AGERA NATIONELLT

Hur mår planeten Jorden?

Denna planet skulle under andra omständigheter kunna försörja omkring 20 miljarder människor, enligt vissa omvärldsanalytiker. Men vem skulle kunna tro på det? Vad är det då som händer med världsordningen, eftersom världen inte längre tycks räcka till? Ja, den rika världen har aldrig tidigare i historien varit rikare. Det handlar om kvantitativ och materiell rikedom, som först och främst visar sig i utbuden av bländande och påtvingad masskonsumtion. Det sker i en manipulativ marknadsföring och i en sådan omfattning att levnadsbetingelserna på planeten påverkas i en allt ökande global uppvärmning.

  Paul Lindberg:  |2011–11–15| Återanvändningen är minimal. Och de industriella konsekvenserna vid framtagningen av råmaterial och produktframställning är minst lika skadligt som själva användandet av prylarna. Det gäller speciellt vid biltillverkning. Om alla konsumtionsprylar hade, exempelvis, dubbel så lång hållbarhet, och med ändamålsenliga hållbarhetsgarantier, så skulle produktionen kunna halveras i den rika världen. Följden av detta skulle få avsevärda spinoff-effekter för att dämpa utsläppen av växthusgaser. Och på lång sikt med ett ökat miljötekniskt kunnande, och en ny ekologistisk livsstil, kan den globala uppvärmningens hot mot mänskligheten kunna plana ut och drastiskt minska. 

Det som för närvarande står i vägen för räddningsåtgärder är den nuvarande konsumtionskomplexets teser om "nödvändiga behov för ökad tillväxt", vilket omöjliggör ett resolut agerande för effektfulla krisåtgärder i det alltmer alarmerande hotet inför exempelvis en tipping point.

STÄNDIGA VARNINGAR

Trots varningarna om bilismens ansenliga påverkan för den negativa klimatutvecklingen, har det aldrig tidigare producerats så många tunga van- och stadsjeepar. Marknadsföringen propagerar för att dessa bilar är miljöbilar, vilket är bedrägligt, eftersom bilar aldrig kan vara bra för miljön. Den rika världens utbyggnad av motorvägar slår ofattbara rekord, tävlande med nya katastrofala väderleksrekord. Denna dystra situation som världen befinner sig i bryr sig inte Mammons ledande maktpolitiker om. De står handfallna inför sitt eget förträffliga förstörelseverk med för dem olösliga konsekvenser. Samtidigt kommer allvarliga varningar från olika forskningsinstitutioner runt om i världen. Rapporterna gäller den rika världen som nu har passerat flera tidigare gränsdragningar för jordens förmåga till försörjningen av nästkommande generationer och deras möjliga utveckling på lång sikt.  

SITUATIONEN KRÄVER NATIONELLT AGERANDE

Forskningsinstituten och miljörörelserna har lärt sig tänka globalt och manar också till globalt ansvar och agerande. Det är mycket bra. Men det står inte i motsättning till lokalt eller nationellt agerande. Agerandet måste av nödvändighet ske både på egna nationella och påtryckande initiativ, parallellt med strävandet efter globala överenskommelser. Alla lösningar måste nu stå till buds för snart är det försent. Det handlar inte alls om propagandistiska slagord. Det handlar om det som forskningen kommit fram till och det som denna forskning informerar oss om.

Det lågsinta argumentet ”om inte andra länder tar sitt klimatansvar, så behöver inte heller vi göra det”, är rena infantilismen. Nationalstaternas regeringar kan inte enbart vänta sig att globala överenskommelser ska leda till lösningar av den globala uppvärmningen. Globala överenskommelser utan nationalt agerande, gör knappast några förändringar av klimatkrisen. Därför måste nationella krislösningar gå igång omedelbart. Det finns ingen väntetid.

Kravet på enbart globala överenskommelser kan vara ansvarslösa svepskäl från den rika världen, för att kunna kringgå behoven av att själva behöva agera nationellt och lokalt. Om olika stater skulle lagstifta och förgå med goda exempel, så kan hela den europeiska gemenskapen påverkas. Med rimliga och nödvändiga regelverk kan förändringar och motivation skapas, för effektiva importregler för slagkraftig miljömotor som genererar nödvändiga miljöförändringar för världen.

NYLIBERALISM ÄR SKULDTYNGD

Det huvudsakliga motståndet för en verkningsfull miljöförändring är den nyliberala oviljan att reglera mot den nuvarande globala världshandeln. Och alltsamman handlar först som sist om Mammons finansspekulativa profithunger. Det som först gäller är tillväxt och BNP-ökning, och sedan sätts krafterna in för att upprätthålla de ekonomiska värdena. Det gör Mammon ansvarig till orsaken för att omöjliggöra en förändring av den globala uppvärmningen, som vi redan i dag kan se konsekvenser av.

Fördela den rika världens ekonomiska resurser i en hållbar fördelningsdemokrati, det skulle få världen att bli rättvis och därmed hållbar och meningsfullare för hela mänskligheten och livet på jorden. Men Mammon driver utvecklingen till sin egen undergång och därmed till världsordningens upplösning.

Miljörörelser och samvetsrörelser runt om i världen försöker många att realpolitiskt anpassa sig till marknadskrafternas intressen för att blidka dem, och för att över huvudtaget kunna påverka miljöutvecklingen i någon mån. Men frågan är om inte denna brist på effektiv påverkan och återhållsamhet bara gynnar marknaden. Vi kan exempelvis se lanseringen av så kallade ”miljöbilar”. Miljörörelser borde hellre tala klarspråk i bestämmande ordalag. De borde kanske tala om att det bästa samfärdsmedel för alla är en fullständig utveckling av bästa tänkbara kollektivtrafik. Det skulle däremot kunna vara något som direkt påverkar miljön och minskar koldioxidutsläppen i stort.

USA-myndighet varnar:

Nya energiminstern Lena Ek (C) tar den amerikanska oron på allvar, och menar att det nu är en ödesfråga vi står inför.

Lena Ek uttalade i ett pressmeddelande att det är mycket oroande med de senaste siffrorna som visar ökningen på hela 500 miljoner ton växthusgaser. Det är en ökning på 6 procent under ett endaste år.

Även om de kvantitativa ökningarna är störst från länder som USA, Kina och Indien, så är de procentuella ökningarna relativt lika i hela den industriella världen. Ökad bilism och biltillverkning har en mycket stor inverkan på helheten.

Amerikanska forskare och experter som representerar USA:s ansvariga myndigheter är mycket förfärade. Det här är extremt värre än de allra värsta scenarier som någonsin funnits med i kalkyleringsmodellerna.

Lena Ek uttalade i DN att "nu väntar alla på varandra, ingen gör något innan någon annan gör något. Sverige kan inte själva rädda klimatet, men vi kan visa vägen och pressa andra länder genom att visa att det går att sänka utsläppen, enligt DN.

Och det är kanske den allra säkraste vägen, att Sverige tillsammans med en rad andra länder visar vägen. Flera länder har visat att de vill medverka till detta, och kan i så fall äntligen bryta dödläget.