fågelskådare och miljönördar att diskutera
utan har seglat upp som en ödesfråga för hela mänskligheten.
Ulf Svensson: |2010-11-15|
Forskare har visat att den
biologiska mångfalden ”producerar” ett antal så kallade
ekosystemtjänster som vi är beroende av men som vi i vardagen tar
för givna eftersom de är gratis. Det ekonomiska värdet på dessa
ekosystemtjänster är dock så svindlande höga att man undrar varför
det är först nu man lyckats prissätta dessa tjänster.
Man
säger från forskarhåll att enbart förlusterna av förstörd,
landbaserad biologisk mångfald skulle motsvara sju procent av den
globala bruttonationalprodukten (BNP) år 2050 vilket skulle betyda
att kostnaderna till och med överstiger kostnaderna för klimatförändringen.
Till detta skall vi dessutom lägga kostnaderna för utfiskning i våra
havsområden vilket ökar denna siffra betydligt.
Exempel
på denna typ av naturtjänster är cirkulation av näringsämnen,
vatten- och luftrening, pollinering, syreproduktion, naturliga
skadedjursbekämpare, skydd mot skadlig kosmisk strålning,
mikroorganismers reningsfunktion, nybildning av jord, reglering av
atmosfärens kemiska sammansättning via organismerna i biosfären,
mediciner, nedbrytning av avfall, stabilt klimat, möjligheter till
rekreation och andra naturupplevelser men också att naturkapitalet
förser oss med mat, virke, vedråvara för att nämna några.
MÄNNISKAN
FÖRSTÖR NATURKAPITALET
Just
nu befinner vi oss i en fas där jordens växt- och djurarter försvinner
mellan 100 till 1000 gånger fortare än vad som är naturligt.
Modernt skogsbruk, modernt jordbruk och modernt fiske är några
centrala förklaringarna till det som vi nu kan bevittna.
Notera
att vi ofta använder ordet ”modernt” i sammanhanget. Och en
konsekvens av det förändrade klimatet är till exempel att mellan
20 till 30 procent av alla landlevande växt- och djurarter riskerar
att försvinna för alltid om temperaturen stiger mellan 1,5 till
2,5 grader. Det vill säga vid en temperatur som är lägre än den
som anses vara kritisk för ett stabilt klimat. Man kan således säga
att människan både direkt förstör ett naturkapital genom att ta
mer än bara avkastningen och indirekt genom att värma på atmosfären
så pass att det undergräver själva förutsättningen för naturen
att fungera i ett dynamiskt jämviktsläge inom hållbara ramar.
Denna
fas vi nu befinner oss i betecknas som den sjätte i ordningen där
arter försvinner och skiljer sig från de övriga fem, där den
senaste inträffade för cirka 65 miljoner år sedan, genom att nu
är det människan som är orsaken till händelseförloppet och inte
olika naturfenomen.
Utmaningen
Utmaningen
är inte en utan flera och berör oss alla. För det första vet vi
fortfarande väldigt lite om vilka arter som finns på jorden,
vilken funktion de har i helheten, samt konsekvenserna av att de försvinner.
Vissa arter har till exempel funktionen ”keystone species”
vilket innebär att de har nyckelfunktion för många andra arters
överlevnadsmöjligheter inom ett ekosystem. Problemet är att de är
svårt att räkna ut i förväg vilka arter som har denna funktion.
Därför är rubriken för konferensen ”Vem ska bort?” extra
intressant eftersom sanningen är att vi inte vet vilka arter som
har nycklarna till framtiden.
Ekosystemens
känslighet är därför en förstarangsfråga eftersom små förändringar
kan få ett ekosystem att kollapsa och i grunden ändra form vilket
har skett och sker.
För
det andra finns ett starkt samband mellan klimatförändringen och
hoten mot den biologiska mångfalden. Exempelvis är ökade
temperaturer en fråga som borde ägnas ännu mer uppmärksamhet
eftersom temperaturhöjningen starkt påverkar vad som händer på
land och i haven som påpekats ovan.
En
tredje faktor är den globala ekonomin som förväntas fördubblas
inom en 15 årsperiod och fyrdubblas till 2050. De ekonomiska hjulen
snurrar således fortare och fortare, vilket tillsammans med
befolkningsökning och ökade inkomster ökar den globala efterfrågan
på alla typer av naturresurser. Detta innebär att sökarljuset har
fokuserats på den tekniska utvecklingen som förväntas klara av
allt högre krav inom allt kortare tid. För trots att vi sänker
till exempel koldioxidutsläppen per producerad enhet av något slag
så gör produktionsökningen, till följd av befolkningsutveckling
och ökade inkomster, att de totala utsläppen ökar.
Lösningarna
Det
finns en del steg som tas i dag som pekar på ljuspunkter.
Exempelvis har internationella förhandlingar nyligen avslutats i
Nagoya, med en positiv agenda för att öka skyddet av biologisk mångfald.
Process startade redan 1992 i Rio.
De
bedömningar som framfördes på konferensen "Vem ska
bort?" var försiktigt positiva till dessa förhandlingsresultat.
Men man påpekade samtidigt att de krafter som förstör inte får
underskattas, eftersom dessa är större och kraftigare än
motkrafterna.
Det
finns länder på jorden, bland annat Bolivia och Ecuador, som tagit
nya grepp via ovanlig lagstiftning till naturens fördel för att vända
den negativa utvecklingen.
Ett
annat exempel är att man numera utvecklat den ekonomiska
beskrivningen av vad våra naturresurssystem producerar och utför,
vilket gör det lättare att prissätta förluster. Därmed kan de
som förstör inte hävda att det inget betyder och att man från
samhällets sida kan peka på vad det kostar att återställa
naturkapitalet, vilket i sin tur försvårar exploateringen av miljön,
eftersom dessa kostnader tenderar att öka kraftigt.
Annat
som är positivt enligt forskarna och miljörörelsen, inte minst
uppmärksammat via professorn och Nobelpristagaren Elinor Ostrom,
som visat på betydelsen av folkligt deltagande kring ekonomisk
organisering av bland annat samfälligheter, är demokratiska rörelsers
inblandning av hur naturkapitalet ska förvaltas.
rättvisare välståndsfördelning
Andra
krav som framfördes under konferensen var att en rättvisare fördelning
av dagens välstånd är en nödvändighet:
Att
det finns en miljöskuld på norra halvklotet mot det södra
halvklotet, som inte går att bortse ifrån. Att Svenska staten ska
ta fram en ny strategi för att genomföra de målsättningar som
framförhandlades i Nagoya, med flera exempel.
Avslutningsvis
kan man konstatera att det var en mycket bra konferens, kring både
problemen och möjligheterna, men att utmaningarna är stora och svåra.
Och det fanns också en del humor med mellan det allvarliga, där
exempelvis en av föredragshållarna framhöll ett uttalande av
Marx, Groucho Marx: ”varför ska jag tänka på framtida
generationer när framtida generationer aldrig tänkt på mig?”.
Eller
alternativt uttryckt; finns det intelligent liv på jorden?
|