En krönika – är Gud död? 

Något slags kyrkovalsanalys

Mitt medlemskap i Svenska kyrkan har överlevt skoltidens kyrkobesök i schartauanismens kyrka, ungdomens år i revoltens tecken, eviga diskussioner om kvinnliga prästers vara eller inte vara, för och emot enkönade äktenskap, för att nämna några.

  Ulf Svensson: |2009–09–30|  Som medlem i Svenska kyrkan kan man tycka att det sker mycket gott inom kyrkan, till gagn för många människor som har det svårt i vårt samhälle och som behöver stöd. Inte minst nu när utslagningen och utanförskapet ökar dramatiskt. Men även dop, bröllop och begravningar har varit tillfällen där jag känt att kyrkan varit meningsskapande och trösterik.

Medlemskapet har därför tuffat på från år till år. Den största prövningen möter jag emellertid nu, i vår tid, i form av politiker som verkat tappat all sans och besinning, och där händelserna i Hedvig Eleonora församling intar en särställning.

När man läser alla kommentarer innan och efter kyrkovalet kan man snabbt konstatera att kyrkovalet är en mycket marginell företeelse i det svenska samhället. Trots att många politiker och engagerade talar sig varma för att alla medlemmar ska gå och rösta är det väldigt få som faktiskt gör detta.

Mona Sahlins uttalande i saken, ” lika viktigt som de andra valen”, är naturligtvis mycket talande i sammanhanget. Hon är inte ens med bland Svenska kyrkans medlemsskara. Men faktum kvarstår att kyrkovalet inte är något viktigt val för medlemmarna i Svenska kyrkan, trots alla försök att popularisera formerna och göra jippon i samband med själva valet.

FiSK blev FuSK

Folkpartiet har haft det lite kärvt med sin identitet inför detta val. I min församling, Oskars församling i Stockholm, framgår klart av valbroschyren att liberalerna i Svenska kyrkan tar avstånd från partipolitiken med orden; ”INGEN PARTIPOLITIK I SVENSKA KYRKAN”, tryckt i rött över hela framsidan. Detta har tydligen gjort intryck på många väljare vilket resulterat i ett nytt mandat i församlingen.

I grannförsamlingen Hedvig Eleonora verkar liberalerna inte vara lika trygga i sina folkpartistiska värderingar. Här gick man ifrån FiSK, slog sig ihop med POSK och bildade HEFF – Hedvig Eleonora församlings framtid. Eller med andra ord: Folkpartister ur Svenska kyrkan, FuSK. Med tanke på den roll man spelat i avsättningen av den kvinnliga kyrkoherden, tillsammans med POSK, är Fusk en mer adekvat benämning på den nya gemenskapen. Man har fortfarande inte redogjort för, när och var alla de möten man säger sig ha haft med den tidigare kyrkoherden om det framtida styret för församlingen. Möten som alla kände till utan just kyrkoherden. Kul framtid kan det tyckas.

Otron mot kyrkovalen

Inte ens avgående biskop Caroline Krook, som i alla fall varit Folkpartist, tycks längre tro på att rösta i kyrkovalen. Det kan betecknas som lite anmärkningsvärt eftersom hon var en av förespråkarna till den nya ordningen med skilsmässa mellan stat och kyrka.

Caroline Krook tycker att det viktiga är medlemskapet i Svenska kyrkan, inte att man går och röstar. Detta skulle kunna uppfattas som en legitimering av rådande förhållanden, men kan också tolkas som uppgivenhet. För hon tillägger; ”Jag tycker inte att det är bra med politiska partier i kyrkovalet, men jag är tacksam för att vi har fått en långsam övergång och tid att bygga upp ett annat system, säger biskopen.”

Moderaterna snubblande nära rakt på sak

Moderaternas partiledare, Fredrik Reinfeldt, tror inte alls på iden att det politiska systemet överhuvudtaget ska ha något med Svenska kyrkan att göra. Han är inte medlem och har i konsekvens med detta heller inte uppmanat moderater att gå och rösta i kyrkovalet.

Hans partibroder, Carl Bildt däremot, finns numera på en valsedel för Moderaterna i Hedvig Eleonora församling vilket är intressant. Kanske bidrog hans namn till att Moderaterna fick behålla sina mandat i församlingen. Men någon Bildt-effekt går inte att skönja – med reservation från att många kanske kryssat Bildt, vilket det ännu inte finns några uppgifter om.      

Bibelstudier kostar skjortan

Nåväl, I Hedvig Eleonora har det tidigare kyrkorådet dragit på en högre växel vad beträffar aktiviteter, så nu kan man för 250 kronor gå en kurs i ”Lär känna din mobil!”. Hur det andliga hänger ihop får man nog hänvisa till att Guds vägar äro outgrundliga.

Men en tanke är att även bibelstudierna – som nu kallas teologiska seminarier – i församlingen numera kostar 250 kronor vilket gör att man kanske kan tänka enligt följande: genom att bli en fena på mobiler, kan man få ned sina mobiltelefonräkningar och eventuellt även öka sina intäkter via ökad effektivitet.

Sålunda får man förhoppningsvis pengar över och kan gå på de bibelstudier som församlingen erbjuder, som en del menar är okristligt dyrt.    

Överspillningseffekter

En del kommentarer, före och efter kyrkovalet, har handlat om detta kyrkoval kan få några effekter på det ”riktiga” valet, det vill säga val till kommun, landsting och riksdag. 

En del menar att Alliansen bör se upp, eftersom alla partier utom KD i Svenska kyrkan backade. Men med tanke på att valresultaten i stort sett är en upprepning av tidigare års val, samma låga valdeltagande som tidigare, och att de frågor som möjligtvis skulle kunna locka väljare avgörs av sittande kyrkomöte kan man tveka.

Dock talar många om att värdefrågorna, värdegrunden, fasta värden och kristen etik fortfarande spelar roll i Sverige, och när dessa frågor diskuteras och debatteras gynnas alltid partier på högerskalan. Här tror jag det kan ligga en hund begraven, eller snarare en hel kennel. 

Jag är inte alls säker på att kyrkans värdefrågor alltid gynnar ”höger”, utan att också ”vänster” inklusive miljöpartister, har mycket att vinna på att apostrofera dessa grundläggande frågor för det demokratiska samhällsbygget. 

Av tradition är man inte vana att tala i dessa termer på vänsterkanten, men ett jämlikt samhälle liknar i mycket visionerna och talen av snickaresonen från Betlehem, hans funderingar och gärningar.

Money, money, money...

Det finns ett antal frågor kopplade till Svenska kyrkans ekonomiska framtid som kommer att göra sig gällande i sinom tid. En handlar om utträden respektive inträden i medlemsmatrikeln, kyrkoavgiften och storleken på denna, underhållet av kyrkobyggnader och andra faciliteter, som är en saftig kostnadspost, vilket successivt gör sig gällande. Och där undermåligt underhåll kommer att sluka enorma resurser, som ett exempel. 

För att det ska hända något spännande här tror jag att man kanske borde fokusera medlemskapet mera än vad som görs i dag. Vad får man för pengarna? Till vem vänder man sig när man är missnöjd? Vilken form av styrning är tänkbar visavi dagens ordning? Är Gud död?

Vad blir kvar?

Ärkebiskopen skrev i en av sina artiklar, att när andra lämnar vår landsbygd, som exempelvis Posten, Apoteket, Försäkringskassan och så vidare, så finns i alla fall kyrkan och församlingens medlemmar kvar. Frågan är hur länge till. 

Det finns privatiseringstendenser och ämnet blir antagligen mer och mer aktuellt ju mer tiden går, i takt med att kyrkans finanser urholkas. För när till och med de gamla bibelstudierna kostar skjortan kan man fundera på vad som kommer att bli nästa intäktskälla.

Förhoppningen ligger säkert hos församlingsmedlemmarna själva – och alla dem som behöver kyrkan, de som inte söker favörer och vinster ur kyrkan. Amen!