Jordbruksmarken
är förgiftad
Hälsohotet
Kadmium
i vete
Larm
om höga halter kadmium i svenskt vete – barnen riskerar att få
för stora kadmiumintag. Kadmium
är en av de mest allvarliga hoten mot människans hälsa och har
samma genomgripande allvar som klimatfrågan. Kadmium har successivt
tillförts åkermarken och förgiftat den.
Gunnar Lindgren: |2009-09-01|
Vid Lantbruksuniversitetet (SLU) har forskaren Jan Eriksson
författat ett utmärkt arbete, "Strategi för att minska
kadmiumbelastningen i kedjan mark-livsmedel-människa" (Rapport
MAT21 nr 1/2009).
Det
har länge stått klart att kadmiumfrågan är en av de mest
allvarliga hoten mot människans hälsa och har enligt min mening
samma genomgripande allvar som klimatfrågan. Orsaken är att
åkerjorden under nittonhundratalet har tillförts kadmium så att
halten successivt ökat. Det har skett genom luftnedfall,
tillförsel med slam och konstgödsel, men även kalk tillför en
del kadmium.
Kadmium
finns som förorening i dessa gödselmedel. Denna tillförsel med
gödselmedel fortsätter idag och ökar dessutom av allt att döma,
då alltmer förorenad gödsel godtas för spridning. Läget
är allvarligt.
Samtidigt
har EUs organ för livsmedelssäkerhet EFSA skärpt de tolererbara
veckointagen (TWI) av kadmium från 7 mikrogram per kilo (ug/kg) kroppsvikt
och vecka till 2,5 ug/kg.
Detta
innebär att små barn med låg kroppsvikt måste få mycket
kadmiumfattig föda, för att det tolererbara intaget inte skall
överskridas.
Enligt
Erikssons rapport är marken idag så förorenad, att höstvete
har oacceptabelt höga halter av kadmium i de områden där
kadmiumhalten i marken är högst. Det finns en tämligen god
överensstämmelse mellan kadmiumhalt i mark och gröda, även om
andra faktorer har betydelse. Nedan visas en figur ur rapporten:
Vi
ser att höga halter av kadmium finns i spannmålen odlad runt
Stockholm och i Skåne. Denna odlingsmark ligger runt två stor
tätortsområden där det alstras och sprids avloppslam. Avloppsslam
är den i särklass mest kadmiumförorenade gödselsorten, se
bilaga. I framtiden kommer vi sannolikt tvingas använda denna
förorenade areal även för barnmat, då den kommande bristen på
olja gör dagens långväga transporter av livsmedel icke
möjliga.
Hur
låg måste kadmiumhalten i spannmål vara för att ett
barn inte skall överskrida de tolererbara intagen?
Ett
barn som är sju månader väger omkring 7 kilo.
Detta barn får inte ta in mer än 17,5 mikrogram (ug) kadmium
per vecka.
Antag
att barnet äter i huvudsak välling och gröt. Då kan man från förpackningarna av pulvret se att ett barn äter upp
till 1 kg pulver per vecka. Halten i pulvret kan väntas vara
lika hög som i råvaran, dvs i höstvetekärnan om denna är
råvaran. Denna halt varierar från < 20 ug upp till 73 ug per
kilo enligt figuren. Vi ser att den stora huvuddelen av
den svenska åkermarken inte kan producera vete som kan
användas för barnmat. För nyfödda och yngre småbarn är
situationen sannolikt än mer allvarlig. Mer om detta i kommande
brev.
Endast
vissa områden t ex på slättbygden i Västergötland kan producera
vete med lägre kadmiumhalt. Och mycket riktigt hämtar
barnmatsindustrin sin råvara från dessa områden. Vi måste alla
inse att situationen är ytterst allvarlig. Hur länge kan detta
sista andningshål vara tillgängligt om vi samtidigt fortsätter
att tillföra kadmiumförorenad gödsel och dessutom propagerar för
gödsel med höga halter?
Läget
förvärras om dricksvattnet dessutom är förorenat av kadmium.
Gränsvärdet för kadmium i dricksvatten ligger vid 5 ug/l. Det sju
månader gamla barnet dricker cirka 7 liter vatten per vecka med
välling och gröt. Om dricksvattnet skulle vara nätt och jämt
godkänt innehåller enbart detta cirka 35 ug per vecka och är
dubbelt så högt som TWI. (Livsmedelsverket måste omgående sänka
gränsvärdet för kadmium i dricksvatten. Vanligtvis innehåller
vårt dricksvatten lägre halter.)
Alla
goda krafter, som månar om friska barn med låga kadmiumintag,
måste nu agera och kräva att endast gödsel med låga
kadmiumhalter skall användas i jordbruket. Vänd er till den
livsmedelsindustri som tillverkar den barnmat ni använder och
börja med att fråga hur hög kadmiumhalten är i deras produkter.
Observera att gällande gränsvärde är föråldrat och farligt.
Godta inte att ett livsmedel påstås uppfylla gällande
gränsvärde. Vänd er också till tillverkare av mjöl och
spannmålsprodukter och ställ samma fråga. Be också köken
vid daghem och skolor ställa dessa frågor.
En
lista bifogas över kadmiumhalten i några gödselmedel som används
i den svenska livsmedelsproduktionen.
www.gunnarlindgren.com
|
