FOTO: RLC

Ledare

Ljusskygg samhällsideologi

Den världsvida marknadsdemokratin är precis som det låter, ett spel för gallerierna. Politik säljs som vilken kosmetika som helst. På samma sätt döljs avsikterna. Och bakom makeupen döljer sig Mammons tryne. Marknadsdemokratins bedrägliga utfästelser, kring exempelvis bekämpningen av den globala uppvärmningen, har i realiteten varit dess motsats. Öka tillväxten, är Mammons globala kampparoll. Och det har också visat sig att Mammons ideologisering av egoism, har gjort lögnen till sitt eget skarpaste vapnet.

  Paul Lindberg: |2010-11-15| Miljöbilar finns inte! Det är vad lagen bestämt i Norge. Att marknadsföra bilar med något som kallas miljövänligt är olagligt – eftersom det inte finns några bilar som är bra för miljön, och som inte kan bli bra för miljön. Bilar får alltså inte marknadsföras hur som helst i Norge. 

Däremot är behovet av miljöanpassning helt klart den säkraste möjligheten för människans överlevnad. Det gäller miljöanpassningen till människor, djur och natur. Utan en välbalanserad natur rämnar livsbetingelserna. Tipping point kan därför bli verklighet i en snar framtid. Ja, vi kan alla se vad som redan händer inom klimatutvecklingen världen över. 

Mammon har tilltvingat sig rätten över informationsrapporteringen från den metrologiska klimatforskningen runt om i världen. Ändå kommer en hel del information ut om den faktiska händelseutvecklingen på vår planet. Och det står mycket illa till.

MILJÖBILAR OCH GREENWASH

Begreppet miljöbil har tyvärr en aningslös miljörörelse själva varit med om att marknadsföra. Och i denna fråga har Mammons marknadsförare dämpat konsumenternas skuldkänsla inför hotet av den globala uppvärmningen. Det är sådana handlingar som kallas greenwash. I ett sådant sammanhang kan det se ut som om Världsnaturfonden i samarbete med Volvo söker definiera fram något av ett miljöbilsbegrepp. Men, kan man fråga sig, varför inte hellre utveckla miljöanpassade fordon för kollektivtrafik, som bättre kan likna en riktig miljöanpassning? 

Miljörörelsen måste i mycket högre grad hitta egna vägar än att ensidigt följa den nuvarande marknadslinjen. Den världsvida marknaden har med all önskvärd tydlighet visat att de verkat allt för lite för en hållbar miljöutveckling. De kanske önskar en sådan utveckling, men ändrar inget som skulle kunna irritera profitintressena. 

Samarbete mellan miljörörelse och näringsliv kan i sämsta fall leda till att näringslivets ekonomiska musklerna blir avgörande för miljörörelsens vara eller icke vara. En marknadsanpassad miljörörelse har inte visat sig särskilt framgångsrik. Miljörörelsen måste bli en bredare folkrörelse.

Men, spekulativ marknadskapitalism, och ett mervärdesproduktivt näringsliv är inte helt liktydigt. Det är en viktig aspekt. Inom näringslivet finns en mängd företag som inte alls går Mammons ärenden. Stora företag ger stöd utan att villkora vare sig naturen eller miljörörelsen. Och många små och mellanstora företag är i dag spetsinnovatörer för en god miljöanpassning. Dessa företag visar vägen. Och för de företag som inte vill eller kan naturanpassas, för dem måste en kraftfull lagstiftning i stället visa vägen. I dag är miljölagarna alltför svajiga och kringgås lätt.

"Forerunners Climate Coalition"

Före riksdagsvalet i Sverige hade en stor del av folkviljan visat sig vara för nödvändiga miljöåtgärder mot den globala uppvärmningen. Detta omkullkastades av politikerna själva. 

Politikerna ville inte låta sig styras av vare sig livsuppehållande behov, eller människornas goda vilja. Klimatforskarna tog klimathotet på fullaste allvar, och det gjorde även en stor del av svenska folket.

Medan många andra blev irriterade och förbannade över rapporteringen om den globala uppvärmningen, och vägrade att lyssna på det örat. Politikerna gjorde sig hellre upptagna av egna självuppfyllande projekt. De byggde rekorddyra motorvägar.

Miljöminister Andreas Carlgren gav ett av valrörelsens bästa miljöförslag. Han berättade om ett svenskt initiativ "Forerunners Climate Coalition", ett samarbete mellan länder som vill vara föregångare med ambitiösa klimatmål. Allt för att öka trycket mot de stora utsläppsländerna, som bland andra USA och Kina, för att förmå de industriella stormakterna att gå med på bindande klimatavtal. Det var en skrivelse som hade gjords av miljöminister Andreas Carlgren (C). Det lät föredömligt och förhoppningsfullt.

Han skrev: "Nu behövs nya politiska initiativ för att Sverige offensivt och konstruktivt ska medverka i det internationella klimatsamarbetet." Om det var ett vallöfte som nu efter valet kommer att svikas, vet vi ännu ingenting om. 

Förslaget borde återerövras av de insiktsfulla på grund av dess potentiella möjligheter. Flera länder i Europa vill nämligen föregå med de goda exemplens politik. Därför är förslaget värt att prövas. Globala överenskommelser är möjliga och lättare att genomföra först när länder först visat upp de goda exemplen. Ju fler länder desto bättre, naturligtvis. Men låt de länder som kan gå före och visa vägen. Initiativet kan först och främst gälla att Forerunners Climate Coalition realiseras som ett stadgat och erkänt samarbetsorgan, eller liknande. Och med fullmakter till samarbete över partigränser för en synliggjord start, och pådrivande för framtidens överlevnad.

Det globala klimatet är helt avhängigt om det finns länder som visar vägen. Uttalanden har däremot gjorts av skeptiker, om det meningslösa med vissa länders initiativfulla åtgärder. De menar att om inte hela världen skriver på en bindande överenskommelse per omgående, så behöver inte heller Sverige göra något. En sådan destruktiv cynism är bara struntprat, och handlar mest om bekväm egoism med kortsiktiga perspektiv. Allt för att slippa göra någonting alls. Men det leder däremot rakt åt fördärvet.