Manniskan

Mamon eller ändamålsenlig utveckling

Människan! Människan?

Det som skiljer människor åt kan vara stort, som mellan vackra jetsetmiljardärer och smutsiga barnarbetare runt om i världen. Men likväl är var och en unik, på många sätt och vis, något som i medvetandet kan växa och uppenbaras.

Det unika uppstår i strävandet, och det eftersträvansvärda värderas olika – av människorna.

Strävandet efter död eller liv visades tydligt i människans tillvaro. Det visades exempelvis inför Hitlers förestående nederlag i början av 1945, då den nazistiska makteliten in i det sista kämpade om maktpositionerna sins emellan i det krackelerande Tyskland, trots att utsikterna till seger var obefintliga.

Det var anhängarna till ”artkampens” egen retorik som snavade på sin egen dödförklaring.

Mänskligt strävande har formulerats under hela historien, på det ena eller andra sättet.

På det ena sättet har det eftersträvansvärda varit makten i sig. På det andra sättet har den ändamålsenliga utvecklingen, på vilket välstånd skapats i praktiken, varit det eftersträvansvärda. Maktägare har sökt makten med maktmedel, medan de med ändamålsenlighet tvingats underkastats makten.

Trots maktförhållandena i världen tycks döden och livet bli det som skiljer det ena från det andra, genom realiteten verklighet!

"Människas makt över människa, leder bara till fördärv”, säger Jesus!

I vår tid ser vi samma strävanden i världen, som tidigare i historien. Numera handlar det om den optimala och grandiosa världsekonomin eller marknaden – ”Mamon”. Denna illusionism grundas på tesen om den förträffliga marknaden, saliggörande i allt. ”Marknaden” gestaltas som vår tids urkraft för all politik, men också som den nu-

varande världsideologin. Detta är förhållandena i verkligheten; det är alltså illusionen som är verkligheten – i Mamons värld.

Denna illusion tycks driva mänskligheten in i globala problem av mångahanda slag. Mot denna makt fordras en avgörande demokratisk styrka för att uppbåda inflytande över händelseutvecklingen, bara för att de globala hoten ska kunna bromsas och tillrättaläggas. Världsordningen låter nämligen människan bara andas på Mamons villkor.

Det konstruktiva och det destruktiva har kännetecknat människans utveckling. Det konstruktiva har lett till det ändamålsenliga, av var och en med en god vilja, i allt det som konstruktiva människor gjort för varandra. De konstruktiva människornas gemenskap är delarna i den ändamålsenliga utvecklingen, som är ett demokratiskt begrepp, men också ett andligt begrepp.

Avarter av ändamålsenlig utveckling finns naturligtvis, och visar sig alltid i slutänden sakna reell ändamålsenlig-

het – exempelvis, vapenhandel som leder till krig i Afrika.

"Mamon" kännetecknas av hegemonisträvande och utnyttjandet av den konstruktiva ändamålsenliga utvecklingen, och med en rovdrift av människor, djur och miljö. Mamons realiteter har makten över de konstruktiva människorna genom tilltvingat ekonomiskt och politiskt ägande, i ett slags spel- och casinospekulation. I Mamons värld regerar inte verklig demokrati; demokrati i Mamons version är bara ett mycket sorgligt honnörsord – en illusion.

Paul Lindberg

"Mamon" är arameiska, och Mammon är latin.

Senast uppdaterat 2007-08-21

Först och främst

Om teleologisk utveckling

livet i sig självt är det som anses vara meningen med tillvaron – om vi summerar tänkandets flertusenåriga historia.

Denna summering har också fått en sammansmältning med vissa ursprungliga, såväl andliga, som ibland ideologiska värderingar. Ganska självklart och odramatiskt kan det tyckas, att livet självt är det som är meningen – något som alla redan tänkt ut själva – men ändå inte!

utformningen av människornas olika levnads-

sätt har varit vattendelare, som skapar olika flöden för utvecklingen, men som blöts och stöpts i olika åtskillnader, men som med tiden kunnat resultera i hållbara sanningar. Många ”sanningar” kommer säkert att omvärderas, medan nya förklaringar kommer att anses som mera sanna.

Naturvetenskapens utveckling är exempel på den ”dialektiska teleologin”, det vill säga: den "ändamålsenliga utvecklingen".

Människan tycks vara del i evolutionsprocessen med sitt ändamålsenliga skapande, och med kunskapsutvecklingen på gott och ont.

I civilisationsutvecklingen finns det två vägar, har det visat sig: den "konstruktiva", och den "destruktiva", med stora variationer. Inför dessa val kan man alltid ställa sig den moraliska frågan: till vad nytta är mitt skapande, och vad leder det till? Vem har glädje av mitt skapande, och vilka kan skadas av mitt skapande?

I vår tids extrema högkonsumtionssamhällen är det inte alls svårt att se att det destruktiva ger allvarliga följder för världens människor.

Egoism och girighet som drivkraft, tillhör den destruktiva vägen, medan ändamålsenligt skapande är den konstruktiva vägen – i de stora dragen.

Vilken av dessa vägar som dominerar i världen kan ju var och en fundera på, men också att ta ställning till. Vägen man väljer borde vara den som gynnar folkflertalen, och därmed skapandet av största möjliga kärlek och rättvisa för alla.

Att egoism skulle kunna vara en konstruktiv kraft är naturligtvis rena rappakaljan. Egoism har alltid varit ondskefullt och alltid destruktivt. Precis så som i dag.

Paul Lindberg

Senast uppdaterat 2007-08-21